Eyes Open ~ Foscar

41

Jag, 16:57

Bakfull?

Min♡, 17:15

Men jaaaa skoja ej

Och sorry för mina sms...

Jag, 17:15

Hahah lugnt, blir bara rädd att du ska hamna i trubbel eller så. Men du är okej idag va?

Min♡, 17:16

Ja jag är okej!!♡

Jag, 17:16

Gooood

Då mår du som du förtjänar idag😘

Du är ändå ganska rolig när du är full

Det är väl något positivt, tänk om du hade blivit en sån som är jätte elak

Min♡, 17:17

Hmph..

Ja det är väl bra<33

Jag, 17:17

Hahahah

Men jag måste gå nu, ska till centrum och då försvinner mitt wifi, vi hörs senare baby!!

Min♡, 17:17

Okej, ha det så bra hjärtat!!

Jag ler lätt och kör ner telefonen i fickorna på mina jeansshorts. Till dem har jag en vit enkel T-shirt som hänger löst på min överkropp. Letades efter Ogge ser jag runt i rummet, men finner honom ingenstans. Toalettdörren är öppen och där syns han inte till, inte heller på balkongen. Rummet är knäpptyst och jag reser mig förvirrat upp ur sängen. Han var här för bara några minuter sedan och skulle han ha gett sig av så skulle han ha sagt något.

Förvirrat letar jag igenom rummet, tittar till och med under sängarna, i garderoben och i toaletten. Men ingenstans finner jag honom. Oron börjar ta över och jag sjunker ner i sängen igen, ovetandes om vad jag ska göra. Kanske borde jag gå in till mamma och Peter? Han kanske är där?

Men längre hinner jag inte tänka förrän dörren flyger upp och en mycket arg Ogge stormar in.

"Jag hatar den där jävla gubbjävlen." Ryter han och slänger sig ner i sin säng, drar frustrerat händerna över sitt ansikte och ger ifrån sig ett irriterat läte.

"Vem då?" Frågar jag försiktigt och lägger huvudet på sned.

"Kan jag berätta något för dig Felix?" Frågar han och sätter sig upp i sängen, korsar benen så att han sitter i skräddarsits.

"Självklart." Yttrar jag och han ler lätt, sänker huvudet en aning och låter blicken falla från mitt ansikte. Hans tjocka hår, som blivit mer åt det blonda hållet av solen, faller över hans felfria ansikte och han drar irriterat undan det.

"Du vet det jag sa om min bror? Att det är komplicerat?" Får han ur sig och jag nickar endast till svar, väntar på en fortsättning. "Han vill inte ha med mig att göra och jag vet inte ens varför. Det är typ anledningen till att mina föräldrar tog beslutet att skilja sig. Och eftersom min bror, Alexander, var mammas favoritson fick han självklart stanna kvar med henne medan jag fick flytta iväg med den där idioten." Muttrar han, syftar förmodligen på sin egen pappa.

Jag ser i tystnad på honom, väntar återigen på en fortsättning. Men mestadels håller jag tyst för att jag inte vet vad jag ska säga.

"Och pappa, han är jättesnäll mot alla runt om sig och behandlar alla på ett otroligt bra sätt, alla förutom mig. Han har sådana sjuka krav på mig och höga förväntningar som jag inte ens kommer nå upp till hälften av. Och det är så jävla jobbigt för han får mig alltid att känna mig misslyckad och otillräcklig. Han är ju min pappa och jag vill bara göra honom stolt. Men jag kan inte nå upp till det han vill, typ att få högsta betyg i skolan. Jag kämpar så jävla mycket där men allt går ändå åt helvete. Han förväntar sig att jag ska bli någon jävla framgångsrik företagsägare eller något. Och nu klagar han på att jag klär mig fel, att jag inte sitter med rak rygg vid matbordet, att jag äter fel mat och att jag har tappat muskler. Det känns liksom som att han äger min kropp och han påpekar varenda jävla grej som är fel i hans ögon, vilket är typ allt. Och det är så jävla jobbigt för jag vet inte hur jag ska ta mig till. Är jag tyst så är det fel, men pratar jag så är det fel. Klär jag mig i skjorta så är det för mycket, men klär jag mig i en vanlig T-shirt så är det för lite. Förstår du grejen? Det är liksom aldrig bra nog." Yttrar han förtvivlat och gömmer ansiktet i sina händer.

Jag i min tur ser bara chockat på honom och min kropp gör det som känns rätt. Reser mig upp från min säng och går fram till Ogges, sätter mig försiktigt ner bredvid honom och placerar mina armar runt hans muskulösa kropp.

"Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men jag tycker att du duger precis som du är. Du är jättefin Ogge, både på insidan och utsidan. Och jag tycker att du borde vara dig själv, klä dig i det du vill och äta vad du vill. Bara du är lycklig, för det är det som är viktigast."