Det som finns kvar

Kapitel 10

Här kommer nästa kapitel och jag hoppas att blir bra och att ni blir nöjda!

__________________________

Jag föste undan Chris lite grann och såg på alla som skrattade åt mig. Jag blev påverkad av skratten, men intalade mig själv att inte visa de för dem, vilket skulle få dem att skratta ännu mer. Så jag sköt fram hakan och tittade dem stint i ögonen.

Och så fick jag syn på Sally som stod mitt i klungan av alla ungdomar och flinade elakt. Hennes ögon brann av skadeglädje.

''Din jävla bitch!'' sa jag och gav henne en smäll på käften.

---------------------------------------------

Alla stirrade.

Stirra på bara! tänkte jag argt.

Sally tog sig om kinden där ett stort rört märke hade bildats.

Killen som stod bredvid henne mumlade något åt henne.

''Nej. Precis. Jag ska inte flippa ut.'' sa hon åt killen men hennes ögon var riktade mot mig.

Chris tog mig om axlarna och började leda mig där ifrån samtidigt som klungan av ungdomar skingrades.

Jag tittade bak över axeln och såg Sally stå mitt på gräsmattan med den där kille. Hon andades djupt.

Så mötte hon min blick. Inte bra. Jag visste vad som skulle hända.

Hon skulle inte slå mig. Hon skulle inte skrika åt mig. Hon skulle inte ens börja böla.

Jag hade sett det många gånger under åren vi varit vänner. Sally kunde vara väldigt snäll och rar, men när någon var elak mot henne eller förnedrade henne kunde hon göra hemska saker.

I sjätte klass hade en tjej som var ny satt sig på hennes plats i klassrummet, som var den som var bredvid mig, och sedan inte velat flytta på sig för att alla andra platser var upptagna.

Sally hade nästa dag spridit hemska rykten om henne som rektorn på skolan hade trott på dem och hon hade blivit relegerad.

Något hemskt skulle hända i skolan på måndag. Inte bra.

''Varför gjorde du sådär?''frågade Chris och jag tittade förvirrat på honom.

''Eh.. ja..'' stammade jag. ''Hon hade lagt väskan där med flit och den var inte ens min. Hon gjorde det för att skämma ut mig.''

Chris tittade chockat på mig. ''Men varför?''

''Jag vet inte.'' suckade jag. ''Hon har varit konstig ett tag.. Jag vet inte, men hon kan vara svartsjuk.''

''Låter vettigt. Svartsjuka..''

Jag nickade och suckade igen.

''Jag tror att jag ska börja dra mig hemåt.'' sa jag.

''Måste du verkligen det?''

''Nej. Men det är nog bäst.''

Vi hade nu kommit till framsidan av huset, nästan under verandan.

Jag omfamnade Chris och han kramade tillbaka. Jag la huvudet på hans axel och det var riktigt mysigt.

Jag släppte Chris men han tänkte tydligen inte låta mig gå, för han höll kvar mig tryckt mot hans kropp.

Jag tittade upp och han flinade. Jag log tillbaka.

Plötsligt var han allvarlig.

''Jag tror att jag gillar dig.'' sa han allvarligt.