Ugly Trophy

4

Jag låg kvar i soffan ett långt tag efter att Oscar gått ifrån mig. Han lämnade endast en lätt kyss på mina läppar och yttrade att vi skulle ses senare och att jag inte skulle skippa restaurang besöket.

Mina händer skakade extremt när jag sträckte mig efter mobile och plockade upp den. Jag tryckte mig in på favoritkontakter och ringde upp Felix. Jag harklade mig i väntan på att Felix skulle svara och när jag äntligen hörde hans röst så kändes min hals torr.

"Hej"

"Hej, ehm g-gör du nåt ikväll vid 7?" frågar jag och svär inom mig för att min röst är så ostadig.

"Nej, har nåt hänt?" frågar han oroligt och jag skakar på huvudet även om han inte kan se.

"nej inte alls. Oscar ställde in vårt besök på Enzos restaurang. Och det känns ju lite elakt att ställa in för Enzos skull. Så vill du äta ute med mig?" frågar jag med en mer stabil röst.

"Självklart" yttrar han.

"Jag hämtar dig med bilen kvart i 7" säger jag och hör hur han hummar.

"Det hörs bra. Vi ses snart då"

"Ja det gör vi" och med de orden sagda så trycker jag av samtalet.

Jag reser mig sedan upp och plockar upp mina mjukisbyxor som ligger slängda på golvet och suckar. Jag borstar bort några hårstrån som är påklistrade på mina blöta kinder och går mot vårt sovrum för att välja ut en fin klänning till restaurang besöket.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Kvart i sju så satt jag i bilen, utanför Felix hus. Iklädd i min favorit mörkröda klänning som jag köpte när jag skulle på julfirande förra året.

Jag hade även de silvriga tunna armbandet som jag fick av Oscar för nån månad sedan där min första bokstav hänger på kedjan.

Jag tittade ut genom fönstret på passagerarsidan och såg Felix som kom gåendes ifrån sitt hus, Han var klädd i en vit skjorta och de svarta kakibyxorna som jag verkligen älskade. Han stannade upp, skakade chockande på huvudet åt bilen jag satt i, vilket jag endast himlade leendes med ögonen åt.

Han kom fram till bilen och öppnade dörren, och hoppade in. Han drog på sig bältet och tittade sedan leendes på mig.

"Tja" hälsar han. "Det var ju väldigt förvånade att du skulle komma i denna typen av bil"

"Det är Oscars" ljuger jag och ser hur han skrattar åt min lögn.

"Det känns inte som någon bil som Oscar skulle ha kört i" säger han och tittar på de fluffiga lila rattmuffen under mina händer.

Jag tittar ut genom fönstret på min sida och ser huset där min mamma bodde. Fönsterna var tända och jag undrade lite över vad hon gjorde just nu. Fast jag tittade istället bort, satte igång bilen och förträngde tanken av henne.

Jag började köra, ut ifrån området. Jag hatade att köra runt i Stockholm med min bil, då folk oftas glor på den, och jag hatade när folk gjorde det. Jag stördes i mitt bilkörandes när Felix tog bild på mig med blixt.

Jag tittade surt på honom och han ryckte endast på axlarna och la sitt intresse i sin mobil igen

"Varför tog du en bild?"

"För du ser lite sådär goals ut, i en röd klänning och håret sådär fint lockat och att du just nu sitter i en svart aston martin bil, som du glömde säga till mig att du ägde" säger han och jag suckar.

"Det är Oscars bil"säger jag ännu en gång och Felix öppnar facket framför honom och skrattar åt innehållet.

"Självklart är det Oscars bil. För han har ju så smink, hårborste, parfymer och tamponger i sitt handsfack" säger han och jag stönar irriterat.

"Okej då. Det är min bil. Men jag fick den av Oscar så det är ju i grunden hans bil" säger jag och Felix stänger handsfacket.

"Han gav den till dig så det är ju din bil"

"Okej, okej. Kan vi slita prata om vems bil det är nu?" säger jag och håller ett hårdare grepp om ratten.

Vi kör en stund i tystnad utan att någon av oss säger något, och jag ser att Felix fortfarande sitter och pillar på sin mobil. Jag bestämmer mig för att inte kommentera de, då jag förstår att han sitter med sin mobil när det inte är han som kör.

"så, varför ställde Oscar in?" frågar han och jag suckar lågt.

"Han hade jobb att sköta nu ikväll. Det var något möte eller något. Någon av oss två måste ju dra in pengar, vi kan ju inte direkt leva på mitt studiebidrag"

"Skulle du inte ta det jobbet på starbucks?" frågar han och jag skakar på huvudet.

"Oscar tyckte att jag skulle koncentrera mig mera på skolan. Och på helger så tycker han att jag ska vara fri från stressen och inte jobba häcken av mig" säger jag och Felix skakar svagt på huvudet.

"Men om du vill ta jobbet på Starbucks som ett extra jobb så ska inte Oscar hindra dig. Om du vill tjäna egna pengar så är det faktiskt okej, och han ska inte hindra dig"

"Men då kan jag lika bra ta jobbet på hans företag."

"Om du vill jobba på Starbucks så ska du få göra det!" väser Felix och jag skakar endast på huvudet åt honom.

"Okej då" säger jag lågt. Jag vill ha jobbet på Starbucks.

"Okej vaddå?"

"Jag ska ta jobbet på starbucks för det är de jag vill" säger jag sedan och Felix ler. "Men du får inte säga något till Oscar"

"När hade du tänkt att jag skulle ha chansen till att kunna säga det till honom?" frågar han. "Fast jag ska självklart inte säga något"

"Bra" säger jag bara och Felix tittar länge på mig.

"Varför är du så rädd för honom?"

"Jag är väl förfan inte rädd för min pojkvän?" fräser jag fram och Felix tar upp händerna i en skyddande gest.

"Det kändes bara som det. För du verkar ju inte ha någon egen vilja fram när du säger att Oscar vill det, eller att jag inte ska berätta för Oscar och så"

"Men jag vill bara vara lite.. jag vet inte.. vuxen?" säger jag och Felix himlar med ögonen.

"Aja. Låt oss skita i honom ikväll, och ha en trevlig kväll tillsammans. För det var länge sedan vi åt ute och chillade ihop" ler han och jag nickar leendes tillbaka.