My dreamdaugther

My dreamdaugther 2

Glömde att skriva att novellen utspelar sig 2016, killarna i The Fooo är alltså 17 och 19 år!

*************************

-"Ronja, vakna" säger jag, lyfter upp henne och hon öppnar sakta ögonen. Jag bär ut henne till köket. Vi äter lite frukost och sedan tar jag Ronjas hand och går in på hennes rum. Jag tar fram ett par svarta jeans och en rosa t-shirt och sätter på henne dem, ett par strumpor och trosor. Hon sätter sig och leker lite med ett litet blått gosedjur. Jag går in i mitt rum och tar fram trosor, bh, en rosa tunn klänning som är lite längre bak än fram, ett guldigt halsband, ett par stora guldiga ringar som örhängen och ett guldigt armband. Jag tar kläderna och smyckena och tar med dem in i badrummet. Jag tar en snabb dusch, torkar mig, sätter på mig kläderna, fönar och lockar håret. Sen sätter jag på mig alla smycken. Jag sminkar mig lätt. Jag går ut i hallen och ropar på Ronja. Hon kommer utskuttande ur sitt rum. Hon sätter sig på golvet och sätter på sig sina ljust turkosa converse, de har dragkedjor på sidorna så jag behöver inte hjälpa henne, och så sätter hon på sig sin tunna svarta jacka. Eftersom det nästan är sommar så kommer hon inte frysa. Jag knyter på mig mina vita, höga, platå-converse, sätter på mig min bruna skinnjacka, tar mina ray-ban solglasögon, sätter dem i håret och tar min bruna väska med mina skolsaker, mobil, nycklar, pengar mm. Jag tar Ronjas hand, vi går ut, jag låser dörren och vi går till Ronjas dagis. Jennifer som jobbar på dagiset tar emot oss så att jag kan springa till skolan. Utanför dagiset väntar min bästa vän Emelie. Vi tar sällskap till skolan. När vi kommer in i korridoren går vi direkt fram till våra skåp. Där väntar mina andra bästa vänner Felix (inte Felix Sandman) och Viktor. Ja, Felix är ju Emelies bästa vän också men Emelie är tillsammans med Viktor så de är ju typ turturduvor och inte bästa vänner. What ever! Vi tar våra grejer ur skåpen och går till vår första lektion. Teater-historia (ingen jävla aning om det finns ett ämne som heter så, men jaja!:P ni fattar nog vad jag menar) vi sätter oss. Emelie sitter längst fram, Felix nånstans till vänster, jag och Viktor sitter bredvid varan längst bak. Bredvid mig sitter Samuel. Felix och Viktor är de ända killarna som står på min sida. Alla tjejer utom typ Maria är också på min sida. Men Maria och alla killar minus Felix och Viktor är på Tobias sida. Det vill säga att alla som står på Tobias sida retar mig för att jag är mamma, och alla på min sida stöttar mig. Och ingen verkar fatta att Tobias är pappa, men aja. Varför Maria står på Tobias sida är för att hon är flickvän till Samuel, som är Tobias "högra hand" ni fattar. Så i klassrummet sitter jag bredvid Samuel. Han viskar taskiga saker i mitt öra hela jävla lektionerna. Viktor brukar ta min hand under bordet och krama den, för att visa att han står på min sida. Viktor är som min extra bror. Han är min absolut bästa vän. Bättre än Emelie och Felix. Och de är svårt att slå dem!

Dagen går, jag hämtar Ronja på dagis och vi går hem. Det händer inte mycket. Efter några dagar så vaknar jag klockan 6 av att min mobil ringer. Jag tar upp den. 'Wilma' lyser det mot mig och jag svarar.

-"Ella" säger jag.

-"Ella, vattnet har gått!" Säger Wilma. (Jag vet inte vad som händer men det betyder att barnet ska komma snart!)

-"Jag kommer" säger jag och lägger på. Jag ringer Emelie.

-"Emelie" svarar hon hur pigg som helst. Hon går upp ca 5 varje morgon.

-"Kom hit och ta hand om Ronja, jag måste följa Wilma till sjukhuset!" Säger jag.

-"Kommer om 2" säger Emelie och lägger på. Hon har varit beredd i en månad på att få komma hem till mig och ta hand om Ronja när jag var på sjukhuset med Wilma. Jag går ut i trapphuset och in till Wilma. Hon står i hallen och knäpper en brun kappa över sin stora mage. Jag ringer snabbt en taxi. Jag springer in i min hall och drar den bruna skinnjackan över min gråa t-shirt och de grå mjukisbyxorna. Jag trampar ner i mina ugs, som jag egentligen har på vintern. Emelie kommer instörtande i min lägenhet.

-"Du får lämna Ronja på dagis! Anmäl mig borta!" Säger jag kramar henne snabbt och springer ut och hjälper Wilma ner för trapporna och ut i taxin. Efter en 10 minuters färd kommer vi fram till sjukhuset. Jag hjälper Wilma in i byggnaden, då kommer det fram 3 sjuksköterskor och tar över. De hjälper henne upp i en hiss, genom en korridor och in i ett rum. Jag springer efter och sätter mig på en stol bredvid henne. Hon tittar bedjande på mig. Jag tar av mig min jacka och mina skor, kryper upp i sjukhussängen och sätter mig så att hennes huvud hamnar i mitt knä. Så hade Wilma suttit när jag fick Ronja och tidigare hade Wilma en sjukdom som gjorde att hon nästan bodde på sjukhus. Då satt jag så fort jag var med henne så, och nu kändes som ett bra tillfälle. Jag stryker henne sakta över håret och hon kvider tyst. Jag vet själv att det inte hjälper att folk säger lugnande saker till en när man föder barn så jag säger inget. Wilma spänner helt plötsligt hela kroppen. Hon tittar panikslaget på mig.

-"Värkar, snart kommer den lille!" Säger jag tröstande.

*************************

Hoppas ni tyckte om andra kapitlet! Kommentera gärna! ❤