Ugly Trophy

25

En månad fylld av förhör, folks medlidande, minnesstunder och Felix så var vi här. Den dagen Oscar skulle bli fälld. För misshandel, två mord och att ha hållit fast två personer i en lägenhet mot deras vilja. Han hade mördat två systrar, släckt föräldrars barns liv. Mordet på Caroline hade ibland känts som mitt fel, att jag skulle ha förstått att Caroline visste vem han var sedan innan.

Men jag visste att det inte var mitt fel, det är inte hennes fel i heller. Det är Oscars fel.

Jag skulle vittna på rättegången, och att möta Oscar var inget jag hade velat göra. Och att dra upp allt framför honom, var inte heller något jag kände för att göra. Fast jag skulle göra det, för min, Carolines, Carolines syster och deras föräldrars skull.

Jag satt och väntade på att rättegången skulle börja för mig utanför salen, min mamma och Felix satt redan där inne tillsammans med Carolines föräldrar. Min pappa var fortfarande i Italien, och han sa att han inte hade tid att komma till Sverige. Det sårade mig, att han inte ens hade ringt efter allt som hade hänt då han visste vad som hade hänt. 

"Gabriella Fiorelli, välkommen in" mannen som pratade, hade öppnat upp dörrarna och släppte in mig i rättegångssalen. 

Jag reste mig upp, rättade till tyget på min skjorta. Jag log sedan ett vänligt leende och gick fram till dörrarna som nu var öppna.

Jag närmade mig domaren, det var dags nu. Dags att sätta fast honom på riktigt.

Jag såg honom när jag kom fram till platsen jag skulle sitta på, som var ett ensamt bord och stol i mitten av ett bord på min högra sida där Oscar och hans advokat var, och på min vänstra där satt åklagaren och målsägare. 

Jag harklade mig när jag kom fram till stolen, drog ut den och satte mig på den. Jag flyttade mig närmre bordet så att jag även kom närmre mikrofonen på bordet.

"Kan du säga ditt namn högt, tack" säger ordföraren som sitter på bordet framför mig och jag nickar.

"Gabriella Fiorelli" 

"Lovar du på hedersord, Gabriella Fiorelli att alla saker du säger idag är fullständigt sanna" frågar ordföranden och jag tittar på Oscar och vi får ögonkontakt innan jag bryter den och tittar upp på ordföraren igen.

"Ja, jag lovar"

"Okej, Gabriella. När träffade du Oscar för första gången?" frågar han och tittar ner i sina pappren. 

"Jag träffade Oscar för ca två år sedan" säger jag. "Jag var 17 då" säger jag och ordföraren nickar.

"Du var även minderårig när du ingick ett förhållande med Oscar Enestad. Hade han koll på din ålder? Var du ärlig med din ålder?" 

"Ja, han visste min ålder. Vi firade min artonårs dag tillsammans" säger jag och jag sneglar på Oscar, ser att han drar sin hand genom håret.

"Hon drack champagne, och hon hatade vin. Så ge henne aldrig vin, Felix" Oscars röst, avbryter ordföraren, Oscar tittar på Felix som sitter på bänken bakom mig  tillsammans med mamma, och ordföraren harklar sig och tittade på Oscar.

"Jag måste få be dig att vara tyst. Du har inte fått ordet ännu" säger han och Oscar himlar omoget med ögonen. Det är inte likt den strikta pyskopaten.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

2 och en halvtimme senare, och vi satt fortfarande på samma plats. Det var nu det gällde, det var nu han skulle få sitt straff.

Jag tittade bak på Felix, som försökte le mot dig trots att han precis hade hört hela historien, ifrån början och även lyssnat på både Caroline och Carolines systers mord. Jag vågade inte titta bak på Carolines föräldrar, trots att jag hade träffat dem några få gånger.

"Oscar Enestad, du blir dömd för två mord, grov misshandel, våldtäkter och även hållfasthet. Pågrund av din unga ålder så dömer vi dig till 15 års fängelse och även pysisk vård" 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kort kapitel idag för jag vill få slut på allt med Oscar nu, och fokusera mer på Gabriella i denna boken. Men tyvärr börjar boken gå mot sitt slut, men jag har en ny bok som väntas på att bli publicerad hihi<3