Jag gillar inte dig. Typ.

3

Jag klev av bussen och den här gången gick jag faktiskt av på rätt hållplats. Nobelpris.

Jag började gå in mot skolan. Jag öppnade dörren och gick in. Sen gick jag mot mitt skåp och öppnade det. Jag la in väskan och tog ut böckerna och stängde det igen och började gå då någon hårt gick in i mig.

Notera att denna någon gick in i mig och inte tvärtom. Eftersom jag är så liten ramlade jag baklänges ner på golvet och tog emot mig med händerna.

Jag tittade upp och såg då en kille. En snygg kille. Den snyggaste killen jag någonsin sett. Han började flina och då kom jag tillbaka till verkligheten.

Jag gav honom en sur blick och tog sen upp mina böcker och ställde mig upp. "Du borde se dig för" sa han och jag höjde genast ögonbrynen. Och vem fan trodde han att han var?

"Så länge du inte är Obama, eller min mamma, så borde du inte säga åt mig vad jag ska göra" sa jag och log lite sarkastiskt innan jag gick förbi honom, och gav honom en knuff med armbågen påvägen förbi.

"Jag har aldrig sett någon göra så förut" En tjej slöt upp bredvid mig. "Inte jag heller" sa jag och då började hon skratta lite. "Dig menar jag, ingen har sagt emot honom förut"

Jag flinade lite "Så vadå, e folk rädda för honom" sa jag. "Typ, eller ja, inte direkt rädda, men han är den populäraste på skolan och säger man emot honom är det typ samma sak som socialt självmord"

Fortsätter hon prata om honom som att han vore typ Messias så kommer jag frivilligt ta självmord, och inte av den sociala sorten.

"Såå vad heter du?"

"Leah" sa jag och hon nickade. "Jag är Lisa" sa hon och jag nickade då också.

Det visade sig att hon gick i min klass, pinsamt nog hade jag inte märkt henne innan.
-

Jag gick in i matsalen och när jag tagit mat kollade jag efter en plats och såg då tjejen jag tidigare språkat med sitta och vinka åt mig. Jag hade dock redan glömt bort hennes namn.

Jag gick dit och satte mig och flera andra tjejer började prata med mig. Såklart, som den arroganta bitchen jag är, lyssnade jag inte utan satt bara nonchalant och låtsades lyssna. Sen började de prata om någon kille och jag fick genast lust att fejka en hjärtattack och bli bortförd härifrån.

Jag kollade mig om i matsalen och mötte då någon annans blick. Det var han som gick in i mig. Vilket jag fortfarande står fast vid att det var han som gick in, i mig.

Han flinade lite lätt och jag höjde ena ögonbrynet lite och sen tittade jag tillbaka på de andra och fortsatte låtsats lyssna.

-

"Hej" Jag tittade på honom. Denhär gången var det han med en uppenbar störning i hjärnan. "Ööh.... vad vill du?" han började flina. Kan de sluta flina hela tiden.

"Jag vill bara säga att du är den vackraste tje..." "Tysta leken börjar...." avbröt jag honom och satte upp handen lite. "...nu" sa jag och backade sakta därifrån, fortfarande med handen uppe, innan jag vände mig om och fortsatte gå.

Han slöt upp bredvid mig igen. "Jag vet att du vill ha mig" fortsatte han. "Sluta lev i förnekelse" svarade jag och ökade takten. "Vill du följa med mig hem idag?"

Jag stannade och tittade på honom. "Vet du vad självinsikt är?"

"Nae" sa han och skakade lätt på huvudet. "Ae....Inte jag heller" sa jag och gick åt motsatta håll än vad jag gjorde innan. Återigen följde han efter med ett flin.

"Kan vi inte bara skippa allt dethär och så följer du med mig hem?" Hade han seriöst halva hjärnan bortamputerad eller vart är felet lokaliserat?

"Nej" svarade jag bara. "Fast jag vet ju att du vill" sa han och fortsatte flina.

"Ska jag bokstavera för dig också?" "Me.." "NEJ" sa jag tydligt igen.

Jag fortsatte nu gå åt mitt skåp och han följde efter. VAD ÄR HANS PROBLEM JAG ORKAR INTE

En bit bort från mitt skåp stod hans kompisar och tittade på oss. Han ställde sig bredvid mig och flinade och böjde sig sen fram mot mig och den möjligheten uttnyttjade jag till 100% och smällde upp skåpet i hans ansikte.

"Helvete" sa han och höll för sin näsa. Jag tittade nonchalant fram ur skåpet. "Nämen oj, du ser ut att behöva skaffa hjälp. Kolla upp näsan borde du också göra" sa jag och log stort mot honom.

"Om det var vad som behövdes göras för att få dig att le, så kan jag göra om det hela dagen"

Ae, nu får han fan ta o ge sig.