"Så hur många syskon har du? Bor båda dina föräldrar här?" Jag reagerade lite på det sista.
"Bara Lucas" sa jag och han nickade. "Så dina föräldrar är skilda?" Han måste verkligen sluta med att dra sina "slutsatser"
Eftersom jag inte hade några intentioner på att svara satte jag mig upp lite rakare. "Durå, har du syskon?"
Han nickade lite sakta för sig själv, men inte som ett svar på frågan. "Så du vill inte prata om det?"
"Precis" sa jag och han tittade på mig en stund lite fundersamt. "En lillebror" sa han tillslut.
Jag blev ganska lättad över att han slutade fråga nu. Innan jag hann svara på det ringde min mobil.
Det var Lucas kompis? Jag svarade direkt. "Vad har han gjort?" Sa jag.
"Han slåss med en kille"
"Vart är ni?" Sa jag och suckade. "Davids hus"
"Är där om 5" sa jag och la på. "Vad har hänt?" Sa Nathan och tittade på mig. "Lucas slåss med någon kille" sa jag och drog på mig en hoodie.
"Jag kan skjutsa dig" sa han. "Tack" sa jag och log lite snabbt.
"Men vi måste ta fönstret, mamma vet inte att han är ute" han nickade och öppnade fönstret och klev väldigt smidigt över till trädet. Jag, som den osmidigaste människan som någonsin existerat, nådde knappt över till trädet.
Han flinade och klättrade upp lite igen och sträckte ut handen. Jag tittade tveksamt på honom. "Lita på mig" sa han och jag tvekade fortfarande en stund men tog sen tag i hans hand.
Sen, med hans hjälp, lyckades jag ta mig över till trädet. Vi stod nu väldigt nära varandra. Han tittade på mig en stund och böjde sig sen sakta fram och då började jag flina och började klättra ner. "Bra försök" sa jag och han flinade då också och klättrade sen ner.
När jag kom till sista grenen så tittade jag ner. Det var väldigt långt ner. Nathan hoppade ner hur lätt som helst men jag satt kvar.
"Hur långt ner är det? Gör det ont?" Sa jag och då log han och tittade upp på mig och sträckte ut armarna.
Jag försökte sätta mig så mycket på kanten som möjligt och sen när jag var tillräckligt långt nere tog han tag om min midja och lyfte ner mig.
Han flinade och då skakade jag flinandes på huvudet och sen gick vi och satte oss i hans bil. "Vem är den hos?"
"David Verratti" sa jag och han nickade och började köra. Det var inte så långt och vi hörde snabbt musiken.
När vi kom fram till huset klev vi ur bilen och började jogga in. Det var massa personer som skrek och jag blev väldigt äcklad av alla jag behövde interagera med medans jag trängde mig förbi alla.
Tillslut kom vi fram där Lucas och den här killen var. Några killar höll i dem men Lucas försökte slita sig loss. Han var väldigt arg.
Jag gick fram och ställde mig framför honom. "Vad i helvete håller du på med" sa jag och han tittade på mig och sen på den andra killen. "Om du så mycket som tittar på henne en gång till, så kommer jag seriöst döda dig" jag rynkade ögonbrynen lite och tittade bak på killen.
Då tittade han på mig och flinade. Och innan jag hann reagera på det så hade Lucas slitit sig loss och började slå killen igen. När ingen gjorde något och jag började få lite panik så gick Nathan fram.
Han tog tag i Lucas och slet bort honom. "Det räcker" sa han och Lucas tittade på killen och såg väldigt otålig ut. "Han kallade min lillasyster för hora... jag tror jag själv bestämmer när det räcker"
KAMU SEDANG MEMBACA
Jag gillar inte dig. Typ.
Fiksi RemajaLeah har precis flyttat och ska börja på en ny skola. Hon gillar inte människor i allmänhet och speciellt inte människan som får henne att vilja emigrera till ett land på andra sidan jorden. Hon gillar honom helt enkelt inte. Eller ja, enkelt är det...