Eyes Open ~ Foscar

26

"Du ser jättebra ut hjärtat, kom nu!" Säger Oscar för säkert tionde gången den senaste minuten till mig, som står och velar framför spegeln. Hittar alla små fel på mig själv som jag kan, som jag aldrig tidigare har lagt märke till.

"Men nej, mitt hår ligger fel och skjortan är skrynklig och kavajen har nästan tappat sin färg och jag har finnar som syns jättebra jag-"

"Felix, sluta." Avbryter Oscar mig med och ställer sig framför mig, mellan mig och spegeln. Besvärat ser jag upp på honom, där han står i sin svarta kostym och studentmössa nerryckt över hans tjocka hår. "Du är jättevacker Felix, ditt hår är jättefint. Skjortan är inte alls skrynklig och din kavaj har precis likadan färg som min. Finnar har jag med så det kan vi matcha med."

Trots att jag tidigare var uppstressad och nervös så kan jag inte låta bli att skratta åt hans sista ord. Matcha med finnar i ansiktet. Kanske kan vi skapa en ny trend.

"Så kom nu, de väntar på oss." Oscar ler uppmuntrande och tar min hand i sin. Försiktigt leder han mig ut från sitt rum och ner för trappan.

Vi hade för tjugo minuter sedan kommit hem till honom efter hans student i kyrkan. Jag hade stått med Oscars föräldrar, som varmt tagit emot mig. Det gjorde de även den dag då jag och Oscar berättade om oss för dem. De hade även accepterat att Oscar är bisexuell, om det ens är något att acceptera då han inte är mindre människa för det.

Utifrån hörs höga röster, skratt och skramlande tallrikar. Genom fönstret kan jag se en hel del människor i alla åldrar och jag stannar tvärt. Blir alldeles för nervös.

"Felix?" Oscar vänder sig om och ser frågandes på mig.

"Det är ju jättemånga.. Jag borde ha klätt upp mig mer." Yttrar jag dystert och ser ner på mina ljusa, tajta jeans. Jag hade åtminstone kunnat valt ett par svarta, det hade matchat bättre till min kavaj.

"Felle boo, du är ju jättevacker! Det spelar ingen roll vad du är klädd i, du är alltid lika fin. Så kom nuuu, vi missar tårtan." Försöker han med och jag skrattar, tårta har alltid legat nära hjärtat i honom.

"Om du aldrig mer kallar mig för Felle boo, det var hemskt Oscar." Varnar jag honom med och han flinar.

"Jaja Fells. Nu går vi ut till de andra."

Han ställer sig bakom mig och placerar båda sina armar runt min midja, kysser mig lätt i nacken och för oss båda framåt. När vi kliver ut och folk vänder blickar till oss, förväntar jag mig att han ska ta bort sina armar från min midja. Men han förvånar mig med att låta de ligga kvar trots att de alla ser på oss. Det får mig att le.

Vi slår oss ner vid två tomma platser bredvid varandra, lyckligtvis hamnar jag längst ut vid bordet så jag har bara Oscar vid min sida. Men de nyfikna blickarna på mig går inte att undvika, de alla runt bordet kastar en och en annan blick på mig, alla utan avsky om jag uppfattar det rätt.

"Okej innan ni hinner skrämma honom totalt med ert stirrande så kanske jag borde presentera honom för er." Yttrar Oscar med en aning skämtsam ton och placerar sin arm runt min midja. Jag ler åt både hans ord och gest, men blir samtidigt nervös över vad jag kommer presenteras som. Vi har inte pratat om det, men eftersom vi är pojkvän och pojkvän borde han presentera mig som det. Men jag kan ändå inte undgå den obehagliga känslan i mig, tänk så presenterar han mig bara som en vän?

__

Varnar er för att nästa kapitel blir lika dåligt som detta