My dreamdaugther

My dreamdaugther 23

Wieeo!

Jag har lagt ut en video på youtube där jag och min kompis sjunger en cover på Titanium, det skulle göra min dag om nån ville gå in och titta på den! 💜💜

Sök på: Titanium cover by Santh

Det är den högst upp! 💜💜

Jag har inget mer att säga så som program ledarna i mello säger:

Nuuu kör vi! 👉

**************************

******Linneas perspektiv*****

Nu har det gått några dagar sedan Ella hamnade i koma. Jag räknar inte så noga, men ungefär.

På nått jävla mirakulöst sätt så har läget blivit bättre, hon har nu 87% chans att inte vakna.

Vilket är betydligt bättre än 110.

Jag sitter varenda dag vid Ellas säng.

Bella bor med mina föräldrar. Jag kan inte göra något, jag bara sitter och ber till någon att Ella ska vakna.

Omar har inte lämnat Ellas sida sedan han satte sig på pallen bredvid hennes säng för en vecka sen.

Han äter lite, men extremt lite. Tack och lov har han fått tillbaka rösten.

Linda sitter bredvid mig. Varannan kväll går en av oss hem och sover, och den andra sitter uppe på natten och vaktar Omar och Ella.

De andra killarna kommer hit som i skift. De måste få koll på alla foooers som ställer sig vid entrén.

Och Mihna är iväg med Sorry.

Plötsligt slås dörren upp och en doktor kommer in. Hon går fram till en av de apparater som Ella är fastkopplad i.

******Ellas perspektiv******

Jag kan höra Ogges röst.

-"Hon får lägre puls" säger han och jag känner ett tryck mot min handled.

-"Ambulansen kommer snart" hör jag Mihnas röst.

Jag känner en varm hand ta min iskalla.

-"Kämpa El, kom igen, för allas skull, kämpa vännen" säger Mihna och jag hör att hon låter förkrossad.

Plötsligt hörs det sirener.

Jag blir upplyft och förs in i vad jag antar är ambulansen.

Efter ett tag blir jag utlyft och rullas iväg.

Tillslut stannar båren jag ligger på och folk börjar koppla in saker i mig. De sticker mig med nålar och spänner fast massor av olika band kring mig.

Under tiden blir jag nästan krossad av ett stort tungt mörker.

Förtvivlat håller jag det på avstånd.

Det pågår hur länge som helst. Jag blir mer och mer nedtryckt, folk rusar fram och tillbaka runt mig. Men plötsligt känner jag en varm hand ta min hand.

Trots att han inte säger något, och jag kan inte se, men ändå vet jag att det är Omar.

Jag känner hans varma hand i min.

Det kan ha gått minuter, timmar eller dagar, men plötsligt lättar mörkret och jag börjar få kontroll över min egen kropp.

Omar har inte släppt min hand en ända gång.

Jag känner lycka sprida sig i kroppen.

Den värmer upp hela mitt system och jag får helt kontrollen över min kropp.

Men så känner jag att jag blir tröttare och tröttare.

Plötsligt faller jag i djup sömn.

**************************

Jag slår förvånat upp ögonen och finner mig själv med att stirra upp i ett vitt tak.

-"Hon vaknar" hörs en mansröst.

-"Hej Ella!" Säger mannen.

-"Hcshmmeehsj" väser jag.

-"Lugn gumman, du är okej! Dina vänner och din familj sitter utanför rummet och väntar på att få komma in! Vill du att de kommer?" Frågar han.

Jag nickar eftersom att jag känner att min röst inte kommer hålla.

-"Louise, du kan släppa in dem!" Säger mannen.

Jag hör steg och att en dörr öppnas.

-"Gumman, vi har varit så oroliga!" Säger mamma och kommer inspringande.

Hon böjer sig över mig och kramar om mig.

-"Deet är okeej mamma" säger jag med raspig röst.

-"Mamma!" Hör jag Ronja säga och mamma lyfter upp Ronja så att hon sitter bredvid mig.

-"Varför är du inte hemma?" Frågar hon och klappar mig på kinden.

-"Jag har gjort mig illa, men det är bättre nu!" Säger jag.

Ronja ler mot mig och ger mig en försiktig kram.

Mamma lyfter ner Ronja och ska gå ut men vänder sig om.

-"Hannah är på skolan och pappa är på jobbet, de kommer ikväll!" Säger mamma och går ut.

Innan dörren hinner stängas har Linda och Linnea sprungit genom den och fram till mig.

De börjar prata i munnen på varan och jag hör absolut inte vad de säger.

Jag försöker säga något men de bara pratar på.

-"Tjejer, calm down! Jag hör inget!" Säger jag.

Nej, det hjälper inte.

-"Tjejer jag åt en leguan idag!" Säger jag.

Fortfarande noll reaktion.

-"Hörde du precis vad Linda sa?" Frågar Linnea.

-"Nej, jag hörde inte, ni pratar så fort och i munnen på varandra så att jag inte hör!" Säger jag och flinar.

-"Omar sover och vet inte om att du är vaken, men asså han har suttit här och bara tittat på dig hela veckan!" Säger Linda.

-"Söt han är! Men apropå att jag har varit här i en vecka, vilket datum är det idag?" Frågar jag.

-"20 december" säger Linda.

-"Så jag kommer få fira jul här?" Frågar jag.

-"Nejdå, medan du låg i koma så har du läkt såpass att du kan åka hem imorrn!" Säger Linnea och ler mot mig.

Jag ler tillbaka mot henne.

Vi pratar lite till och sedan går de iväg för att väcka Omar.

**************************

Yippie! Det är klart! ❤️ det är såå roligt att skriva klart ett kapitel!

Fråga inte varför! ❤️

But What do you think??

Och jag kan meddela att det snart är slut på novellen! (Det skrev jag i förra kapitlet så det var extremt onödigt att skriva!)

Men det är några kapitel kvar! ❤️

Men aa...

Jag vet inte vad jag ska skriva nu! Såå:

Är ni med på en big Bang??

👏👏🙌

Hare bra! 😘😘 pöss pöss!