Det som finns kvar

Kapitel 1

Jag hoppas verkligen att någon kommer att läsa min berättelse, eftersom att detta är den första "bok" som jag skriver :)

Hoppas den är bra och var inte rädd att skriva i komentarerna vad ni tycker. Jag tål kritik, men inte elak. \(^3^)/

__________

Kapitel 1:

~~~~~~~~~~

Det fanns inte en chans att han skulle se mig där jag satt på bänken upptryckt mot väggen bakom en hög med skolböcker. Inte ens en liten en. Av någon anledning hade han aldrig mött min blick eller ens tittat på mig.

Sally pratade på som vanligt, hon pratar om allt mellan himmel och jord, men oftast handlar det om henne. Hon vill alltid stå i centrum.

Sally och jag har känt varandra sedan mellanstadiet och vi har alltid varit bra vänner. Många andra tjejer har varit avundsjuka på oss för att v aldrig har bråkat, men jag tycker inte att det är positivt att vi inte har bråkat. Genom bråk och förlåtelse lär man känna varandra bättre och jag erkänner att jag egentligen inte känner Sally så bra och på senaste tiden har jag haft en känsla av att hon bara är med mig för att jag är "populär".

Definiera populär? Det är många som vill vara med mig, men inte för min personlighet, utan för att jag är, jag skryter inte, snygg och min pappa har pengar. Mycket pengar.

Sally älskar att stå i centrum. Jag tror att hon är stolt över att vara min vän, eftersom att många skulle vilja ta hennes plats brediv mig.

Missuppfatta mig inte. Jag låter kanske snobbig och ytlig, men jag säger bara sanningen. För detta är sant, många tjejer skulle göra nästan vad som helst för att få vara min vän.

"Hallå, lyssnar du eller?!"

"Förlåt Sally", svarade jag henne, "satt och dagdrömde."

"Igen? Det kan verkligen inte vara bra för dig med allt det där dagdrömmandet och förresten, du kanske har någon sjukdom och..."

Jag lyssnade inte längre, utan jag bara såg mig om efter honom. Han satt en bit längre bort med sina kompisar. Han skrattade högt åt något som en av dem sagt och så svarade han något tillbaka som fick de andra att skratta högt. Hans leende var vackert och hans tänder var helt raka förrutom en hörntand som satt lite på sniskan

Jag kom på mig själv med att sitta där och flina som ett fån. Jag kände förskräckt efter på hakan ifall det skulle finnas något dregel där, men (puh!) nej, inget dregel.

Någon knackade mig på axeln och när jag vände mig om mötte jag Sallys blick. Den var svår att beskriva: orolig, men endå.. Hur ska jag förklara? Ond? Något åt det hållet.

"Vi måste gå till lektionen nu" sa hon, "
annars blir vi sena."

Motvilligt reste jag mig upp och slängde en sista blick mot killarna som fortfarande satt kvar en bit bort. Sedan drog Sally med mig bort till spanskasalen och Ms. Fabres som otåligt stod och väntade på oss vid dörren.

__________

Vet att den är lite seeeg.. men jag lovar att den kommer igång i del 4-5 ;)

Fortsätt läsa, snälla rara. Lägg även till den i erat bibliotek och komentera och rösta! Då blir jag glaaad<3

\ (^3^) /

Social networks:

instagram.com/potatotomatoed

twitter.com/potatotomatoed