Jag gillar inte dig. Typ.

37

Jag kunde inte ens uppfatta vad någon av dem sa, för alla pratade i munnen på varandra. "Hallå kom igen, de gjorde slut igår? Ni kan inte påriktigt tro att ni har en chans?" Ropade Emilia, men killarna fortsatte prata, och trängas för att komma fram till mig.

Seriöst, vad är det som händer.

Det är alltså såhär att ryktet om att jag och Nathan har gjort slut har spridits, och nu står det minst 30 killar här och trängs, och jag vet inte ens vad de vill?

"MEN HALLÅ KOM IGEN, GÅ HÄRIFRÅN"

Det var Nathans kompisar som kom fram och började knuffa bort alla. Det tog ett tag men tillslut hade alla gått.

Då vände de sig om. "Alltså herregud, vilka idioter" sa William och skakade på huvudet. "Så är du ledig ikväll?" Fortsatte han och då började båda vi skratta.

"Nejmen seriöst alltså, de har aldrig betett sig så här förut? Fast ja, sen förstår vi ju dock, alltså varför.. men ändå?"

Jag tittade på Hayes och ryckte sen lätt på axlarna. Jag orkar seriöst inte bry mig.

-

"Får jag slå dig" sa jag och han började flina. "Oke.." jag avbröt honom direkt genom att bitchslapa honom över kinden så hårt jag kunde.

Han rynkade näsan lite och började sen skratta. "Du måste verkligen börja bygga upp lite muskler, det är helt sjukt" sa han och då slog jag till honom igen, och jag tog med hela min kropp liksom i slaget.

Nu vred han huvudet lite med slaget, men fortsatte bara skratta. Jag stönade frustrerat och slog honom lika hårt en gång till, den här gången med knytnäven, men det verkade som att jag fick mer ont än honom, för helvete vad ont det gjorde.

Jag gav ifrån mig ett väldigt smärtsamt ljud medans jag sjönk ner på knä på golvet med mina händer tryckta mot låren.

Och sen började jag svära. Väldigt mycket. Och han skrattade bara såklart.

När smärtan gått över ställde jag mig upp igen. "Kan inte du slå mig" sa jag och då började han bara skratta igen. "Jag är seriös" sa jag och då ställde han sig upp och höjde snabbt handen som att han skulle slå mig, och av reflex täckte jag ansiktet och backade snabbt.

När han började skratta så tog jag bort händerna från ansiktet och tittade på honom. "Jag var ju inte beredd, nu kan du göra det" sa jag medans jag väntade på att han skulle slå mig.

Istället pussade han mig bara på kinden och sen la han sig ner igen i sängen. Jag satte mig gränsle över honom och tänkte slå honom i ansiktet igen, men då tog han tag i mina handleder och började trycka dem ifrån honom. Jag tröck tillbaka men kom självklart ingenstans, och vi började skratta.

"Jag vill lära mig att stå på händer" sa jag och då knuffade han bort mig, och sen ställde han sig upp och ställde sig på händer. Utan att luta sig mot en vägg eller något.

"Men hallååååå???? Lär mig" sa jag och ställde mig också upp. "Okej sätt händerna här" sa han och visade en plats vid väggen. Jag böjde mig ner och väntade på att han skulle säga något mer. "Och sen stå kvar så en stund så att jag kan ta en bild" sa han och jag vände mig snabbt om så att jag föll ner på rumpan och han började skratta och jag blängde på honom.

"Håll käften" sa jag och ställde mig upp och skulle slå honom, men återigen tog han tag i mina handleder för att trycka ifrån mig, men jag tröck tillbaka.

Efter en stund släppte han på motståndet helt så att jag ramlade in i hans bröstkorg. "Men snälla dö" sa jag och lutade mig tillbaka och han började skratta igen.

"Lär mig nu" sa jag och satte ner händerna sådär igen. "Okej jag lyfter upp dina ben på 3..... 1...2...3" sa han och på tre lyfte han upp mina ben mot väggen. När jag stod stadigt släppte han dem.

Dock tog det inte lång tid innan mina armar inte orkade bära upp mig längre så de vek sig lite, vilket resulterade i att jag slog i huvudet i golvet, innan jag ramlade ner.

Självklart började Nathan asgarva. "Är du okej?"sa han skrattandes medans han satte sig på knä vid mig. Jag började skratta jag också och la armarna över ansiktet.

När han skulle resa sig upp igen så slog han i huvudet i en av hyllorna, och då började jag ASgarva. Han började skratta ännu mer också och sträckte sen fram händerna åt mig. Jag tog emot dem men när han skulle dra upp mig så skrattade vi för mycket, så jag kom ingenstans.

Jag flyttade benen lite, och när han då också flyttade på sig snubblade han över dem och ramlade på golvet bredvid mig. Nu kunde vi knappt andas för att vi skrattade så mycket.

"Jag kan inte andas" sa jag och då rullade han skrattandes över mig lite och jag knuffade skrattandes bort honom. Allt blev bara kaos.

Jag vet inte hur länge vi låg där och bara skrattade innan jag tillslut ställde mig upp. Dock tog han tag i mitt ben så att jag ramlade över honom, och sen började vi asgarva igen. Det blev bara värre och värre, för vi började skratta ännu mer av varandras skratt.

När vi tillslut hade lugnat ner oss så låg vi kvar där en stund.

"Ska vi äta glass?" Sa han och vände sitt huvud mot mig.

"Okej" sa jag och vi båda reste oss snabbt upp och började sen springa ner för trappan.

##################################

Glass är gott.