My dreamdaugther

My dreamdaugther 26

Jag tror att den här novellen blir ca 30 kapitel faktiskt! Det är rätt sjukt, för min första novell If we could be best friends var bara typ 19 kapitel lång.

Och Ge mig ett leende blev 23 kapitel, och de sista blev sämst!

Aja skit i det!

Nuuuu kör vi! 👉

**************************

-"Vad gör du här?" Frågar jag.

Ebba pekar mot scenen där musik börjar spelas. Jag känner inte igen musiken men tittar ut.

Mitt på scenen med en gitarr och en mikrofon sitter Tobias.

-"Vad gör han här då?" Frågar jag.

-"Han öppnar för The Fooo" säger hon och ler mot mig.

-"Coolt!" Säger jag.

Hon nickar.

-"Vill du hänga med mig och de andra tjejerna på resturang?" Frågar jag.

-"Visst" svarar hon.

Jag tar hennes hand och vi går till de andra tjejerna som står vid killarnas loge.

-"Vi sticker och äter!" Säger Linnea.

-"Visst, kommer ni tillbaka när konserten är slut?" Frågar Ogge.

-"Jadå!" Säger Mihna.

-"Säg till Tobias när han kommer ut från scen att Ebba följer med oss!" Säger jag.

-"Vem är Ebba?" Frågar Felix.

-"Tobias flickvän!" Säger jag.

-"Okej, ses!" Säger Ogge och vi går iväg.

Vi går till en indisk resturang.

När vi har suttit där ett tag och för länge sedan ätit upp maten så ställer vi oss upp och börjar gå mot arenan.

När vi har kommit halvvägs så hörs steg bakom oss. Vi är mitt inne i en mörk gränd och jag känner att mitt hjärta bankar hårt mot bröstet.

Jag tar Linnea och Mihnas händer och drar med mig dem snabbt. Linda hugger tag i Ebba och tillsammans springer vi ut ur gränden.

Vi kommer ut på en ganska stor gata, arenan ligger 500 meter ner på gatan och jag känner att hjärtat börjar slå normalt igen.

Trots att det är en relativt stor gata så är den nästan folktom.

På ett fik en bit bort sitter ett medelålders par och en ung kille cyklar förbi oss. Men förutom dem är vi ensamma.

Jag hör tydliga steg som stannar och jag snurrar snabbt runt.

Linda, Linnea, Mihna och Ebba är inte sena att följa mitt exempel.

Det står tre män framför oss nu. En av dem går fram till mig och lägger armarna kring min stela kropp.

-"Låtsas att du känner mig, och att du är överlycklig över att vi hittade er!" Väser han i mitt öra, på perfekt svenska. Hade vi inte varit i England hade jag varit mer på min vakt.

Men dum som jag är tror jag att det är några i killarnas crew som skojar med oss.

Så jag lägger armarna om mannens nacke och kramar honom.

Han släpper mig men tar ett hårt grepp kring min handled och drar med mig in i gränden igen.

De andra männen drar in Linnea, Linda, Mihna och Ebba in i gränden.

De tar upp rep och knyter fast oss vid väggen.

Jag har inga som helst chanser att lyckas ta mig loss. Männen ställer sig och mumlar till varandra.

-"Vi lämnar er här! Ingen går någonsin här så förmodligen kommer ingen hitta er!" Säger mannen som fångade mig.

-"Varför har ni fångat oss?" Frågar Ebba.

-"Ni är de som The Fooo är allra mest rädda om, försvinner ni, försvinner dem! Och vi 3, vi ska bli ett pojkband! Ett pojkband som ska slå allt, vi kommer bli rika!" Säger en av de andra männen.

-"Vi får väl se" mumlar Mihna som sitter närmast mig.

När inte männen ser så drar hon upp sin mobil ur bakfickan. Utan att kunna se något så ringer hon ett nummer, hon sätter på högtalare och svagt hörs ett 'hej, det är Sofia'

-"Vi är fan fångade, Vartfan är vi?" Säger Mihna. Jag fattar att hon försöker förklara för Sofia att hon ska göra något, men utan att männen ska märka något.

-"I en gränd vid Rallyroad" säger Linda.

(Hittade på gatunamnet)

-"Vid Rallyroad, jaha, jag önskar att någon ringde Felix och sa att vi var här så att vi kunde komma loss!" Säger Mihna.

-"Hahah, det kommer aldrig hända!" Säger en av männen och sätter sig på huk vid Mihna.

-"Evelina! Ring Mihnas pojkvän Felix, nu, och säg att hon och hennes kompisar är vid nått Rallyroad!" Hörs den här Sofias röst svagt.

-"Ni försöker ringa någon!" Säger mannen som sitter framför Mihna.

-"Nejdå" säger Mihna allvarligt och tittar oskyldigt in i mannens ögon. Samtidigt avslutar hon samtalet med Sofia och lägger försiktigt mobilen i sin bakficka igen.

-"Om ni gör det så kan jag tala om att vi kommer döda er!" Säger mannen.

-"Nej, snälla, låt oss leva!" Kvider Mihna och tårar rinner längs med hennes kinder.

Om hon spelar nu så är hon extremt duktig.

-"Jag är rörd över ditt lilla tal, men tyvärr, vi måste" säger han och klappar Mihna på kinden.

**************************

Ooo spänning! ❤️ kommer de överleva?? OMG! Inte ens jag vet! 😱😱

What ever!

I've got en väldigt konstig sak att säga men ändå:

💜97 ways💜

Asså det är den absolut bästa låten i världshistorien! ❤️❤️

Aja strunta i det!

Vad tyckte ni om kapitlet?? Kommentera gärna! ❤️❤️

Jag kommer som vanligt inte lägga upp något kapitel i helgen!

Men jag kommer skriva massor!

Så är ni med på en Big Bang??

👏👏🙌

Hare bra! 😘😘 pöss pöss