Ugly Trophy

5

"Mio caro!" ropade en igenkänd röst när vi klev in i den varma och mysiga restaurangen.

Enzo, kom springandes i en rutig skjorta som han nästan alltid brukar bära. Han hade ett brett leende på läpparna när han kom fram till mig, och han kramade om mig hårt. Han guppade sedan mitt ansikte i hans händer och pussade mig på kinderna.

"jag har saknat dig så mycket, carissimo!" yttrar han och jag skrattar åt hur exalterad han är.

"Enzo, detta är Felix. Felix, detta är Enzo" säger jag och presenterar Felix och Enzo för varandra. Felix sträcker artigt fram handen för att skaka hand med Enzo. Fast han drar istället in Felix i en kram.

"Jag trodde att du skulle ha med din man" säger Enzo till mig och jag skakar på huvudet.

"Han hade ett viktigt möte med hans jobb ikväll. Så Felix följde med istället" säger jag och han nickar leendes.

"kom så ska jag visa er till ert bord" säger Enzo och börjar att gå. Jag tittar leendes på Felix,och krokar min arm med hans medan vi följer efter Enzo.

Vi får ett bord som står mot väggen, och är lite mer avskilt från de andra upptagna borden. Vi slår oss ner på stolarna, och nästan direkt kommer en kypare med menyer under armen fram till oss med en champagne-flaska. 

Han plockar upp mitt glass, och fyller det med den bubbliga drickan. Och tar sedan upp Felixs glas och gör likadant.

"Jag är er kypare ikväll. Här har ni era menyer, så kalla på mig sedan när ni har bestämt er" säger han och lägger ner menyerna på bordet.

"Jag behöver inte en meny, utan skriv upp att jag ska ha Gabriellas vanliga" yttrar jag och kyparen ler mot mig. 

"Gabriella Enestad! Vad annorlunda att se dig utan din man" yttrar kyparen och jag ler snett.

"Det är Gabriella Fiorelli, jag och Oscar är inte gifta" säger jag och kyparen ler ursäktandes.

"Jag ber om ursäkt, jag trodde ni var gifta" säger han och jag skrattar.

"Jag har inte bråttom med giftermål direkt, jag är ju endast nitton" säger jag och kyparen skrattar lågt. "Felix vad ska du ha?" frågar jag felix som sitter med menyn.

"jag tar nog en nummer 7" säger han och stänger ihop menyn. Kyparen tar upp sitt anteckningsblock ur fickan och en penna. Han börjar snabbt skriva ner vad vi har beställt.

"En nummer 7, och Gabriellas vanliga" mumlar han och skriver snabbt klart.

"Det tar en stund nu till er mat kommer" säger han och skyndar sedan iväg. Jag tittar sedan på Felix som fixar med kragen på skjortan.

"Hur mår din mamma nu efter allt som har hänt?" frågar jag för att påbörja ett samtalsämne.

"Hon mår bra tror jag, eller hon är väl på bättringsvägen. Pappa hör ju knappt av sig alls nu" säger han och jag tittar ledsamt på honom.

"Han kanske bara inte hör av sig för tillfället för att din mamma är som hon är nu. Han kanske gör de om någon månad eller så" säger jag för att försöka trösta, fast Felix skakar på huvudet.

"jag vet hur min pappa är, om han inte hör av sig nu så kommer han aldrig göra det. Han tycker att han är för bra för vår familj, och du vet hur självisk min pappa är av sig" 

"Felix, trots hans ego så-" försöker jag fast han avbryter mig hastigt.

"Gabi, vi slutar prata om det. Min pappa kommer inte nånsin höra av sig, för han vill inte ha nåt med oss och göra. Han lämnade oss för en anledning" säger han och jag biter mig svagt i läppen och sträcker mig efter mitt champagnefyllda glas. Jag lyfter det mot mina läppar och tar en liten klunk utav champagne. 

"Vi pratar om nåt mer roligare" säger han och jag nickar. "Hur var resan till Paris? Jag frågade dig aldrig om den" säger han och jag suckar fast ler mot honom.

"Det var för snart en månad sedan som jag kom hem till Sverige" säger jag fast han rycker på axlarna. "Men det var trevligt, jag fick ju se Eiffeltornet på riktigt. Samt visa mina fransk kunskaper" 

"Vilka fransk kunskaper?" säger han retsamt då han vet att jag inte alls är duktig i det, även då jag läste det under mina högstadieår och nu under gymnasiet.

"Amen sluta, jag har faktiskt en anledning till att inte vara duktig i det!" 

"Som vad? Att du aldrig var med på lektionerna under högstadiet? Och att du faktiskt nästan sover på dem nu på gymnasiet?" frågar han och jag himlar med ögonen.

"Det var inte min anledning. Min anledning var att jag är italienare, och att det räcker med italienska och svenska för mig" 

"Du är halv italiensk och halv svensk. Det är liksom dina modersmål, och inte ett främmande språk" säger han och jag skrattar.

"Jaja, spela roll" yttrar jag bara under skrattet och han ler.

"Du känns så vuxen på nåt sätt, man kan inte tro att du är nitton" säger han plötsligt och jag tittar frågandes på honom med ett litet leende.

Mina ögon möter då plötsligt hans, och det är för första gången jag kan se att hans fina gröna ögon faktiskt innehåller lite blått stänk. Det känns som om allt försvinner runt oss, och att det bara är vi som är på restaurangen. En främmande känsla som jag aldrig någonsin har känt sprider sig i min kropp.

Vår ögonkontakt bryts utav att kyparen kommer med vår mat. Jag känner Felix blick på mig när jag tar emot maten ifrån kyparen.

"Tack så mycket" yttrar jag och kyparen försvinner snabbt ifrån oss när han har gjort sitt.

Jag börjar äta av maten och har bara min fokus på den. För jag kan inte titta upp å Felix och möta hans blick. För det finns en ånger inuti mig, för att jag kände en främmande känsla. Och jag trodde att jag hade känt varenda känsla som finns ihop med Oscar.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för trög uppdatering. Men det har varit mycket med skolan och så. Fast nu ska jag försöka uppdatera så mycket jag kan, nu när det är jullov. God jul i efterskott eller om det är god jul idag också? jag har inte så mycket koll, för mig är det endast"God jul" den 24:de haha.