Jag gillar inte dig. Typ.

8

Jag tittade på Nathan. Han stod just nu och hånglade upp en tjej. Den där tjejen som sprang iväg blir just nu tröstad av sina kompisar.

Jag skulle anse att båda parterna var idioter. Hur kunde han få den där tjejen att bli kär i honom igen? Hon får faktiskt skylla sig själv. Hur man ens kunde falla för honom är för mig fortfarande oklart.

Jag vände tillbaka blicken till Emilia och vi fortsatte prata.

***

Vi satte oss ner vid ett tomt bord och började äta. Jag tittade på tjejen som satt lite längre bort. Hon såg inte ens ledsen ut längre.

En stol drogs ut bredvid mig och Nathan satte sig ner. Jag flyttade genast min stol åt sidan. "Smitta inte mig också" sa jag och han såg lite oförstående ut. Emilia stirrade på honom.

"Du är ett levande virus, kom inte nära" sa jag och då började han flina. Han tittade på mig och sen på Emilia. "Hej.." sa han mot henne och hon tittade på honom. När hon inte svarade och jag märkte att hon såg obekväm ut tittade jag på Nathan.

"Och hejdå" sa jag och föste bort honom ur stolen. Han reste sig upp och tittade flinandes på mig innan han började gå iväg igen.

"Helvete" sa hon när han gått och satte ansiktet i händerna. "Hur kan jag bli så jävla nervös runt honom? Jag hatar det" sa hon och facepalmade sig själv igen.

"Vad gör honom så speciell? Jag förstår verkligen inte hur så många kan falla för just honom" sa jag och hon tittade upp på mig, lutade sig tillbaka och sjönk ner i stolen.

"Hans ögon..." sa hon bara och tittade ut i luften. "Hans röst..." fortsatte hon och suckade. "Hans beröring" Hon såg helt borta ut i sina egna tankar.

"Och hans leende" sa hon tillslut. Hon tittade upp på mig och log lite snett. Ytterst lite. Och det var inget glatt leende, mer ledset.

"Och om jag frågar resten av tjejerna...vad kommer de svara?" Sa jag och hon suckade. "Samma sak" sa hon och ryckte lätt på axlarna och log sådär igen.

"Är han verkligen värd det då?" Sa jag och hon tittade på mig. "Antagligen inte" sa hon och släppte gaffeln. "Äru klar?" Sa hon och jag nickade fast jag knappt börjat på maten.

Vi ställde oss upp och gick och lämnade tallrikarna. När vi kom ut till typ hallen till matsalen stannade hon. "Jag ska bara gå på toa" sa hon och jag nickade och hon försvann mot toaletten. Jag satte mig ner på en bänk sålänge.

Jag tittade på alla som gick in och ut ur matsalen. Efter en stund kom Simon. Han gick fram och satte sig vid mig.

"Du borde äta mer" sa han och tittade på mig. "Vad menar du?" Sa jag och rynkade ögonbrynen lite. "Du åt ingenting" sa han och då fattade jag. Vad jag däremot inte fattade var varför han bryr sig. Varför har han börjat bry sig om allt så mycket?

"Nähe" sa jag nonchalant och tittade rakt fram. Det var ju ingen big deal. "Sååå hur mår du?" Sa han och då flinade jag lite. "Simon, de e chill" sa jag och han nickade.

"Om det är någonting kan du komma till mig" sa han och jag log. "Och om det är någonting med dig så kan du maila kp. Bris finns också" sa jag och fick ett leende tillbaka.

"Jag ska ha det i åtanke" sa han sen och reste sig upp. "Hejdå" sa han och jag log. "Hejdå Simon" sa jag och då gick han.

Jag satt kvar en stund till tills Emilia kom ut. "Let's go" sa hon och jag ställde mig upp och så gick vi.

***

Jag höll för öronen och började högt sjunga på Sveriges nationalsång. När Lucas ändå kom upp med sitt inavlade rövhålsansikte blundade jag hårt och sjöng ännu högre.

"DU GAMLA DU FRIA DU NÅNTING HÖGA JORD DU TYSTA OCH NÅNTING HÖNAAAA"

Jag öppnade ena ögat för att se om han var avlägsen men stängde det snabbt igen när han stod kvar och skrattade.

Varför vi var i den här situationen var för att det är fredag idag och mamma ska på nån grej med jobbet hela helgen och nu försöker Lucas övertala mig om att få ha en fest här. Nivet, bara för att han bokstavligen tar självmord genom att göra det betyder det inte att jag också är självmordsbenägen och vill vara medbrottsling.

När jag inte orkade sjunga mer slutade jag tvärt och tittade på honom. "Snälla Le...." "JA JAG VILL LEVA JAG VILL DÖÖÖ I NOORDEEEEN"

"Leah kom igen, det kommer bara typ 20 pers" sa han och återigen tog jag bort händerna från öronen och tittade på honom och började flina.

"400" sa jag med ett flin. "300" sa han och jag skakade på huvudet. "450" fortsatte jag. "Så förhandlar man inte" sa han bestämt och jag flinade igen. "350" sa jag och sträckte fram handen. "Deal" sa han och skakade den.

"Avlägsna nu tack" sa jag och föste ut honom ur rummet. "Idiot" mumlade jag med ett flin. Jag hade gått med på det för en chokladkaka.