Ugly Trophy

8

När vi satt där på fiket och drack varsin chai latte, så kändes det inte som det brukade vara mellan oss. Kyssen förstörde allt, och jag skulle inte ha gått med Felix på en promenad och då skulle kyssen aldrig ägt rum. Jag tittade ut genom det stora kafé fönstret, där man kan se en del utav vår skola.

"Innan du säger något, Felix. Så vill jag säga att kyssen inte betydde något alls och jag vill inte att du ska tro att den gjorde det. Jag och Oscar hade bråkat lite de senaste dagarna och det va väl det som 'spökade' när vi kysstes. Vi borde lägga det bakom oss och fortsätta som vänner som vi brukar" förklarar jag med blicken fortfarande fäst på fönstret.

"Gabi, jag vet liksom inte vad jag ska säga. Det var liksom inte det jag förväntade dig att säga" säger han och jag vänder på huvudet för att möta hans blick.

"Vad förväntade du dig?" frågar jag och hör de lilla snäsiga tonen i min röst. "Att jag skulle tycka om dig? Och lämna allt jag har med Oscar?" 

Felix svarar inte utan tittar ner i bordet, och jag ser hur han biter sig i läppen.

"Det var det du trodde va?" frågar jag igen och han öppnar munnen fast stänger den igen, och tittar upp. Han fäster sina ögon i mina och jag ser den lilla osäkerheten i dem.

"Gabi-"

"Det var det du trodde! Att jag tyckte om dig på det sättet" yttrar jag med en hård ton.

"Den där känslan, på restaurangen när våra blickar möttes-" börjar han fast när jag drar på mig min jacka så avbryter jag hans mening. "Gabi, snälla gå inte."

Jag reser mig ifrån bordet, och tar tag i min väska som står bredvid bordet och hänger den över min axel.

"Jag känner inte så för dig, Felix. Jag är i ett förhållande med en underbar kille som jag antagligen snart är förlovad med. Och du som är min bästa vän borde veta hur mycket Oscar betyder för mig"  säger jag och han ska precis säga något fast jag skakar på huvudet och går ifrån bordet.

På vägen mot utgången från kaféet så drar jag upp min mobil, och sjukanmäler mig ifrån skoldagen. Jag puttar sedan upp dörren på fiket så att den lilla ringklockan plingar till. Jag går sedan över gatan och känner hur Felix blick ifrån fönstret bränner i ryggen. 

Jag går sedan mot buss stationen utanför skolan där jag sa ta en buss hem till Södermalm. Väl framme vid buss stationen så sätter jag mig ner på den lilla bänken som står där. Jag suckade djupt ut, och försökte samla alla tankar som for runt i mitt huvud.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Jag mådde inte så bra" säger jag till Carro i telefonen som jag höll vid örat med hjälp av axeln, medans jag bredde på nutella på min smörgås.

"Jag vet, Felix sa att du spydde upp i parken när ni var på väg till fiket" säger hon med ett litet skratt. 

"Åh sa han det?" frågar jag och tänker sen på vad jag sa. "Alltså jag skämdes ju lite för det" fortsätter jag sedan.

"Du behöver inte skämmas. Man kan inte hjälpa att man blir sjuk liksom. Men krya på dig gumman, min lektion börjar nu" säger hon och jag hummar som svar.

Telefonsamtalet klickas och jag tar mobilen i handen, och lägger sedan ner den på köksbänken.

Jag tar upp smörgåsen och tar en tugga ifrån den, och tittar ut genom de rätt gigantiska fönstret lite längre bort. Jag lutar mig sedan mot bänkskivan medans jag tar ännu en tugga ifrån mackan.

Mitt tänkande avbryts när telefonen ringer. Jag tittar ner på den och ser Oscars namn lysa upp. Jag svär för mig själv innan jag lägger ner mackan på köksbänken innan jag svarar.

"Hej!" säger jag och jag hör hur han skrattar sådär underbart.

"Hej älskling. Du är väl inte på lektion?" frågar han och jag tittar mig nervöst omkring.

"Ehm nej, jag är på biblioteket och pluggar lite extra" ljuger jag och fäster blicken på min macka.

"Vad bra, Kan du ta dig hem själv idag? För jag slutar vid femtiden, och det är ju Tisdag och jag vet att du slutar ganska tidigt då"  

"Ja självklart" säger jag och jag hör hur en annan röst pratar i bakgrunden.

"Ja, vi ses älskling" säger han och jag nickar fast han inte kan se.

När vårt samtal är slut, så tar jag min smörgås och går till soffan. På soffbordet ligger min data, och jag behöver verkligen skriva ett mail.

Jag sätter mig i soffan, plockar upp min data så att den sitter i mitt knä. Jag sätter igång den och medans den startar så äter jag upp resten av nutellamackan. 

Datan sätts igång, och jag är snabb med att gå in på Email. Jag scrollar bland alla mail i min inkorg tills jag ser det jag letar efter.

Mailet från chefen på Starbucks. Jag vet att Oscar inte tycker om faktumet av mig där, så kan han faktiskt inte ta sådana beslut till mig. För jag är vuxen och om jag vill ta jobbet så ska jag göra det.

Jag tänker ut ett svar, fast när jag ska börja skriva det så tar rädslan över. Jag hatade Oscar arg, och jag var fortfarande lite öm i kroppen. 

Tillslut stänger jag ner datalocket och suckar djupt. Jag lägger ner huvudet i mina händer, och sluter ögonen.

Jag skakar på huvudet åt mig själv, och tittar upp ifrån mina händer. Jag reser mig sedan upp ur soffan, och går över det blanka golvet.

Jag kommer fram till sovrummet, och öppnar dörren till det. Jag går in och slänger mig på king size sängen. Jag sträcker mig efter fjärrkontrollen till Tvn som hänger på vår vägg, och greppar den.

Jag slår på tvn, och lägger mig bekvämt i sängen. 

Men plötsligt hör jag hur ytterdörren öppnas, och hela jag fryser till is. Och när jag hör hans irriterade fast vackra stämma fylla vår lägenhet så svär jag tyst. Han pratar argt med personen i telefonen, och jag hör honom prata om jobb hemma.

Jag försöker tänka ut en bra lösning till varför jag är hemma, då jag nyss sa till honom att jag var på biblioteket i telefonen.

Fast vad gjorde han ens hemma? Han slutade ju inte förrns vid fem.

Sovrumsdörren glider plötsligt upp och jag hör hur han mumlar något till sig själv. När han får syn på mig i sängen så ser jag hur hela hans uttryck i ansiktet lyser av ilska.

"Och vad fan gör du hemma?"