My dreamdaugther

My dreamdaugther 3

-"Hur mår du?" Frågar Simon och kommer in springande i sjukhusrummet. Han sätter sig på en stol bredvid Wilma och tar hennes hand.

-"Helt okej, men det gör sjukt ont!" Säger hon. Efter några timmar kommer en sjuksköterska in i rummet, följd av en doktor. Doktorn går fram och känner på Wilmas mage, doktorn vänder sig om och tar fram en genomskinlig kräm, den ser lite ut som hårvax på tub. Hon trycker ut det på Wilmas mage, trycker sen en liten låda, typ, på geggan och tittar på en liten dator. Ultraljud, tror jag.

-"Vi måste göra kejsarsnitt om den lille ska överleva!" Säger hon. Wilma tittar chockat på mig. Simon blir helt vit i ansiktet.

-"Shh, det är lugnt! Simon du får vänta utanför, du kommer få panik!" Säger jag. Några sjuksköterskor kommer in i rummet.

-"Du kanske ska gå bredvid!" Säger en av dem till mig. Men när jag ska kliva ner ber Wilma tyst.

-"Snälla, kan hon sitta kvar!" Säger Wilma.

-"Okej!" Säger sjuksköterskorna och börjar rulla ut sängen.

-"Han kan behöva hjälp! Han är i chock!" Säger jag och pekar på min bror.

-"Ja, självklart, ta hit Leon!" Säger en av sjuksköterskorna, en av de andra går iväg, men kommer snart tillbaka med en man efter sig. Mannen tar med sig Simon. Sjuksköterskorna rullar ut sängen och åker in i ett annat rum. De drar för ett skynke så att det skärmar av. Jag och Wilma kan inte se hennes mage. Wilma stelnar och slappnar sen av. Hon tittar med panik i blicken på mig. Jag möter hennes blick.

-"Wilma, koncentrera dig på mig, lyssna på min röst!" Säger jag. Hon nickar försiktigt.

-"Vem kan segla för utan vind, vem kan ro utan åror, vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar, jag kan segla för utan vind, jag kan ro utan åror, men ej skiljas från vännen min utan att fälla tårar" jag sjunger det om och om igen. Wilma tittar på mig, medan jag sjunger, och gråter.

-"Du sjunger vackert, du borde bli sångerska!" Säger hon och ler. Försiktigt skjuts skynket bort. In kommer en sjuksköterska med ett litet rött sprattlande och skrikande knyte i famnen. Efter henne kommer Simon och mannen som tog hand om Simon. Sjuksköterskan lägger det lilla barnet vid Wilmas bröst. Barnet börjar genast amma och sjuksköterskan och mannen går iväg. Simon sätter sig på huk bredvid sängen. Mitt ansikte spricker upp i ett leende. Simon och Wilma tittar på mig.

-"Tack!" Säger de samtidigt.

-"Vad ska ni tacka för?" Frågar jag.

-"För att du är här!" Säger Wilma och ler. Wilma gillar egentligen inte att prata. Hon är väldigt tyst av sig. Så att hon ändå har pratat så mycket som hon har är lite förvånande. Jag tar upp min mobil och kollar klockan. 15.33. Nu är skolan slut så jag ringer Emelie.

-"Emelie" svarar hon, jag kan höra barnskrik i bakgrunden.

-"Kan du hämta Ronja och komma hit?" Frågar jag.

-"Klart jag kan, kommer om 15" säger hon och lägger på. Några sjuksköterskor kommer och kör iväg sängen till ett annat rum. Min brorson ligger och sover på Wilmas arm.

-"Har ni något namn?" Frågar jag.

-"Elias" säger Wilma och tittar stolt på sin son. Efter en kvart kommer Emelie in i rummet, hon håller min dotter i handen. Det kommer in några sjuksköterskor och sköljer av Elias och sätter på honom en liten rosa sparkdräkt. Emelie och Ronja kommer försiktigt fram till sängen. Wilma flyttar lite på sig så att Emelie kan sätta Ronja på sängkanten. Ronja tittar storögt på Elias. Sen lägger hon handen på Wilmas mage.

-"Är han din, amma?" Frågar hon.

-"Jaa, han är din kusin!" Säger Wilma. Ronja har alltid kallat Wilma för amma, Wilma var ju som Ronjas extramamma. Wilma, Simon och Elias ska bo på sjukhuset över natten. Emelie får sova hos mig. Imorrn är det skolavslutning och Simon lovade att han skulle komma och titta.

************************

Hoppas ni tyckte om tredje kapitlet! Kommentera gärna! ❤