"Leah" mumlade Nathan medans han drog mig emot honom.
"Mhm" mumlade jag tillbaka medans jag sakta öppnade ögonen. "Klockan är sex" mumlade han och då stängde jag ögonen igen och vände mig mot honom.
"Måste vi gå" sa jag och öppnade återigen ögonen och mötte hans ögon.
Bara det fick mig att le lite, och uppenbarligen var det samma för honom, för han började le lite också. Vi låg kvar och tittade på varandra en stund innan jag satte mig upp.
Sen la jag mig dock ner igen på honom medans jag la armarna om hans mage. "Jag älskar dig" sa han och då kramade jag honom lite hårdare. "Jag älskar dig också" sa jag och satte mig sen upp gränsle över honom istället.
Han tittade på mig en stund till innan han vände på oss så att han var överst, och sen böjde han sig fram och kysste mig.
Efter en stund så drog han ifrån. "Jag går och gör frukost" sa han och kysste mig lätt en gång till innan han klev av mig och ställde sig upp och drog på sig sina mjukisbyxor och en hoodie.
Jag ställde mig upp också, och eftersom jag bara hade en oversized tshirt på mig så tittade han ner på min kropp lite innan han flinandes mötte min blick igen, och sen backade han sakta lite innan han vände sig om och gick ut.
Jag skakade lite flinandes på huvudet och tittade sen mot hans skrivbord. Sen tittade jag runt i hela rummet, och började flina igen. Det märks verkligen när jag är här.
Det ligger kläder överallt och hans skrivbord är fyllt med smink och andra saker jag använder. Sen är det dock stökigare just idag för att vi varit här hela veckan. Jag har ju självklart varit hemma emellan, men vi har sovit här.
Han har vanligtvis jättestädat rum också. Men han är ju lite som han är, A i alla ämnen, jättestädat rum blablabla.
Jag är ju motsatsen till det så att säga.
Jag satte iallafall på mig ett par mjukisshorts och så satte jag mig på sängen igen för att samla mig.
Efter några minuter av bara sittandes så ställde jag mig upp. Jag har faktiskt blivit bättre på att vakna på morgonen, speciellt när jag sover med Nathan (vilket jag gör varje dag ioförsig) för då blir jag typ mer motiverad till att gå upp.
Jag började gå ner till köket iallafall. Adrian satt vid köksbordet, och Nathan satte sig precis ner. "Hej" sa jag till Adrian medans jag gäspade, och han vände blicken mot mig. "Heej" sa han med munnen full av macka och jag började flina lite innan jag satte mig bredvid honom mittemot Nathan.
Vi började äta, och eftersom vi pratade jättemycket samtidigt så tog det jättelång tid. Efter typ en halvtimme av ätande (och mest skrattande) så var Adrian och Nathan klara. Inte jag dock.
Adrian började plocka undan sin disk och gick sen till sitt rum, och Nathan och jag satt nu och påbörjade en ny konversation medans jag åt klart.
När jag tillslut var klar plockade vi undan och sen gick vi upp igen.
"Jag är så trött" sa Nathan gäspandes medans han la sig på sängen. "Inte jag" sa jag och han flinade bara lite då han fattade att jag inte alls var seriös.
"Kom" sa han och sträckte ut sina armar som ett tecken på att han ville ha en kram. Jag gick då fram och la mig bredvid honom och han kramade om mig.
***
Några timmar senare
Nathans perspektiv
"NATHAN" utbrast Judie och då kollade jag upp och tog bort handen från hakan och sträckte lite på mig. Alla tittade på mig och skrattade.
"Vad är det du tänker på som är viktigare än min lektion?" Sa hon och då flinade jag lite och lutade mig bak i stolen.
"Leah" sa jag och då började alla skratta igen, och hon skakade lite leendes på huvudet. "När tänker du inte på henne" sa hon och suckade lite innan hon fortsatte lektionen.
Meanwhile i Leahs liv
"DET RÄCKER, OM INTE ALLA ÄR TYSTA FRÅN OCH MED NU SÅ KOMMER NI FÅ F ALLIHOPA!!!! OCH CADEN OCH IZAC KAN NI SNÄLLA SITTA STILL FÖR EN GÅNGS SKULL?!" Skrek läraren argt och det blev tyst för några sekunder.
Tills jag nästan började skratta. Nästan som i att jag satt som en liten bomb som närsomhelst skulle explodera. Vilket är Cadens fel, då han satt exakt likadant. Detta gjorde så att alla andra i klassrummet började asgarva, och sen var det som förut igen.
"LEAH OCH CADEN LÄMNA KLASSRUMMET" sa hon (skrek hon*) ännu argare och då ställde vi oss skrattandes upp och gick sen ut ur klassrummet.
När vi kom ut stängde han dörren, och vi började skratta ännu mer. Tvåorna försvann just nu ur korridoren, men treorna var kvar, och de närmast oss tittade på oss.
"Det här är ditt fel" sa jag skrattandes och han gapade förolämpat. "Du satt och skrattade?!" Utbrast han skrattandes också.
"Hallå du ser hon" sa han sen och tittade lite diskret på en av tvåorna som var påväg ut från korridoren.
"Mhm" sa jag och då flinade han lite."Jag låg med henne igår" sa han och då knuffade jag skrattandes bort honom.
"Tro fan att jag bryr mig" sa jag och då skrattade han bara innan vi ställde oss på bänken så vi kunde titta in genom fönstret till klassrummet.
Izac mötte våran blick och tittade då direkt ner i bänken igen, och höll sig för skratt.
Jag och Caden började asgarva jättehögt så att det skulle höras in, så att Izac börjar skratta också.
Det fungerade.
Han blev genast utskickad, och knuffade då skrattandes till oss.
Vi knuffade tillbaka, och sen eskalerade det till att alla nu knuffade varandra.
Caden knuffade mig dock när jag var oberedd, så jag ramlade bakåt.
Men någon tog emot mig. Oväntat va?
Personen ställde upp mig igen, och jag kunde redan innan känna att det var Nathan.
Han knuffade fram mig mot dom igen och jag tittade på honom. Han flinade lite och sen fortsatte han och resten av dom, ni vet vilka, gå.
"Fyfan vad snygg han är" sa jag och vände mig mot Caden och Izac igen. Flinandes. "Meeen tro faaaan att jag bryr mig" svarade Caden då, och sen fortsatte vi med att skrattandes knuffa på varandra.
#################################
Hejsan, om ni har idéer på vad som kan hända så får ni gärna dela med er!!! Ha en bra dag❤️
YOU ARE READING
Jag gillar inte dig. Typ.
Teen FictionLeah har precis flyttat och ska börja på en ny skola. Hon gillar inte människor i allmänhet och speciellt inte människan som får henne att vilja emigrera till ett land på andra sidan jorden. Hon gillar honom helt enkelt inte. Eller ja, enkelt är det...