40||FELIX

56 5 0
                                    

"Vad gjorde du Felix?"

"Hamnade i bråk som vanligt men vissa saker gick snett hehe.."
Sakta drar jag av mig luvan till min svarta hoddie och möter Oscar blick. Med stora ögon kollar han på mitt ansikte. Studerar noga skärsåret över min kind och blåtiran runt mitt högra öga.

"Vad har hänt egentligen och förklara vad det har med mig att göra"

"Okej så de började med att Colin och jag bråkade. Vi skrek på varandra och ditt namn kom upp ett antal gånger. De var folk i mitt hus som verkligen inte gillar mig och fattade då att Colin och du är mina ända svagheter. Dom tog med oss till någon övergiven byggnad där jag blev tvingad att.."

Sakta rinner en tår ner på min kind som jag snabbt torkar bort. Vill inte vissa mig svag för dig. Men fortsätter att berätta för dig. Att jag sköt Colin och att jag berättar det för dig för att du står på tur.
Chockad kollar du på mig och reser dig upp och går iväg. Jag stoppar inte dig, vet att du behöver vara för dig själv och att du är arg på mig och jag kan inte klandra dig för det. Jag skulle reagerat exakt på samma sätt om någon sa till mig att du kommer bli tvingad att skuta mig. Även jag lämnar stället men går mot ditt hus istället, måste kolla så att du är okej.

De går snabbt och redan nu står jag utanför och knackar på din dörr. Omar öppnar dörren och börjar genast skrika.
- VAFAN GJORDE DU MED OSCAR HAN HAR JU BRYTIT IHOP TOTALT DE ÄR JU DEN GAMLA OSCAR SOM ÄR TILLBAKA HUR I HÄLVETE SKA HAN KUNA SKUTA OCH FÖRSVARA SIG NU VAAA!!!!
- lugna dig Omar jag skulle bara kolla om allt var okej men tydligen inte låt mig bara träffa honom
- fan heller du gör ju bara saken värre för han jämt
- lita på mig den här gången går det inte

Han släpper in mig och följer med mig upp till Oscar rum. Samma rum som vi stod i för några månader sen. "Oscar?" säger jag lite tyst och knackar samtidigt på dörren och gör så ett par gånger men på andra sidan är det helt tyst. Vi öppnar dörren "Oscar?" men rummet var tomt. På hans säng ligger ett kuvert med ett papper. Jag tar upp det och läser det högt.

Tjenare Omar (eller Felix!)
Vi har Oscar vi övervägde nästan att lämna honom i hans rum för att han skrek och grät så mycket och de enda orden han upprepade gång på gång var Felix, skära, dö, otillräcklig, älskar dig och hjälp men vi har honom nu. Felix vet vad han ska göra nu och snart hämtar vi han också. Undrar om Felix visste att han har en tatuering som står för honom synd bara att de sista minnet Oscar kommer ha är av Felix och det kommer inte va ett bra ett.

// MAX & FREDDE

Babe it's to dangerous || foscarWhere stories live. Discover now