Jag gillar inte dig. Typ.

4

Nu kom han som krockade in i mig fram. "Alltid lika glad" sa han och log mot mig. Jag växlade blicken mellan dem med höjda ögonbryn.

Sen tittade jag lite fundersamt på dem. "Vad heter ni?"

"Nathan" Jag nickade. Han som gick in i mig heter alltså Nathan. "Simon" sa den med underskott på hjärnceller.

"Okej så, Simon och Nathan...." Jag log lite. "Jag gillar inte att samtala med er. Jag gillar inte att se er, jag gillar inte att höra er, jag gillar inte att ni följer efter mig, och framförallt, gillar jag inte er. Så snälla, låt mig vara tack så mycket" sa jag och stängde skåpet.

Jag log lite åt dem som ett sista farväl och sen vände jag mig om och gick.

***

"Jag vet inte vad du heter" Nathan kom upp bredvid mitt skåp. "Och jag vet inte varför du pratar med mig" sa jag, stängde skåpet och började gå därifrån.

"Du måste inte vara så otrevlig" Han slöt upp bredvid mig igen med ett flin. "Barnkonventionen, punkt 13, jag citerar, varje barn har rätt till yttrandefrihet, att tänka, tycka och uttrycka sina åsikter, slut på citering. Var det något mer?" Jag tittade upp på honom.

"Ja..." sa han och log lite. "Du har jättefina ögon" sa han och tittade rakt in i dem och det kändes typ som att han kunde se rakt igenom mig. Jag vände bort blicken och började gå mot utgången. "Vi ses imorgon" sa han och log. Jag tittade på honom. "Tack för varningen" sa jag och det sista jag såg innan jag gick ut genom dörren var att han log stort. Vad var det med honom?

***

"Jag tycker du borde börja jobba. Det kan vara bra för dig att för det första, komma ut lite ur rummet, och för det andra, bli lite självständig!!"

Jag var nära på att kvävas av vattnet jag satte i halsen. "Personen du söker kan inte nås för tillfället, försök igen aldrig" Jag hoppade ner från köksbänken och började gå förbi henne. "Stooopp stopp stopp" sa hon och tog tag i min arm och jag stannade.

"Jag är seriös, det kan vara bra för dig"

Hon släppte min arm och satte armarna i sidorna och log stort. Jag gjorde återigen ett försök i att smita genom att sakta backa därifrån, men backade in i något hårt. Något la sina armar runt min hals och la sitt huvud på min axel.

"Om du seriöst tror att Leah för det första skulle få ett jobb, och för det andra få ha kvar jobbet, så borde du se över din dotters kapacitet" Jag nickade instämmande och lutade mig bakåt lite mot honom.

"Okej, strunt i det då, men nått annat måste du faktiskt börja göra" sa hon och jag blev genast lättad över att inte behöva jobba.

"Hon kan börja gymma med mig" sa Lucas medans han gick lite fram och tillbaka på stället vilket gjorde att jag gungade med.

"Mhm" sa jag instämmande och mamma lös genast upp. "Perfekt!!" Sa hon och då slingrade jag mig ur Lucas grepp. "Ses" sa jag kort och började gå upp mot mitt rum.

-

"KOM IGEN LEAH" ropade Lucas. Han hade tjatat om att vi ska åka i 5 minuter nu. När jag gick med på att gymma trodde jag ju inte att jag faktiskt skulle behöva göra det också.

Dörren till mitt rum öppnades och Lucas kom in och drog upp mig ur sängen. Han gick in i min garderob och tog fram träningskläder och sen kom han ut igen och kastade dem på mig. "2 minuter" sa han och log stort och gick sen ut.

Jag bytte om och gick sen ut och ner för trappan. Halvvägs ner ropade han "Skor" och jag vände direkt i steget och gick upp och hämtade gympaskor (gympaskor??) och gick sen ner igen.

-

Han stannade bilen och jag öppnade dörren och skulle gå ut men fastnade typ med foten och nästan ramlade ut ur bilen. Hur jag lyckades med det var oklart. "Aj" sa jag och ställde mig upp stadigare och såg då Nathan, Simon och resten av deras kompisar framför mig.

De stod och flinade åt mig och jag himlade med ögonen och stängde dörren. De var ju fan överallt.

Jag gick till Lucas och så gick vi tillsammans in.

Han gjorde något med ett kort och sen fick vi gå in. Det var bara en massa maskiner överallt. Jag tittade på Lucas som flinade. "Okej, vi börjar med att gå lite för att värma upp" sa han och jag vände mig genast om för att gå hem. Men min prisbelönta plan blev genast avbruten då han drog tillbaka mig. "På den" sa han och flinade och pekade på en springmaskin eller vad det nu heter.

Jag nickade och sen gick vi dit och började gå. Redan efter 2 minuter tröttnade jag. Jag kollade runt lite och studerade alla människor. Shoutout till alla som orkar göra allt sånt här, påriktigt.

Nu kom Simon och Nathan in med resten av misärerna. Simon mötte min blick och började flina och min blick fortsatte vandra förbi dem och möttes då av Nathan.

Jag tittade bort. Han tittar på mig typ på ett sätt som, ah jag vet inte.

Lucas stängde av saken jag gick på och vi började gå någon annan stans (särskriver man det eller är jag helt inkompetent)

Han satte sig på en annan maskin och visade mig hur man skulle göra. När det var min tur satte jag mig och höll där man skulle hålla, men när jag skulle dra ihop den rörde den sig inte en millimeter.

Lucas skrattade lite och gjorde någonting och då blev den lättare.

Jag orkade dra ihop den två gånger innan jag ställde mig upp. "Jag tänker inte göra dethär" sa jag och Lucas skrattade lite. "Jag vet, mamma kommer om 10"

Lite hemskt ändå hur väl de känner mig. Jag satte mig ner och lutade mig mot en pelare så länge och fortsatte titta runt på alla som tränade.

När det gått ett tag ställde jag mig upp. "Vi ses sen" sa jag och Lucas nickade och jag gick ut till hallen av gymmet eller vad man nu säger.

"Hej" Jag vände mig om och såg Simon. Utan att svara vände jag bara tillbaka mig och fortsatte byta skor. "Vi borde hänga någon gång" sa han och jag började flina. "Absolut" sa jag och tittade på honom.

Han såg väldigt förvånad ut. "Är du seriös?" Sa han och jag nickade. "Ja, men du får ta med repen" sa jag och hans glada blick övergick till att han blängde på mig.

"Jag är seriös" sa han och jag satte på andra skon. "Jag också" sa jag och han kunde inte låta bli att le.

"Vi ses väl imorn då" sa han när jag öppnade dörren. "Var inte så säker på det" sa jag och då började han skratta. "Självmord är inget att skämta om" var det sista jag hörde att han ropade innan dörren gick igen och jag var tvungen att flina lite innan jag gick mot bilen.