My dreamdaugther

My dreamdaugther 24

Jaha, nu får jag hoppas att ni tycker om kapitlet! ❤️

Från och med detta kapitel kommer det vara bara Ellas perspektiv igen bara så alla vet!

Jag har lixom inget annat att säga!

Vänta Joo, i detta kapitel så händer det en grej som nog inte kan hända IRL! Men aa, ni får ha förståelse!

Men nu har jag inget att säga! Så:

Som programledarna i mello säger:

Nuuuuu kör vi! 👉

**************************

-"Ella?" Hör jag Omars röst.

Jag försöker lyfta huvudet och titta på honom.

-"Nej, ligg ner" säger han och jag sänker huvudet mot kudden igen.

Han sätter sig på en stol bredvid sängen.

Hans ögon är rödsprängda och hans hår är rufsigt.

**************************

-"Tyvärr är besökstiden slut, ni måste tyvärr gå ut!" Säger en doktor som kommer in i rummet.

Felix, Ogge och Oscar reser på sig och börjar gå ut. Omar sitter kvar på stolen. Felix och Ogge går ut, Oscar kommer tillbaka och lägger en hand på Omars axel.

-"Bror, vi kan komma tillbaka imorgon!" Säger han.

-"Hejdå Ella ses imorgon" säger Omar och kysser mig försiktigt på pannan.

De försvinner ut genom dörren.

-"Så, såhär är det Ella!" Säger doktorn. Hon sätter sig på samma stol som Omar satt på.

-"Du har haft änglavakt, du fick en pungterad lunga, 9 brutna revben, hjärnskakning, ditt högra ben har fått en spricka och din högra arm är ur led! Dessutom så var det 110% att du inte skulle vakna ur koman. Det är inte många som överlever det!" Säger doktorn.

-"Det som är ännu mer chockande är att du kommer att blir återställd till ungefär den 10 januari" säger hon.

**************************

-"Hej El!" Säger Lovi när hon kommer in genom dörren.

-"Hej Lovi!" Säger jag och ler mot henne.

-"Hur mår du?" Frågar hon och sätter sig bredvid mig.

-"Joo, helt ok, jag kommer bli återställd den 10 januari" säger jag.

-"Najs! Juste, Julia bad mig säga att vi ska börja öva den 20 februari, för jag ska bort snart och Julia är upptagen med nått annat fram tills dess!" Säger Lovi.

-"Det är ok, jag ska ändå följa med min pojkvän och hans band på worldtour, så jag är också borta!" Säger jag.

-"Kul, vem är din pojkvän?" Frågar hon nyfiket.

-"Omar Rudberg" säger jag och Lovis nyfikna ansiktsuttryck byts ut mot ett extremt förvånat.

-"Omar Rudberg i The Fooo??" Frågar hon.

-"Ja" svarar jag.

-"Omgomgomg!" Säger hon snabbt.

-"Ta det lugnt Lovi!" Säger jag och skrattar.

-"Du ska veta vilken Foooer jag är!" Säger hon och drar upp ärmen på hennes långärmade tröja.

Jag kan se The Fooos märke intatuerat på hennes handled.

Oh my Holy shit! That is a Foooer fore life! Tänker jag.

-"Coolt märke!" Hörs Felix röst bakom Lovi.

Hon vänder sig om och jag kan verkligen föreställa mig hennes ansiktsuttryck.

-"Omg" säger hon bara. Jag kan se Felix leende ansikte.

Han kramar om henne. Jag fnissar tyst och han ler. Han släpper henne och går fram till mig.

-"Jag ska hämta hem dig!" Säger han.

-"Ja, jag vill fan härifrån!" Säger jag.

-"Kunde fatta det! Det kommer en sjuksyster och hjälper dig, sen kommer jag följa dig hem!" Säger han och ler.

-"Du är världens bästa vän!" Säger jag och kramar honom.

**************************

-"Snygg du är!" Säger Felix och skrattar när jag kommer ut ur rummet jag spenderat hela veckan i.

-"Tack!" Säger jag ironiskt. Jag har på mig en ljust blå skjorta och ett par gråa mjukisbyxor.

Jag sitter i en eldriven rullstol och har ena armen i en mitella.

-"Omg, man kan stå här bak!" Säger Felix och ställer sig på några utstickande metallplattor.

-"Du är rolig!" Säger jag och vi kör iväg.

**************************

-"Tack" säger mamma och tittar frågande på Felix, där han står utanför våran dörr.

-"Felix" säger han.

-"Tack Felix, för att du följde med Ella hit!" Säger mamma och ler stelt mot Felix.

-"Ingen fara!" Säger Felix och ler charmigt samtidigt som han himlar med ögonen mot mig.

Jag skrattar, han säger hejdå och går iväg.

**************************

24 januari 2016

**************************

Jag sätter mig upp i sängen och gnuggar sömnen ur ögonen.

Jag fick ta bort bandaget på armen dagen efter att jag kom hem. Gipset på benet blev bytt till ett bandage, så nu hoppar jag omkring på kryckor.

Jag drar på mig en svart t-shirt och ett par gråa mjukisbyxor.

Att försöka sätta på sig jeans är lönlöst eftersom jag bara har tighta jeans.

Jag tar mig sakta ned för trappan. Jag får lixom luta ryggen mot ena väggen, ha kryckorna på var sin sida av mina ben och försiktigt hoppa ned ett steg i taget.

Såklart trillar jag sista trappsteget av att Omar kommer runt hörnet och skrämmer mig.

Men innan jag hinner slå i marken är han framme och fångar mig.

-"Tack" säger jag och skrattar.

-"Jag vill inte att sprickan går upp!" Säger han och flinar mot mig.

Jag lipar mot honom och han skrattar tyst

**************************

Sry för tråkigt kapitel! ❤️ nästa blir bättre! ❤️

Jag har inge mer att säga så:

Är ni med på en big Bang??

👏👏🙌

Hare bra! 😘😘 pöss pöss