Eyes Open ~ Foscar

52

Oscar drar i tystnad på sig klädesplagg efter klädesplagg och när han är fullt påklädd har jag endast fått på mig ett par kalsonger och mjukisbyxor.

"Kan du snälla bara prata med mig? Jag förstår inte alls varför du beter dig som du gör nu." Yttrar jag bedjandes och går fram till honom där han nu står lutad mot garderobsdörrarna.

Så fort Ogge hade stängt dörren och lämnat oss ensamma tog Oscars humör en enorm vändning. Han gick från glad till arg och har sen dess inte öppnat munnen. Med andra ord beter han sig som en barnunge.

Försiktigt tar jag tag i hans händer och försöker fånga upp hans blick, men han vägrar att se på mig. Det gör mig både frustrerad och rädd.

"Oscar." Ber jag med en dyster röst och först då vänder han blicken mot mig, ser på mig med uppgivna ögon. "Prata med mig." Yttrar jag och släpper hans ena hand, låter istället mina fingertoppar leta sig in i hans tjocka hår och placerar handflatan mot hans kind.

"Vad gör han här? Och varför går han bara rakt in i ditt sovrum?" Frågar han och jag förstår direkt att han syftar på Ogge, vilket jag redan förstod. Ändå hade jag hoppats på att det var något annat, för jag är rädd att Oscar aldrig kommer kunna släppa det faktum och jag och Ogge på sätt och vis har kysst varandra, och jag är rädd att det kommer förstöra för mig och Oscar.

"Han är här med Peter, de skulle komma hit idag. Och jag Ogge är typ min halvbror nu Oscar, syskon går in i varandras rum utan att tillåtelse." Förklarar jag och Oscar suckar, sänker huvudet och drar ihop ögonbrynen. Jag uppfattar direkt att han funderar på något som besvärar honom. "Vad tänker du på?" Frågar jag försiktigt och Oscar drar varsamt sin tumme över min handrygg.

"Jag gillar inte Ogge." Yttrar han lågmält men jag uppfattar hans ord. Och de får mig att sucka.

"Jag förstår dig Oscar, men du känner honom inte än. Han är en jättefin kille egentligen och-"

"Men kan du sluta prata gott om honom och stå på hans sida Felix? Och tänka på hur jag känner istället? Du har fucking kysst den killen och skyllt på att det var för något bra och nu står du och snackar gott om honom. Hur fan ska jag kunna tro på att kyssas var det enda ni gjorde?" Högt och förtvivlat uttalar han orden och sliter bort sina händer från mina, puttar bort mig från honom med sådan kraft att jag tappar balansen och faller hjälplöst ner på golvet. Min rumpa möter det hårda golvet och ett smärtsamt läte lämnar min mun. Både chockat och skrämt på honom, där han står någon meter ifrån mig och ser på mig med en lika chockad men arg blick. Jag vet inte om det var med mening eller inte att jag skulle ramla, men rädd blir jag. Han har aldrig betett sig så här förut, inte ens när han var som elakast mot mig. Han har aldrig visat någon tendens till att skada mig fysiskt, vilket han kanske inte hade nu heller. Men trots det fyller en obehaglig känsla mig.

__

Någon av er som läste "Du är inte den jag trodde"? Isåfall har jag en bok 2 publicerad till den nu!🙊 "Aldrig igen" heter den, så gå in i min profil och läs den!!😃