Ugly Trophy

27

Vad gör man egentligen efter åt? Vad händer efteråt allt? 

Man försöker läka ifrån alla de såren, som blöder inuti efter allt. Och hoppas på att såren ska bli till skorpor, och tillslut försvinna. 

Min pojkvän, som försöker själv återställa sig ifrån ens bästa väns mord, och jag som försöker återställa mg efter 1 och ett halvt års misshandel och även att bevittna skriket som var det sista ljudet som min bästa vän gav ifrån sig.

Tack vare Oscar kommer jag aldrig riktigt känna mig säker, trots att han är i fängelse. Jag kommer aldrig våga gå på den där gatan som ska leda mig till tunnelbanan efter att jag har beställt min mocka på espresso house. Jag kommer aldrig att kunna gå vid Östermalm och minnas allt, hur jag brukade leva ett liv här som var både rikt och hemskt. Trots att parken är min trygghet så kommer jag aldrig våga vara där själv igen, med ryggen mot gungorna.

I augusti samma år så började jag på högskola, jag läste till högstadielärare i So. Och där träffade jag även servitrisen som hade serverat mig och Felix på  Enzos restaurang den kvällen då jag blev förälskad i Felix.  Han hade berättat att jobbet på restaurangen var ett extra jobb som han hade under tiden han gick sista året på gymnasiet precis som jag.

Livet fortsatte som vanligt, och det rullade snabbt på. Livet stannar ju inte direkt upp trots vad som hände. Detta är livet efter Caroline. 

Livet då jag ska försöka finna mig tillbaka till Gabi innan allt Oscar och Caroline. Jag måste försöka fungera utan henne, trots att det kommer bli svårt.

Den Gabi som ofta log, den Gabi som älskade att måla naglarna blått och dansa framför speglarna på morgnarna. Den Gabi som kunde ligga i sin säng en hel helg och titta om samma film och äta chips så att sängen blev nersmulad. 

Det kommer ta tid att finna tillbaka till mig själv, och på vägen dit får jag inte ge upp.

Jag får fortsätta att läsa det uttjatade kapitlet ifrån min favoritbok i parken med barnskratt ifrån gungande barn bakom mig för Felix. 

Och jag vet att när jag läser citatet högt, så vet jag att även Caroline lyssnar och himlar leendes med ögonen någonstans för mig.

Och läser högt tillsammans med mig och Felix. 

"Man är fast i labyrinten hela livet och bara tänker på hur man ska komma ur den en dag och hur häftigt det kommer att bli. Och att tänka sig den framtiden håller en igång, men man gör det aldrig. Man använder sig bara av framtiden för att fly från nuet."

The end.