Det som finns kvar

Kapitel 27

Ensam hemma på min födelsedag.. ;(

Jag måste packa till fotbollscupen fast jag orkar inte!! x(

____________________________

"Ses vi på torsdag?" frågar hon och syftar på träningen.

"Ja!" säger jag och ger henne en kram innan hon går ut genom ytterdörren.

Det är först när jag går upp för trapporna som jag kommer ihåg. Ops.. Min fantastiska sminkning på Judtih.

---------------------------------------------

Efter skolan nästa dag skyndar jag mig hem till Tobias. Jag knackar på hans dörr men ingen öppnar. Tänk om ingen är hemma så har jag gått hit i onödan! Jag stönade högt i mitt huvud.

Jag sparkar lätt på dörren och rycker irriterat i dörrhantaget, men.. dörren gick upp.

Jag sticker in huvudet. "Hallå?" ropar jag.

Inget svar.

"Hallå? Är någon hemma?" försöker jag igen. "Aaron? Tobias?"

Jag kliver in i hallen och tar av mig mina skor. Jag kan ju lika väl vänta i vardagsrummet tills någon kommer hem.

Vardagsrummet ser ut precis som vanligt. En vit soffa och matchande fåtöljer. Allt ser så rent och lyxigt ut, även fast jag tror att det mesta kommer ifrån IKEA, Tobbe och Aaron har ju trots allt inte jättemycket pengar. 

Plötsligt känner jag mig otroligt kissnödig och tänker att jag lika väl kan låna toaletten när jag ändå är här. På vägen till toan går jag förbi Aaron ocg Tobbes sovrum. De fanns två separata sängar som stod intill väggen mittemot varandra. Den ena sängen är onaturligt knölig av täcket och jag stiger försiktigt in och går fram till sängen för att se vad det är. Jag tar tag i kanten av täcket och drar av det.

Det är Tobias som ligger där. Han sov. 

Jag petar honom lätt på axeln. "Tobias? Vakna!" sa jag och ruskade honom lätt när han inte reagerar på mitt "pet".

Ingen reaktion. Jag himlar med ögonen och böjer mig över honom så att min mun är vid hans öra. "Tobias! Vakna!" skriker jag i hans öra och hoppar ifrån honom i tron att han ska sätta sig rakt upp i sängen oh råka knocka mig om jag stod kvar.

Men, nej. Ingen reaktion nu heller och jag började bli riktigt orolig. Jag tog tag i honom och vände honom så att han låg på rygg, sedan kände jag på hans puls och andning. Den fanns där, men den var väldit, väldigt långsam.

Jag rusade ut ur rummet och till hallen där jag hade min väska. Jag tog snabbt upp min telefon och ringde ambulansen.

"Hallå, du har kommit till nödcentralen. Vad kan vi hjälpa dig med?" sa en kvinnoröst lungt i luren. Hur kan hon vara så lugn?

"Koppla mig till ambulansen! Min vän är medvetslös och har låg puls och andning!" säger jag panikslaget till kvinnan.

"Lugna ner dig medan vi kopplar dig till ambulansen." Jag hör hur hon kopplas bort.

Efter en stund som känns som en evighet hörs en mansröst i luren. "Hallå?"

"Min vän är medvetslös och har låg puls och andning!" upprepar jag igen.

Jag kunde höra hur han sa något till någon annan på andra sidan linjen.

"Vart befinner du dig?" säger han lungt. Hur i helvete kan de vara så jävla lugna? Någon kanske dör!

"Elvaston road 24 2tr!" skrek jag i luren. "Skynda er!"

"Lugna ner dig, så kommer vi snart." Var den här mannen den manliga verisonen av kvinnan jag pratade med förut?

Jag la på och slog sedan in Aarons nummer.

"Hej, Vanessa!" sa Aaron, han lät så glad och det sårade mig djupt att säga det här.

"Du måste komma hem genast!" 

"Varför? Är det något som hänt?"

"Ja.." sa jag och snyftade. "Det är Tobias, han är medvetslös. Jag har ringt ambulanden och de är på väg."

"Herregud.." sa Aaron när jag pratat klart. "Jag kommer om fem minuter."

Vi la på och nu var det bara att vänta.

Efter ungfär fem minuter kom ambulanspersonalen instormande och jag visade snabbt vart Tobias var. De la upp honom på en bår och satte på en sån där pulsmätare.

Just som de bar ut honom ur sovrummet öppnades ytterdörren och Aaron kom in. Jag sprang mot honom och gav honom en kram.

"Hur mår han?" frågade han

"Jag har ingen aning." snyftade jag.

När ambulansen skulle åka iväg följde Aaron med dem och jag blev kvar. Jag hade inget annat att göra än att gå hem.

Tänk om Tobias inte skulle klara sig?

__________________________

Ooo.. lite spännande va? OKej, nej. Det är svårt att skriva spännnde, men jag gjorde mitt bästa! :)))

Egentligen måste jag nog packa tills imorn, men.. äta glass är roligar.. :B

Rösta, kommentera och lägg till "boken" i ert bibliotek så blir jag glaaad! :D