Jag gillar inte dig. Typ.

48

"Jag kommer döda di..." så fort jag vände mig om gick jag in i någon. Och inte vem som helst. Skolans suraste lärare, Maj-britt.

Nathan gick förbi och skrattade och jag blängde snabbt på honom. "Dödshotade du nyss någon?" Sa hon och stirrade intensivt på mig. "Beror på hur du definierar dödshota" Sa jag lite halvt mumlandes och tittade på henne.

"Att hota en annan person till livet!!" Utbrast hon och jag nickade. "Definition korrekt, jag kan kanske möjligtvis ha uttryckt mig med denna definitionens he..." "Rektorns kontor, nu" avbröt hon mig och himlade med ögonen åt min dramatiska redovisning som jag inte riktigt själv vet definitionen på.

Hon tog tag i min arm och började gå mot rektorns kontor. Jag drog dock snabbt åt mig den, men fortsatte gå bredvid henne.

När vi kom fram öppnade hon bara dörren och gick in. "Mm, Maj-britt" sa rektorn och log lite påtvingat.

Hon är liksom här minst 30 gånger om dagen för att sätta dit massa elever. "Hej Leah" sa han och jag log lite som svar. "Såå vad har hänt nu" sa han och Maj-britt satte sig ner.

Jag satte bara händerna på ryggstödet på stolen, eftersom det här borde gå fort. "Jag hörde Leah dödshota någon i korridoren, och jag tycker att detta borde ses väldigt allvarligt då det kan få seriösa konsekvenser"

Jag himlade lätt med ögonen. "Leah, vad har du att säga om dethär" sa rektorn och såg ganska uttråkad ut.

"Ah, nu var det såhär va, att jag uppenbarligen var sarkastisk, så jag förstår inte vilka "allvarliga konsekvenser" som kan uppstå"

Maj-britt sträckte på sig och lutade typ upp näsan lite för att visa att hon tyckte att hon var bättre och finare än alla andra. Vilket stämmer, hon är en stark 10a.

"Sarkasm är ett språk jag inte talar" sa hon typ, vad heter det, fisförnämt. Rektorn såg ut att ge sig själv en mental facepalm.

"Aa fast nu är inte bullshit ett språk jag talar heller, alltså hallå, hur kan en 60-årig lärare inte veta vad sarkasm är"

Maj-britt såg JÄTTEförolämpad ut, och rektorn såg ut att ha ont då han verkligen gjorde sitt bästa för att inte skratta.

"Jag, unge dam, är INTE 60! Jag fyllde nyss 52" sa hon argt.

Först blev jag lite förvånad. Jag trodde jag gav henne en komplimang, hon ser betydligt mycket äldre ut än 60.

"Då skulle jag rekommendera lite anti-rynk kräm" sa jag och då började rektorn skratta. Maj-britt såg jättearg ut, både på mig och på rektorn.

"Hur kan du skratta åt sådant oförskämt beteende" sa hon och då försökte rektorn samla sig. "Jag får be om ursäkt Maj-britt, jag ska prata med Leah" sa han och då ställde hon sig fortfarande surt upp.

"Det är bäst för dig" sa hon och vände sig om och gav mig årets mördarblick, och sen gick hon ut. Och rektorn började skratta igen.

"Du fattar väl att du inte kan sätta mig i sånna situationer" sa han efter ett tag och jag skrattade då till också.

"Men hon kan ju inte sätta mig i sånna situationer heller, liksom se ut som 70 och sen vara 52?" Han började skratta så mycket att han nästan började gråta.

Ni vet typical vuxna åt vuxenskämt. Vilket dethär dock inte var, inte sånt en vuxen brukar skratta åt, och definitivt inte ett skämt.

"Du är för rolig du" sa han efter ett tag när han återigen samlat sig. "Ah, jag känner iallafall att vi två har lite viktiga saker att prata om, t.ex. dina betyg"