Ugly Trophy

15

Dagarna till studenten gick långsamt fram. Och vi tog de sista tre veckorna till att planera vår stora dag, nämligen studenten som vi hade väntat på sedan vi började i första ring. Det var endast en vecka kvar nu. Och under dessa två veckorna som hade passerat så hade jag och Oscar pratade inte lika mycket, utan det var något enkelt hej på morgonen och någon kyss lite ibland. Men även ett godnatt när vi skulle sova.

Jag hatade att se flyttkartongerna stå staplade lite överallt i vår lägenhet, och jag kände ångesten över flytten till London. Och under all denna ångesten och planeringen utav studenten så tänkte jag på min mamma. Undrade ifall hon tänkte på mig, eller vad hon tänkte på.

Jag vet innerst inne att hon antagligen inte har tid över att tänka på mig, då hon aldrig har gjort det. Hon var nästan aldrig hemma, hon pratade knappt med mig och ifall hon pratade med mig så var det endast för att säga något nervärderande ord eller för att säga att hon inte kom hem förrns imorgon. Min mamma festar mycket, träffar nya och umgås med korkade tjejkompisar.

Min pappa lämnade min mamma när jag gick i nian, han flyttade tillbaka till Italien. Det är inte så att han inte vill ha kontakt med mig, utan han ringde ofta och frågade mig ifall jag ville komma till Italien och hälsa på och han gör det fortfarande. Jag och Oscar var nere i Italien och hälsade på för ett tag sedan.

Jag sa ofta att jag inte hade tid, då jag kände mig skyldig till att ta hand om mamma. jag kunde ju inte låta henne stappla hem mitt i natten, full så att hon inte ens vet vad hon själv heter. Det ansvaret förstod jag senare att jag inte skulle ha, för jag var endast ett barn. Hennes dotter.

Hon brukade dra med mig till sin tjejkompis ibland, och hotade mig med massor av saker innan vi ringde på dörren, att ifall inte jag höll med när hon sa att jag var hennes lillasyster. Hon skämdes över att hon fick barn i sextonårsåldern, då hennes tjejkompisar inte ens fått barn ännu.

Jag minns när jag var liten, då jag önskade att jag skulle bli som henne. Lång, slank, fint hår och gå runt i högklackade skor. Men det var innan hon blev galen, och alkolist. Ibland när jag är äldre så förstår jag varför pappa lämnade henne. Trots att dem höll ihop i femton år.

Jag fick pappas efternamn, och det var mamma tacksam över att hon bestämde sig för det. Då kunde lögnen om att jag var hennes lillasyster som bara hade en annan mamma än hon själv.

Jag satt i skräddarställning med en kopp te i som jag hade nästan druckit upp, vid det stora fönstret och tittade ut på Stockholm under en fin sommarkväll. Jag ville stanna kvar här, med utsikten på den finaste staden jag visste, och inte en ny lägenhet med en ny utsikt över en främmande stad.

Jag tänkte mycket mer på Felix, och det gjorde mer och mer ont i mig av tanken att aldrig se honom igen. Han hade börjat umgås med mig och Caroline istället för med killarna i den andra klassen. Det var stelt på nåt sätt, för jag visste att han tyckte om mig. Jag tyckte om honom också, och jag visste att vi behövde prata.

Men jag fick aldrig tid, Oscar hämtade upp mig varje dag efter skolan och lämnade mig. I skolan kunde vi inte heller prata om oss, för där hade vi Caroline hängande efter oss och så var skolan bara fel plats.

Det var där vid fönstret som jag blir avbruten i mina tankar. För det är på gatan nedanför som jag ser Oscars bil. Fast passagerardörren öppnas, och en lättklädd tjej kommer ut. Hon puffar till det rufsiga håret och stänger igen dörren efter sig. Så snart som möjligt så öppnas även förardörren också, och ut kommer han som ska vara min fästman. Hans blonda hår är rufsigt som tjejens och han knyter slarvigt på sig slipsen.

Han går runt bilen så att han är på sidan av bilen där hon står. Tjejen rätar till den lilla kjolen, och sträcker ut handen. Och jag ser hur Oscar började rota i fickan på kostymbyxorna, hon tittar otåligt på honom, och han får upp plånboken. Han börjar rota i den, får fram sedlar och sträcker över till henne.