Eyes Open ~ Foscar

28

Med passiva steg tar jag mig upp till den vita dörren som tillhör Oscars hus. Lika passivt som mina steg, höger jag armen och låter mina knogar möta träet. Inifrån hör jag Oscars höga röst som skriker att han ska öppna, och det får mig att le för första gången sen imorse.

Hans skrik följs upp av springande steg i trappan och knappt en sekund efter det flyger dörren upp, och min vackra pojkvän tar plats i mitt synfält. Hans överkropp är bar - visar upp den vältränade kroppen, benen är klädda i ett par ljusgrå mjukisbyxor som sitter långt ner på höfterna, visar upp de vita Calvin Klein kalsongerna. Som pricken över i:et ligger hans hår rufsigt på huvudet, sexigt rufsigt. Jag ler gillandes och tar ett steg emot honom.

"Hej älskling." Yttrar han glatt och placerar sina armar runt min något muskulösa kropp. Jag har hängt med Oscar till gymmet mycket den senaste tiden och det har börjat gett resultat.

"Hej min egna Calvin Klein modell." Svarar jag och låter mina armar slingra sig runt hans bara midja.

Oscar skrattar lätt, pussar mig på min hjässa och drar in mig i sitt hus. Försiktigt stänger han dörren bakom oss och böjer sig ner för att länka samma våra läppar. Så fort det händer känner jag hur jag genast slappnar av, släpper den nyheten mamma berättade imorse och fokuserar bara på Oscar. Hans läppar får mig att glömma för ett tag, hans närhet får mig att glömma, han får mig att glömma.

"Är du okej?" Frågar han när han drar bort sitt ansikte och studerar mitt ansikte noggrant. Det är så typiskt Oscar, att alltid märka när jag mår dåligt. Han märker verkligen det minsta lilla.

Jag ler snett men hoppar över att svara, jag vill gärna ta det med honom på hans rum då vi inte kan bli störda av hans familj.

"Åh hej Felix! Jag visste inte att du skulle komma idag?" Oscars mamma, Mia, stiger ut från köket och ser förvånat men glatt på mig.

"Det var väl inte tänkt så, men ja, det blev så." Svarar jag med ett stelt leende och känner Oscars oroliga blickar på mig.

"Jaha, vad trevligt. Stannar du över natten?" Frågar hon och jag ser upp på Oscar, som snabbt nickar. Så jag gör detsamma.

"Ja."

"Vad kul! Då dukar jag fram middag för en till, gillar du oxfilé och potatisgratäng?" Hon fortsätter med ännu en fråga och jag nickar igen.

"Ja det är jättegott."

"Men vi måste gå upp nu, ropa när middagen är klar." Säger Oscar och jag hinner bara ge Mia ett litet leende innan Oscar drar med mig upp för trappan.

Väl på hans rum stänger han igen dörren så att vi blir helt ostörda. Försiktigt drar han in mig i sin famn och lägger sig på rygg över sin obäddade säng, så att jag hamnar ovanpå honom.

"Är det något? Du ser väldigt bekymrad ut." Yttrar han med en orolig röst och jag suckar tungt, ser in i hans blåa ögon som alltid får mig lugn.

"Du vet ju att min pappa dog för tre år sedan i en bilolycka?" Börjar jag med och han nickar. "Mamma har träffat någon ny nu." Avslutar jag med och Oscar ser oförstående på mig.

"Det är väl bra? Eller är det någon dålig kille?" Frågar han fundersamt och jag skakar leendes på huvudet.

"Jo det är jättebra, mamma verkar glad och det gläder mig. Jag har inte träffat honom ännu så jag kan inte svara på det. Men det känns så konstigt att någon ska ta över min pappas plats.." Yttrar jag tankspritt och tar tag i den guldiga kedjan som hänger runt Oscars hals. Den som han alltid har på sig, som han fått av sina föräldrar när han döptes.

"Åh, jag förstår dig. Eller alltså, jag förstår väl inte riktigt eftersom jag har mina båda föräldrar. Men jag kan tänka mig att det känns jobbigt. Men jag tror att det är något du kommer vänja dig vid. Det kommer kanske vara jobbigt till en början men sen blir det bättre? Om han är snäll så är ju det bara ännu bättre." Säger han och jag ler, han har rätt. Det kommer säkert vara ovant i början.

"Ja det är sant. Han har en son också tydligen, han heter Oscar. Och mannen som mamma har träffat heter Peter. Vi ska träffa dem imorgon kväll, de kommer på middag. Och nästa vecka åker vi till Thailand tillsammans, alla fyra." Berättar jag med en aning sorgsen ton och drar ihop mina ögonbryn. Det är lite konstigt att vi ska utomlands när jag ännu inte har träffat dem, när jag fick reda på först idag att mamma har träffat någon. Men mamma såg det som en bra sak, vi kommer då kunna lära känna varandra i lugn och ro.

"Oj." Yttrar Oscar och placerar sina händer över min svank. "Hur länge blir ni borta?" Frågar han osäkert och jag suckar.

"Två veckor. Vi kommer hem 4 Juli.." Besvärat möter jag hans ögon igen och ser hur en rynka bildats mellan dem, hur han blivit en aning bekymrad.

"Det är ju samma dag som konserten." Påpekar han och jag nickar försiktigt.

"Men vi kommer hem på morgonen, så jag lovar att följa med på den! Jag kommer direkt till dig." Säger jag och Oscar ler svagt.

"Är du säker? Du kommer ju vara jättetrött. Det är ju typ 10 till 12 timmars flygresa?"

"Jag är säker. Jag tänker inte missa det för den där dumma resan. Dessutom kan jag sova när vi köar." Försäkrar jag honom med och han ler lätt.

Varsamt för han upp sin hand till mitt bakhuvud och trycker ner det så att våra läppar möts. Jag försöker kämpa emot leendet som letar sig fram, som kommer alldeles för ofta då jag kysser Oscar. Men som vanligt kan jag inte motstå det, och tvingas avbryta kyssen. Det får både mig och Oscar att skratta, och jag gömmer ansiktet mot hans hals.

"Jag älskar ditt leende Felix men jag vill ju kunna kyssa dig ocksåååå." Yttrar han och placerar sina armar runt min kropp i ett hårt grepp.

I Oscars famn mår jag som bäst.