Jag gillar inte dig. Typ.

63

Perfekt.

Det enda ordet som passar perfekt in på Nathan.

Det spelar ingen roll hur mycket dåligt jag försöker hitta om honom. Det finns inget att hitta.

Men vad är egentligen "perfekt" ?

Ingen vet. För något som många gånger sagts är att ingen kan vara "perfekt".

Jag trodde på det också. Innan jag träffade Nathan.

Att han var min pojkvän, kommer jag aldrig att glömma. Man kan tro att det aldrig skulle ta slut mellan oss. Jag trodde inte det.

Folk drömmer och strävar efter perfektion. Men vad händer när man får precis det? Vad händer, när jag fått Nathan, den mest perfekta människan på Jorden?

Det visste inte jag, förrän två veckor sen.

Vi människor vill alltid ha mer, oavsett vad vi än har. Och vad jag insett de här veckorna, är att när man har allt.... så vill man ha allt, fast med en annan definition av "allt".

Inget av det här kanske har någon logik alls, men vad jag menar är att jag fick allt, men ändå kändes det som att något saknades.

Jag blev lyckligare, gladare, snällare och bättre med Nathan.

Men vad jag saknar, är...allt.

För två veckor sen ändrades den definitionen.

Jag insåg att allt är frihet.

Jag känner mig inte fri. 

Jag känner mig fast i den här perfekta världen.

Och den enda gången jag märkt att jag känner mig mer upplyft, då det känns som att jag kan andas...... är med Simon.

Han fuckar upp skit. Han säger fel saker, han har inte A i alla ämnen, han gör idiotiska saker, vi har varit sura på varandra förut, och han..... han är inte perfekt.

Och det är precis därför jag har fallit för honom.

Han lever sitt egna liv. Han gör vad han vill när han vill.

Om jag skulle säga till Nathan att jag skulle vilja hoppa ner från en hög klippa ner i vatten, skulle han säga att det var farligt.

Om jag sa samma sak till Simon, hade han varit den första att hoppa i med mig.

Någonting måste hända i mitt liv. Drama, något farligt, lite mer intensitet. Och det något, är Simon.

Jag tittade in i Nathans tomma ögon. Han bara tittade på mig.

Inte ord sa han.

Men å andra sidan, vad ska han säga?

Att han älskar mig vet jag, och att jag älskar honom vet han. Det var därför det här har varit det svåraste jag någonsin gjort, och troligen det svåraste jag någonsin kommer att ha gjort.

Någonstans inom mig ville jag inte göra det heller. Jag förstörde precis, allt.

Jag förstörde inte bara min perfekta värld, utan hans också.

Och just för att den världen var så perfekt, är det omöjligt att helt släppa den. Nathan har varit mitt allt ända sen vi blev tillsammans.

Nu är Nathan ingenting. Och jag kan se det på honom.

Jag klarade inte av att titta på honom mer, så jag kramade honom. Hårt.

Gjorde jag fel val?

Jag drog inte ifrån kramen. Och jag ville inte det heller.

Han grät.

Och jag ångrade mig. Starkt.

Vad fan har jag gjort?

Det är Nathan vi pratar om.

Den enda personen i hela världen jag fullt ut kan lita på. Helt ärligt, den största anledningen till glädjen i mitt liv.

Varför sa jag sådär?

Jag är kär i Nathan, och ingen annan.

Jag drog ifrån kramen.

Men det är försent nu.

Han skakade sakta på huvudet.

"Snälla säg att du bara skämtar?" Sa han, och då tittade jag på honom.

"Bara för att du sa snälla" sa jag, och kunde se hur förvirrad han blev.

Jag började skratta. Nu räcker det.

"Det är ett prank" sa jag och kunde inte ens tyda hans ansiktsuttryck.

ALDRIG skulle jag vara så dramatisk, och POETISK för den delen.

Han knuffade bort mig och ställde sig sen upp och satte händerna över ansiktet.

"Jag hatar dig" upprepade han minst 65 gånger innan han kastade en kudde på mig.

"Nae....asså jag....... vad........ men...... Nae.." han skakade på huvudet.

"Mitt blodtryck" mumlade han och gick och öppnade dörren för att få luft. Vilket gjorde så att jag började skratta.

"Du får aldrig göra sådär igen, vad menas ens med det? Du gillar väl inte honom på det sättet?" Sa han och jag fortsatte skratta.

"Jo lite kär i honom är jag ju faktiskt" sa jag och då skakade han bara på huvudet.

Sen tog han tag i min hand och tröck den mot sin bröstkorg.

"Känner du min puls?!" Utbrast han.

JÄVLAR HAHAHAHAHA den gick jättesnabbt.

Det här var det roligaste jag gjort.

Han andades ut men släppte inte min hand, utan drog istället mig emot honom.

Sen drog han upp händerna och satte dom på mina käkben, innan han kysste mig. Efter en stund åkte hans händer ner igen, och han drog ifrån och kramade mig istället.

Jag kramade tillbaka och han suckade.

"Jag älskar dig så mycket" mumlade han, och jag började le lite.

"Jag älskar dig så mycket också" sa jag och då drog han ifrån lite och pussade mig lätt på läpparna.

"Idiot"

##################################

Varför är det kaos. Nej men hörni trodde ni skulle tycka Simon, men över 100 personer sa Nathan och typ 5 Simon😅 Det hade blivit asbra med honom BARA SÅ NI VET. Nej men tack förresten för att så många verkligen svarade, och nu kommer jag SERIÖST den här gången uppdatera mer för jag har massa färdiga kapitel redoooooo. Ha ett bra sommarlov förresten❤️