Före, Under Och Efter

Kapitel 7

”It´s okay, Hazza.” svarade Louis.

”Good that you are friends again, Bye!” sa Zayn och gick iväg.

(Keela)

När Harry och Louis hade löst vad det nu var dom höll på med. Så kände jag en hand på min axel. Jag blev livrädd för alla som jag kände var framför mig och jag kunde se dom. Så jag vände mig om för att kunna se vem det var.

”GABRIELLA?!” ropade jag och gav henne en kram.

”Haha ja hej Keela!” svarade Gabriella.

”Vad gör du här?” undrade jag.

”Inget speciellt, det var mamma som sa att vi skulle ha någon speciell, mamma Gabriella dag, so here we are” sa hon och log.

”Jaha vad kul!” svarade jag.

”Nja, jag vet inte riktigt. Men du då vad gör du här?” undrade hon.

”Åh du kommer inte tro mig!” sa jag.

”JO, kom igen nu berätta!” sa hon nyfiket.

”Okej, jag är här med One Direction, du vet det brittiska pojkbandet.” viskade jag för att ingen skulle kunna höra.

”Åh vad kul, det är kul!” Sa hon med ett stort leende.

Klockan var 22.40 när alla gick upp från poolen och gick in i omklädningsrummen. Det första jag, Emma och Agnes gjorde när vi kom in i omklädningsrummen var att typ skrika. Snabbare än blixten kom både alla i One Direction och en av livvakterna in springandes i tjejernas omklädningsrum.

”Vad har hänt?!” Frågade livvakten.

Vi tjejer kunde inte hålla oss för att skratta. Dom trodde att det var någonting som hade hänt men vi skrek egentligen bara för att fangirla lite.

”Ehm...” började jag.

”Det var inget..vi trodde bara att vi såg en..” sa Emma.

”En spindel!” fortsatte Agnes.

”WHAT?” sa Harry, Liam och Louis samtidigt som Niall och Zayn bara såg ut som frågetecken.

”Oh, sorry, we said that it was nothing, we just tought that we saw a spider” sa Agnes.

”Okay? But it wasen´t?” frågade Zayn.

”No it was just dirth.” försäkrade jag.

När killarna hade gått och vi hade bytt om till vanliga kläder så gick vi ut och blev möta av killarna. Ingen av dom hade klätt på sig, dom höll bara kläderna i handen. Jag, Agnes och Emma gick upp för trapporna för att kunna prata lite om vad det egentligen är som händer. Ingen av oss har nog egentligen förstått vad det är som händer just nu. Killarna åkte med hissen så dom hörde inte oss.

När vi äntligen kom upp för trapporna sa Agnes att vi egentligen borde ha åkt halva biten eftersom vi bor på 15 våningen och det är tre meter i tak höjd. Hon hade rätt i det men vi var duktiga som orkade ta oss upp för alla trappor. Det var också bra för oss att få prata med varandra på svenska, och slippa prata på engelska ett tag.

När jag kom in i mitt och Louis hotellrum stod Louis mitt på golvet med ryggen mot mig. Han stod i bara kalsonger. Jag frågade inte ens vad han höll på med jag bara gick förbi och öppnade min resväska och tog fram andra kläder som jag tänkte ha när vi åt. Tillslut frågade han mig om jag hade sett hans byxor. Jag pekade mot sängen och log. Han blev jätte glad och sprang och hoppade på byxorna som låg på sängen. Han låg seriöst och gosade med sina byxor. Efter ett tag satte han sig upp,

”Nah” sa han och gick iväg, utan byxorna.

”Louis your pants then?!” frågade jag.

Han kom tillbaka med en av sina one piecear på sig. ”I don´t need them cuz i´m going to wear this.” svarade han och drog händerna längst sina sidor.

”hahah, okay then, should we go?” frågade jag och log.