Ugly Trophy

7

När jag kom hem den kvällen så var jag förvånad över att Oscar satt och tittade på tv. Att Oscar skulle hålla tiden och faktiskt inte komma hem senare än 9, var mer än vad jag planerade. Jag ville inte träffa honom nu ikväll efter allt som hade hänt.

Jag stängde ytterdörren bakom mig med en smäll och började att dra av mig skorna. Ljudet fick Oscar att titta upp, och med ett leende så ställde han sig upp ifrån soffan. Med smidiga steg så kom han fram till mig.

"Hej älskling" yttrade han och jag fick av mig den sista skon, och ställde mig sedan rakryggad.

"Hej" hälsade jag tyst tillbaka och jag kände hur han la sina händer på varsin sida av min midja.

Han drog mig sedan intill sig och jag la armarna vant om honom också. Hans skjorta luktade gott, precis som alltid och jag förträngde tanken utav Felix och kände mig bättre till mods.Det var här jag hörde hemma, hos Oscar.

"Eftersom jag inte kunde följa med ikväll så ska jag bjuda ut dig imorgon. Fast inte till Enzo utan till en annan restaurang" säger han och kysser mig lätt på min hjässa.

"Vilken restaurang?" frågar jag glatt och bakar ett steg bak ifrån honom för att kunna titta honom i ögonen.

"Volt hade jag tänkt" svarar han och när våra ögon så väntar jag på den där känslan. Var det för att vi inte var nykära längre? och att vi var mer 'normalkära'?.

"Det hörs bra" säger jag och ha lägger sin ena hand på min kind, och smeker den med sin tumme.

Han lutar sig sedan mot mig, kysser mig sedan lätt på läpparna och jag tänker på kyssen med Felix.

"Jag ska gå och lägga mig nu, det är ju vanlig skoldag imorgon" säger jag och han tar vort sin hand ifrån min kind.

"Gör så, godnatt" säger han och jag yttrar också ett godnatt. "Jag älskar dig" säger han sedan.

"Jag älskar dig också"

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nästa morgon, skjutsade Oscar mig till skolan då vi båda hade försovit oss. I mitt knä stod en påse med en toast ifrån vårt favorit frukostställe, och i min hand fanns en mugg med kaffe.

När vi stod utanför skolan, så kysste han mig hejd och jag kysste slarvigt tillbaka.

Jag hoppade sedan ur bilen, ignorerade alla som stod på själva utsidan av skolans blickar. När jag stängde bildörren och började gå mot skolbyggnaden så tog någon plötsligt tag i min arm, och snurrade mig så att jag tittade på honom. Jag log stort när jag såg att det var Oscar.

Jag fick ingen riktig kyss, och utan hejdå kyssen kan jag inte starta dagen" säger han och jag skrattar åt honom, och lägger sedan armarna om hans hals försiktigt med både muggen och påsen i händerna.

Han böjde sig sedan mot mig, kraschade sina läppar mot mina. Jag kysste tillbaka ordentligt, och vi stod så där och masserade varandras läppar länge. Fram tills någon harklade sig och vi drog ifrån.

Där stod min bästa vän, Caroline med korsade armar över bröstet.

"Inte för att störa er, men alltså vi har lite bråttom" säger hon och flackar med blicken mellan oss. Jag nickar, och kysser Oscar fjäderlätt på munnen.

"Ha en bra dag, Jag älskar dig" säger han och lägger bak en av mina hårslingor bakom mitt öra.

"Jag älskar dig" säger jag och han ler, innan han går mot sin bil igen. Jag ser när hanhoppar in i bilen, och inte så långt därefter så börjar bilen köra.

Jag vänder mig mot Caroline, och hon ser mer avslappnad ut. Hon låter hennes armar falla ner på sidorna utav hennes kropp, istället för att ha dem sammankopplade över bröstet.

"Det var annorlunda att se honom lämna dig på skolan" säger hon och jag skrattar lågt åt henne, innan jag tar en klunk av de ljumma kaffet i muggen.

