Eyes Open ~ Foscar

17

"Paulina ska ha en ljusblå klänning har hon berättat, så jag måste köpa mig en ljusblå skjorta. Och en hel kostym. Fan jag kommer bli pank." Suckar Jeremy och lutar hakan i sina händer.

"Ljusblå skjorta som du redan har 1000 stycken av?" Skrattar Oscar fram till svar och Jeremy himlar med ögonen.

"Men alla är fula." Muttrar han, men flinar lätt.

"De ser likadana ut som alla andra skjortor dummer."

Jag skrattar åt de två som nu kör igång världens diskussion om en ynklig skjorta. Att det ens finns så mycket att diskutera om det visste jag inte, och deras argument förvånar mig gång på gång.

"Men okej okej! Du vinner jag tar en av mina skjortor hemma. Men jag behöver fortfarande en kostym! Vad ska ni ha för färg egentligen?" Jeremy ger tillslut med sig, och lägger istället fokus på oss.

Att bara höra hur Jeremy frågar vilken färg vi ska bära på balen får lyckan att sprida sig inom mig. Jag kan fortfarande inte ta in att just Oscar valde mig som sin dejt, att han kommer gå på röda mattan med mig vid sin sida, att han kommer fotograferas med mig, att han kommer dansa med mig. Det är jag som kommer vara den lyckliga killen. Och även om folk förmodligen kommer se oss som två vänner bara, då många går med sina vänner, så ser jag det inte alls så. Även om vi inte är ett par, så kan jag inte se oss som två vänner. Eller jag vill inte göra det.

"Felix ska bära en rosa klänning, så jag får väl skaffa mig en rosa skjorta." Yttrar Oscar med en retsam ton, flinar mot mig och jag slår lekfullt till honom på armen. "Nej skoja bara Felle. Men vi ska köra på ljusrosa som de bögar vi är. Dock är det inget fel i mina ögon att killar bär rosa, men jag är medveten om hur vissa andra tycker det." Fortsätter han med och jag ler åt hans ord. Det är denna Oscar jag verkligen gillar.

"Och så är du inte ens bög." Flikar jag in med och Oscar skrattar sitt vackra skratt, placerar sin muskulösa arm över mina taniga axlar och drar mig närmare sig.

"Som den bi och gay vi är då?" Frågar han med blicken djupt fäst i min.

Jag nickar bara, vänder blicken mot Jeremy igen som börjar babbla på om balen. Jag lyssnar inte till fullo, för mina tankar ligger på den kille bredvid mig. Hans arm över mina axlar, fingrar som rör sig i cirkulära mönster över min arm. Trots att ett tunt tyg skiljer våran hud åt så kan jag nästan känna hans mjuka hud emot min, så som det brukar vara när vi befinner oss hos honom, mig eller Jeremy. Där kan jag sitta i T-shirt utan att bli obekväm i det, utan att bli rädd för att de ska döma mig. De båda vet om mitt mående, att jag har skadat mig själv så att armarna är fyllda av ärr. Och de ser inte annorlunda på mig för det. Men jag svor ett löfte med dem, att aldrig mer skada mig själv. Nu har det gått 25 dagar sedan dess och jag har inte brutit vårt löfte.

Försiktigt sjunker jag allt längre ner i soffan vi sitter i, så att jag lite halv diskret kan luta huvudet mot Oscars axel. Vill bara vara honom så nära som möjligt, vill hela tiden känna hans kropp emot min. Och med det menar jag inget sexuellt, då jag är oskuld och fortfarande rädd för att visa mig på ett sexuellt sätt inför någon annan. Jag vill bara vara nära Oscar för att jag gillar det, för att jag gillar känslan av hans kropp mot min. Den gör mig trygg och en sådan trygghet har jag inte känt på länge.