Det som finns kvar

Kapitel 22

Jag är inte riktigt säker på om min inspiration har kommi tillbaka än.. men jag ska försöka ändå. :)

Jag såg förresten Bad neighboors idag och den var sp fruktansvärt rolig. Jag skrattade så att jag höll på att kissa på mig. Rekomenderar verkligen den filmen!

___________________________

 Nej. Troligen inte. Jag kunde inte vara elak och ringa honom klockan fem på morgonen. Istället försökte jag somna om, men förgäves.

Jag knep ihop ögonen och försökte tänka på annat än det som kanske skulle hända i skolan idag och Sallys ondskefulla blickar.

--------------------------------------------

Med nedsänkt huvud gick jag uppför trapporna mot mitt skåp. Hela morgonen hade jag ägnat åt att försöka dämpa min klädsel och inte sticka ut, men eftersom att det var så varmt ute och snart sommar kunde jag inte sätta på mig en grå tjocktröja och dra luvan över huvudet, som jag helst ville. Då skulle jag ju bara sticka ut ännu mer.

 Istället hade jag på mig ett par jeansshorts och en vit t-shirt. Enkelt. Jag hade satt på mig ett par solglasögon i baktanke att färre människor skulle känna igen mig.

Men trots allt detta hörde jag viskningar och fniss i korridoren när jag gick förbi. Orden som kom ut ur deras munnar la sig som ett nät över mig och fick mig att ta ett hårdare grepp om min väska och gå med snabbare steg.

När jag kom fram till mitt skåp flämtade jag till. En stor bild på mitt skolfoto satt där. Någon hade målat mina pupiller röda, ritat streck vid brösten som gjorde att de såg ut som att jag hade använt en bh med jättemycket push-up och någon hade skrivit "hora" och mitt telefonnummer med en svart tuschpenna. Jag rev snabbt ner bilden och stoppade ner den i min väska för att ingen skulle hitta den ifall jag slängde den i papperskorgen.

Snabbt tog jag mina skolböcker och började med snabba steg gå mot klassrummet där engelskan skulle vara. Jag skulle inte bli tidig, men jag skulle inte heller komma för sent. Ingen skulle ignorera mig, men ingen skulle heller kasta äcklade blickar på mig.

I klassrummet var det rörigt och min engelska lärare John Mayer stod framme vid tavlan och skrev ner alla saker vi skulle hinna med den här lektionen. Jag gick mot min plats som vanligtvis var bredvid Sally, men för tillfället satt hon på andra sidan av klassrummet och pratade med Cassandra och Emily. De vände sina blickar mot mig och gav mig ogillande blickar. Jag tittade hastigt ner i bänken för att de inte skulle märka att jag suttit och stirrat på dem.

Med blicken i bänken kunde jag självklart inte se när någon satte sig bredvid mig. Det var en kille som hette Daryl, jag kände honom inte så bra, men han var inte så populär bland tjejerna.

"Tjena!" sa han och jag såg upp.

"Hej.." sa jag och tvekade. "Vad vill du?"

Han skrattade. "Tänkte bara att du skulle vilja ha något av det här." sa han och tog sig mellan benen.

Jag såg äcklat på honom.

"Vad sägs om att vi går till toaletten nu, på en gång, innan kuksugaren framme vid tavlan hinner märka att vi är borta.."

Jag knuffade till honom på axeln. "Vad i helvete är det för fel på dig? Jävla äckel!"

"Ska du säga." sa någon bakom mig och jag vände på mig. Självklart var det Sally.

Först nu märkte jag att hon bar en kort klänning med stor u-ringning och höga svart pumps. Vad det än var hon gick igenom var det inte bra.

"Flytta på dig." sa hon och gav först Daryl en blick som sa "stick iväg och lek" och sedan vände hon blicken mot mig. Den var elak och äcklad, hon visste ju att jag inte var någon hora, så varför såg hon så äcklad ut. Kunde hon verkligen ha börjat tro på sina egna lögner, eller såg jag fel.

När jag inte gav henne någon respons på hennes ord flinade hon elakt. "Jag sa flytta på dig." hennes röst lät som gift.

Jag kunde inte låta henne trycka ner mig på det här sättet, jag kunde inte låta henne trycka ner henne någon alls.

"Kan du inte sätta dig där borta?" sa jag och försökte låta så snäll och trevlig som möjligt smatidigt som jag pekade mot några bord en bit bort åt höger.

"Nej" var hennes svar. "Jag ska sitta här!" Hon stampade med foten i golvet så hårt att jag var rädda att klackarna på hennes skor skulle gå av.

Hon lät som en lite barnunge och det förvånade mig att Cassandra och Emily som stod bakom henne inte såg igenom henne och såg hur desperat efter uppmärksamhet hon var. De var verkligen dumma i huvudet, undra vilket IQ de hade..

"Flytta på dig nu, eller så trycker jag upp din näsa i skallen på dig!" Nu var det Emilys tur att prata. Skrattretande, för när jag såg på hennes klena armar undrade jag om hon ens klarade av att trycka på lampknappen.

Jag tänkte inte förarga dem mer och gjorde en ansats att flytta på mig när Mr. Mayer sa något.

"Ms. Riley, Lankford och Jonson var god att hitta er någonstans att sitta och stör inte Ms. Woods! Jag försöker starta en lektion här!" sa han irriterat och jag tittade en aning överlägset på Sally när de masade sig till bänkarna som stod en bit bort och som jag pekat på förrut.

Aj, aj, misstag. Överlägsna blickar var nog inget man skulle ge Sally när hon var sur, för hon knöt näven och stirrade på mig med en elak blick. Nu var jag illa ute.

_________________________

Hoppad att det inte var skitdåligt.

Nästa del kommer nog snart, imorgon eller så. :)

Rösta, kommentera och lägg till "boken" i ert bibliotek så blir jag glaaad! :D