"han är faktiskt min pojkvän, och du pratar som om han typ är min spydiga bror" säger jag och hon skakar på huvudet, och vi börjar att gå mot skolan.

"Det gör jag inte alls! Jag tycker bara inte att det är likt honom" säger hon och jag tar ännu en klunk utav mitt kaffe.

"Har du sett Felix ännu?" frågar jag för att byta samtalsämne, fast hon skakar på huvudet.

"Jag tänkte fråga dig om honom, för det är inte likt honom att inte möta oss här på morgonen" säger hon, och jag tänker tillbaka på gårdagen.

"Um, har han inte skrivit något meddelande? Han kanske är sjuk" säger jag. "Jag har ite kollat min telefon så mycket nu imorse."

"jag ska kolla" säger hon, och plockar upp sin telefon ifrån fickan på hennes jacka.

Hon går och tittar i den, tills vi når porten till skolan. Då tittar hon upp, och skannar med blicken runt oss som om hon letar efter någon.

"Felix messade nyss, han var bara lite sen. Han ska vara här" säger hon, och det r då vi ser honom. Han har blicken nere i telefonen, och ryggsäcken hänger endast i den ena remmen över hans ena axel.

Han närmar oss, och tittar då upp på oss. Hans trötta gröna ögon möter mina, fast jag bestämmer mig för att titta bort.

"Hej Felle!" säger Caroline och lägger armarna om honom i en lång kram.

För att slippa krama honom i en stel kram, så plockar jag upp min frukostmuffin som ligger i påsen, gjord på kesella och pumpakärnor, som jag älskar.

Jag tar en tugga av den, och när Felix kommer nära mig för en kram så visar jag upp mina smuliga fingrar. Jag sväljer ner muffinsen, och Felix lägger armarna om mig i en kram.

"jag bryr mig inte om du är kladdig" säger han när vi drar ifrån. "Du är min bästa vän, jag ska ju tåla sånt."

Jag tittar in i hans gröna ögon, och han slutar titta mig i ögonen för att lägga fokus på Caroline som börjar prata bredvid honom.

Vi går in i skolan, och Caroline och Felix har en konversation där jag antagligen inte är inbjuden att lyssna på. Eller så lyssnar jag helt enkelt inte, för min fokus ligger på min muffins.

Jag äter upp den ganska snabbt på vägen mot våra skåp, och kollar efter en papperskorg för att slänga pappersformen som blev klar.

"Jag ska bara gå och kasta den här" säger jag och signalerar till pappersformen när jag får mina vänners uppmärksamhet.

Jag går snabbt ifrån dem, och snabbar på stegen till papperskorgen som låg vid kafeterian.

När jag närmade mig papperskorgen, så tar någon tag i min arm vilket får mig att snurra runt.

"Vi måste prata"

"Om vaddå?" Säger jag för att låtsas vara omedveten och jag hör Felix sucka.

"Du vet vad vi måste prata om" säger han och jag himlar med ögonen.

"Det är inget viktigt. Jag fick väl i mig lite för mycket champagne"

"Två glas champagne, wow vad berusad du blev" säger han sarkastiskt och jag skakar på huvudet åt honom.

"Jag är sen, så jag måste gå" säger jag, och Felix skrattar lågt.

"Vi ska prata, så vi ska gå till vårt ställe" säger han och jag förstår att han menar de lilla fiket lite längre bort.

"Men jag kan inte missa franskan"

"Du hatar franskan, och du brukar missa den eller sova på lektionen. Varför ska den helt plötsligt vara så viktig?" Yttrar han och jag ger mig.

"Okej då, men vart är Carro förresten? Lämnade du bara henne?" Frågar jag och han skakar på huvudet.

"Nej, hon gick till sin spanska" svarar han och vi börjar att gå mot utgången.

Jag kunde dock inte undgå den där lilla känslan inom mig, när Felix gick så nära. Även hur mycket jag försökte ignorera den.