Ugly Trophy

10

Jag rörde vid det stora nybildade blåmärket som täckte en del utav huden på min mage. Det var det största utav alla blåmärken, och även de som gjorde ondast.

"Gabriella? Vi måste köra nu, vi har ett bord som väntar på oss" Oscars röst fick mig genast att dra på mig den långärmade och enkla klänningen.

Jag öppnade sedan dörren, och steg ut ifrån badrummet. Oscar som stod i hallen tittade på mig, och log ett halvt leende.

"Vad fin du är" yttrar han och studerar mig ifrån topp till tå.

"Tack" svarar jag enkelt, och går mot skohyllan där jag tar tag i mina skor.

Jag drar dem på mig, och knyter dem snabbt med Oscars blick på mig. Jag sträcker mig efter min favorit bomber jacka som hänger på en av galgarna ovanför skorna.

"Varför tar du inte en kappa eller något istället?" Frågar han när jag trär på mig jackan.

"För att jag är mer på bomberjacka humör" svarar jag och tar min väska som står vid dörren, och hänger den över min axel.

"Okej okej" svarar han och jag öppnar ytterdörren.

Jag går ut i själva korridoren utanför vår lägenhet, och till hissen där jag trycker på knappen.

Oscar kommer gåendes bakom mig, och när han kommer fram till hissen så ställer han sig bredvid mig.

"Förlåt för att jag var så hårdhänt innan idag. Men du måste lära dig" säger han lågt och lägger en av sina armar om min midja.

"Det är lugnt" det är så inte lugnt.

"Nu ska vi ha det trevligt tillsammans på vår kanske nya favoritrestaurang Volt" säger han lite peppande och jag skakar på huvudet.

"Enzos kommer alltid att vara min favorit" yttrar jag och vänder på huvudet för att titta på honom.

Han såg så bra ut, i det bakåt slickade blonda håret och kostymen som var täckt av en svart kappa. Han var så fin, att jag ibland inte förstod att han faktiskt ville ha mig när det fanns så många andra.

"Det är gott på Enzos. Men jag vill att vår kväll ska vara extra speciell idag" säger han och greppar min hand i sin. Jag tittar ner på våra ihop knäppta händer, och funderar på en sak som jag aldrig nånsin har tänkt på. Är det egentligen rätt det som händer i vårt förhållande? 

_____________________________________________________________________

Jag drack av det röda vinet i det fina glaset, och tittade upp på Oscar som satt framför mig och hade redan blicken på mig. Han visste att jag inte tyckte om vin så mycket utan hellre beställde champagne.

"Var det gott?" frågade han med ett litet skratt och jag ryckte endast på axlarna.

"Det var väl okej" svarar jag och tittar ner på maten som vi har beställt.

"Du hatar vin" säger han. "Jag minns när du drack vin för första gången. Du såg ut som om du skulle spy rätt på restaurangbordet."

Jag blir nästan chockad att han kommer ihåg det, och jag älskar den sidan av han när han ler och pratar om minnen tillsammans med mig. 

"Det är kul att du minns det" säger jag lågt och han nickar med ett litet leende.

"Jag kommer alltid komma ihåg den kvällen. Det var vår första dejt, och du ville verka vuxen inför mig. Så du beställde ett glas vin, även fast det inte var lagligt för dig att dricka och du hade aldrig smakat det. Jag visste om de båda sakerna, och lät dig beställa det för att jag ville se din min när du smakade det" säger han och jag rodnar lite grann åt det.

"Jag kan inte fatta att du gjorde så, jag skämde ut mig" säger jag och han skakar på huvudet. 

"Jag älskar när du bjuder på dig själv" säger han och jag himlar retsamt med ögonen åt honom.

Jag tar upp gaffeln som ligger på bordet, och rör vid potatisgratängen på tallriken.

"Jag hoppas att potatisgratängen smakar gott, annars går jag härifrån och till Enzos för att äta potatisgratängen där" säger jag på skoj och tar en bit av potatisgratängen, och äter av den.

"Var det gott?" frågar han och jag nickar medans jag sväljer ner biten.

"Det var faktiskt väldigt gott" yttrar jag. "Men inte lika gott som på Enzos restaurang" 

"Nej nej, det förstår jag." 

Vi båda började äta, och det var ganska tyst vid matbordet när vi åt. Vi var sådana personer, som alltid åt i tystnad.

"Du vet när vi pratade om förlovning för någon månad sedan?" säger han plötsligt och jag släpper fokusen på maten.

"Ja?" frågar jag och han biter sig löst i läppen.

"Hade du velat förlova dig med mig?" frågar han lågt och jag tittar honom i hans blåa ögon, och väntar på den där känslan. Men den finns inte där och jag börjar genast tänka på Felixs gröna ögon med det där blåa stänket som jag aldrig någonsin sätt förut.

"Oscar, vi kanske borde vänta lite" börjar jag men ser att den där ondskan i hans ögon börjar ta över. "med bröllopet då, vi borde vara förlovade länge isåfall" räddar jag mig själv med och ser att han blir normal igen.

Det är då han reser sig upp, harklar sig och fixar till slipsen. Han går sedan ner på ett knä framför mig, tar fram den lilla boxen där ringen sitter i ifrån fickan och de som sitter på restaurangen vänder sig om mot oss. Detta känns fel.

"Gabriella Fiorelli. Jag har älskat dig sedan första gången jag såg dig, och jag vill alltid älska dig. Du är min trofé som jag har vunnit, vunnit i livet. Du är den jag vill gifta mig med, den jag alltid vill kyssa godnatt. Så jag frågar dig nu, vill du gifta dig med mig?" 

Jag ser in i hans ögon, och rädslan tar över i min kropp. Vad vill han göra med mig om jag säger nej? och förnedrar honom här för allihopa.

"Oscar Enestad. Jag vill gifta mig med dig" säger jag, och hör hur folk börjar applådera. 

Jag reser mig upp från stolen, och han kramar om mig hårt och lyckligt. När vi drar ifrån kyssen så sätter han på ringen på mitt ringfinger. När han lyfter upp min hand för att visa ringen stolt  för alla på restaurangen så känner jag att detta är fel. Men på nåt sätt så jag lyckas att förtränga tanken.