Ugly Trophy

14

"Hur mår du egentligen?" frågar Caroline mig, när vi går genom skolkorridoren med famnar fulla med matteböcker. 

Jag rycker bara på axlarna, även då jag bara vill skrika ut att jag mår sämre än sämst. För min nyblivna sambo kommer att dra med mig till London om mindre än en månad.

"Vi måste prata" är allt som jag säger, och vi stannar upp i korridoren.

"Ska vi skolka matten?" frågar hon och även då jag vet att jag kommer ångra att jag missar en mattelektion, så känns det bra ifall vi gör det.

"Ja, vi går till fiket" yttrar jag och hon nickar instämmande. 

"det var det jag hade tänkt" säger hon. "Jag tror att fiket kommer att muntra upp mig lite grann, så att jag slipper tänka på att Felix dissade mig igår"

Jag svarar inte, för att jag måste själv tänka ut vad jag ska säga på fiket. Jag ska inte nämna Oscar, fast jag funderar på att nämna Felix. Fast när tanken dyker upp så slår jag direkt bort den. Försäkrar mig själv om att jag endast ska prata om London.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

När vi sitter på fiket, och har fått det vi har beställt så biter jag mig nervöst i läppen och tittar ner i muggen där min latte ryker i.

"Vad skulle vi prata om?" frågar Caroline försiktigt, och jag tittar upp på henne.

"Jag flyttar efter studenten" säger jag. "Och inte bara till en annan lägenhet i stan, eller någon närmare stad. Utan till England, London" säger jag och Caroline tittar häpet på mig.

"London? Är detta något skämt?" frågar hon och jag hör hur sårad hon är i rösten.

"Oscar säger att hans företag flyttar måste flytta dit" 

"Men vill du det?" frågar hon mig och jag vänder blicken mot fönstret. Det är platsen där jag och Felix satt när vi skulle prata om den där kvällen vi hade tillsammans.

"Varför frågar du det?" frågar jag och hon flyttar sig närmre mig över bordet.

"Det känns som om det är något fel Gabi" säger hon lågt. "Jag såg blåmärken på din mage igår, när du sträckte på dig på rasten och din tröja åkte upp lite" 

Vad ska jag säga nu? Ska jag säga som det egentligen är, att han straffar mig när jag inte beter mig på ett bra sätt?

"Det finns inget fel, Jag vill flytta till London. Annars hade jag ju inte gjort det ju" ljuger jag. "Blåmärket fick jag för att jag halkade hemma, städaren hade precis skurat golvet och jag visste inte det. Så jag halkade och slog i magen hårt bara" 

Jag ser på henne att hon inte tror på mig, och jag vet att lögnen om att jag halkade och fick ett sådant blåmärke inte alls är trovärdig. 

"Okej" är allt hon säger. "Jag trodde vi hade planer efter gymnasiet. Men allt har väl förändrats"

Jag hör på henne att hon är besviken och sårad över att jag flyttar.Då vi hade planer på vårt liv, och har följt dem sedan vi gick i åttan. 

"Det finns mycket för mig i London, som inte finns här i Stockholm. Det är bra för min och Oscars framtid" säger jag, och jag vet hur det jag säger inte alls stämmer. 

"Det finns mycket här i Stockholm för dig. Du har dina vänner här, mig och Felix. Vad ska vi göra?. Du har dina planer här i Stockholm. Bara för att Oscar inte vill vara kvar i Stockholm så betyder inte det att du inte vill" säger hon och jag vill bara skrika ut, att jag blir tvingad till detta.