Det som finns kvar

Kapitel 9

Här kommer nästa del och jag förlåt om det blir lite stavfel och sånt eftersom att jag sitter i bilen och det kan bli lite skumpigt. 👍

__________________________

Kapitel 9

---------------------------------------------

Plötsligt rycktes dörren upp och vi blinkade mot de starka ljuset.

"Vanessa?" sa någon.

Jag blinkade lite till och kunde till slut se vem det var.

"Sally? Gå. Ut." sa jag argt och blängde på henne.

Sally blängde tillbaka. "Det är någon som har slängt din handväska i buskarna på baksidan av huset. Tänkte bara att du ville veta det."

---------------------------------------------

Jag fick hålla i bh:n för att den inte skulle ramla av, eftersom att den var uppknäppt i ryggen.

Sally stod och glodde på mig i dörröppningen.

''Hur vet du att någon har slängt min handväska i buskarna?'' frågade jag henne.

''Jo.. Jag såg att någon tog din väska och slängde den i buskarna.'' svarade hon.

''Okej. Vänta på mig.'' sa jag. ''Där utanför'' lade jag till när hon stod kvar i dörröppningen.

Hon lät dörren stå på glänt och jag kunde genom springan se att hon ställde sig vi trappan.

''Hjälp mig att knäppa bh:n.'' sa jag åt Chris som hade suttit tyst vid min sida hela tiden.

''Måste du verkligen gå?'' frågade han bedjande och såg på mig på samma sätt som när Tempo bad om hundkex.

''Ja. Hjälp mig med bh:n nu, är du snäll.''

Chris knäppte bh:n. ''Jag följer med ut i alla fall.''

''Okej'' sa jag och log mot honom.

Jag plockade upp klänningen från golvet och satte på den medans Chris satte på sig sin T-shirt.

''Du är lite ruffsig i håret.'' sa jag till Chris.

''Se på dig själv!'' Chris skrattade. ''På mig ser det helt normalt ut, men på dig ser man verkligen att du gjort något i en städkammare och det är något som städning inte ingår i..''

Jag skrattade lite och försökte rätta till håret med fingrarna.

Chris gav mig en puss på kinden innan vi gick ut.

Sally stod vid trappan och väntade otåligt. Hon himlade med ögonen åt oss när hon såg Chris arm om min midja.

Vi gick ner för trappan och ut till baksidan genom en dörr i köket.

Det stod ganska många fulla ungdomar på gräsmattan. Några hoppade på en stor studsmatta och några använde gungorna som stod intill.

Jag gick fram till buskarna och började leta igenom dem.

''Vanessa! Jag menade inte de där budkarna, utan de.'' sa Sally och pekade på några buskar en bit bort.

Jag gick försiktigt dit eftersom att mina höga klackar sjönk ner i gräsmattan hela tiden.

Jag kunde inte hitta något i buskarna, men bakom dem såg jag något svart ligga på marken. Men bakom dessa buskar var det ett fall på ett par-tre meter ner på ännu en gräsmatta.

Några ungdomar hade ställt sig bakom mig för att se vad jag höll på med när jag klev rakt över busken och ställde mig på kanten bakom dem.

Jag tog av mig klackarna och slängde dem till Chris som stod på andra sidan.

''Ska du verkligen göra det där?'' frågade han. ''Kan du inte bara gå runt?''

Jag skakade på huvudet och pekade på ett staket som stod en bit bort och hindrade mig från att gå en annan väg än ner för muren.

Jag tog tag i en ganska tjock gren från busken och började försiktigt klättra ner. När jag hängde där insåg jag att det inte var tre meter ner, utan mer fyra.

Jag hörde några som pratade där ovanför.

''Är hon dum i huvudet eller?''

''Asså jaa, hon går i min klass och hon är typ helskum och konstig. Hon tror alltid att hon är bäst och coolast och att alla killar vill ha henne.''

Den rösten kände jag väl igen. Det var Sally.. Vad höll hon på med?

Plötsligt hörde jag ett knak från grenen jag höll fast i och den gick av.

Jag föll de tre metrarna ner på gräsmattan och slog i svanskotan. Jag fick tårar i ögonen, men bet mig hårt i tungan för att inte börja böla högt.

Flera huvuden stack fram över kanten och någon började skratta högt.

''Schyst string, gullet!'' ropade någon och jag drog förskräckt ner klänningen som hade åkt upp en bit så att man kunde se mina trosor.

Alla skrattade jättehögt. Alla förutom Chris som såg förskräckt på mig.

''Käften!'' ropade han och tystade ner några stycken.

Jag log tackande åt honom.

Den svarta saken låg några meter ifrån mig och jag tog tag i den.

Vad i helvete? Det var en väska, men den var inte min. Men.. Jag hade ju inte ens tagit med en väska till festen! Den bitchen! Hon lurade mig, fan vad hon är falsk.

Jag kunde ju inte lämna väskan här nere, eftersom att det förmodligen var någons.

Jag gick utmed muren för att försöka hitta ett ställe jag kunde komma upp på och det visade sig att muren var lägre ett tiotal meter bort.

Jag hämtade en låda som stod en bit tillbaka och hävde mig upp på muren med hjälp av den.

Där uppe möttes jag av höga skratt. Chris kom genast fram till mig och gav mig en kram.

''Gick det bra?'' frågade han omtänksamt.

''Ja.'' svarade jag och nickade.

''Men dina ben..'' sa han sedan och tittade förskräckt på dem.

Jag tittade ner och såg att de var alldeles såriga av all vandring genom buskarna.

Jag föste undan Chris lite grann och såg på alla som skrattade åt mig. Jag blev påverkad av skratten, men intalade mig själv att inte visa de för dem, vilket skulle få dem att skratta ännu mer. Så jag sköt fram hakan och tittade dem stint i ögonen.

Och så fick jag syn på Sally som stod mitt i klungan av alla ungdomar och flinade elakt. Hennes ögon brann av skadeglädje.

''Din jävla bitch!'' sa jag och gav henne en smäll på käften.

__________________________

Sådär ja!

Oväntad vändning va?

Nästa del kommer nog inom en snar tid! ;)

Kommentera, rösta och lägg till ''boken'' i rest bibliotek så blir jag glaaad! :D