Jag gillar inte dig. Typ.

49

"Du är svartsjuk"

Jag skakade lite lätt på huvudet, utan att släppa blicken från Nathan.

....och tjejen han just nu pratar med.

MEN SNÄLLA, hon är ju jättesnygg. Och hon är ny. I HANS klass. Han är 19 år, och jag är fortfarande 16, dock fyller jag år snart, MEN ÄNDÅ. Hon har mycket större chans.

Jag brukar liksom aldrig bli svartsjuk, men nu hade jag faktiskt väldigt bra grunder till det.

Fan.

Jag känner mig verkligen som denhär lilla tjejen som är yngst på skolan och som är kär i den äldsta och populäraste killen på skolan.

OKEJ VERKLIGEN FAN.

Jag vände oroligt blicken mot Emilia. "Varför är han ens tillsammans med mig?" Sa jag och då skakade hon på huvudet.

"Lägg ner, du vet att han älskar dig, han pratar bara med en annan tjej...... vilket..... han brukar göra" sa hon och tittade bort och kliade sig lite i nacken när hon sa det sista.

Jag gav henne en ängslig blick.

"Nej men kom igen, du är bara töntig, Nathan älskar dig mer än allt annat i hela världen, och i "allt annat" ingår faktiskt denhär tjejen han nyss träffat"

"Sånt kan ändras" sa jag återigen med blicken på dem.

Då började de skratta. Och hon knuffade till honom lite.

"Jag börjar nu" sa Emilia och skyndade sig snabbt härifrån. Ni önskar att ni hade mina stöttande kompisar.

Jag stod kvar ändå. No judging tack.

"Du har inget att oroa dig för"

Simon la sin arm om mina axlar och jag suckade. "När pratade han med en tjej senast, förutom jag, min mamma och hans mamma???" Sa jag och då tittade han ner på mig och började le.

"Min mamma" sa han och då himlade jag med ögonen medans jag började le lite också. "Seriöst, att du ens oroar dig är ganska sjukt" sa han och då suckade jag.

"Nej, faktiskt inte, hon är jättefin, samma ålder som honom, lång och blond"

Han började nu flina istället.

"Aa ioförsig, du är ju bara Leah, absolut inte vackraste tjejen på skolan, 3 år yngre än Nathan, kort, och brunett, jag kan verkligen inte fatta att han gillat dig"  sa han och då vände jag hastigt blicken mot honom.

"Gillat?!" Utbrast jag och tittade sen ganska förskräckt mot Nathan igen. De stod fortfarande och skrattade. "Jag skämtade" sa Simon och tittade på mig som att jag var dum i huvudet.

"Jag måste få hans uppmärksamhet" sa jag och då började han flina igen. "Hejdååå" sa han och skulle sen gå härifrån.

Jag tog dock snabbt tag i hans arm. "Hur ser jag ut?" Sa jag och då tittade han ner och granskade min kropp. Väldigt noggrant.

Sen tittade han upp igen med ett flin. "Mhm" sa han och då himlade jag med ögonen. "Tack för svaret" sa jag och knuffade sen bort honom åt hållet han tänkte gå åt, och sen vände jag mig mot Nathan igen.

Till min förvåning tittade han redan på mig. Sådär som Simon hade tittat på mig.

Han började bita sig lätt i läppen och tittade sen upp och mötte min blick. Då började han flina istället, och sen blinkade han med ena ögat mot mig innan
han tittade tillbaka på den andra tjejen.

Det var en utveckling i evolutionen, men inte tillräckligt.

Oftast behöver jag inte göra någonting för att få hans uppmärksamhet haha, men nu måste jag det. Det är på liv och död.

Egentligen är det här inte alls likt mig, men jag antar att jag kanske gillar Nathan lite ändå.

Han har inte ens sagt hej till mig idag?! Och nu står han och pratar med en annan tjej. Jag förstår faktiskt inte varför han valde att bli tillsammans med mig från början. Han kan ju liksom få precis vem han vill.

"Du har stirrat på dom i en kvart nu, du är konstig, och vi börjar nu" Diego la sin arm om mina axlar och började gå mot klassrummet.

"Han gillar inte mig längre" sa jag och då flinade han. "Och sen när blev du dramaqueen" sa han och då suckade jag och vi gick in i klassrummet och satte oss ner.

"Sen han började prata med en annan jättesnygg tjej" sa jag och la sen mina armar i kors på bordet och la mitt huvud på dom medans jag stönade till frustrerat.

"Han har känt henne en dag herregud, dessutom är hon inte i närheten av att vara så fin som dig. Nathan skulle aldrig göra slut med dig på grund av en annan tjej, och skulle han det så är han den enda som förlorar på det"

Jag lyfte upp huvudet och tittade på honom. "Så du menar att det finns en chans att han gör slut?" Sa jag och då himlade han med ögonen. "Du är så jävla jobbig, SJÄLVKLART kommer han inte göra slut med dig..... alltså, jag tycker att du borde prata med honom" sa han och då suckade jag.

"Men jag vill inte verka som denhär jobbiga flickvännen som aldrig låter sin pojkvän prata med en annan tjej" sa jag och då flinade han.

"Han blir nog bara glad av att veta att du faktiskt bry...." "GODMORGON" ropade biologiläraren som nu kommit in, och avbröt vårat lilla samtal.

Ingen svarade.

Så snäll som jag är sa jag hej väldigt högt. Flera andra hälsade då också, och Diego tittade återigen flinandes på mig.

"Dessutom är du kompis med varenda kille här på skolan, så hur hemskt kan det vara om han har en tjejkompis"

Han hade rätt.

Men jag var fortfarande jävligt svartsjuk.

Tänk om Nathan börjar gilla henne. Och gör slut med mig. Och blir tillsammans med henne. För att hon är snygg, och blond, och lång, och 19 år, och hon är säkert jättesnäll också, och är med i sånna här vad heter det, vädergörighet, som ja.... ger pengar... SKITSAMMA ni fattar vad jag menar. Barn gillar hon säkert också. BARN, tänk om dom skaffar barn?!

Okej, nu räcker det med dramaqueenandet ett tag, jag blir ju stressad av mig själv.