Det som finns kvar

Kapitel 11

Tack till er som röstat! Här får ni nästa del! ;)

_______________________

Jag blev tyst och tittade chockat upp mot taket där jag visste att min pappa låg med en annan kvinna på andra sidan.

''Hallå?'' sa mamma.

''Okej.'' sa jag och svalde. ''Jag ringer senare då. Hejdå.''

Jag lade på innan mamma hann säga något

---------------------------------------------

Fan. Vad skulle jag göra?

Tobias. Jag måste ringa Tobbe, han skulle ju förstå.

Snabbt knappade jag in hans nummer på telefonen och väntade på att signalerna skulle gå fram.

Men efter några signaler kom jag fram till telefonsvararen. Skulle jag ringa igen? Jag kanske råkade väcka honom eller så hann han bara inte till telefonen..

Jag prövade att ringa igen, men kom bara till telefonsvararen.

Då skickade jag ett sms.

//Tobbe! Behöver prata nu. Ring mig!//

I flera minuter satt jag bara med telefonen i handen och stirrade på den. Inget svar, än.

Jag la ifrån mig mobilen på nattduksbordet och gick in i mitt badrum. När jag fick syn på min spegelbild fick jag nästan en hjärtattack.

Mascaran hade runnit längs kinderna och läppstiftet var utsmetat över nästan hela ansiktet. Mina ögon var röda och svullna och snor rann från min näsa.

Hade jag gråtit? I sådana fall hade jag inte märkt det. Varför hade jag gråtit? Det kunde ju lite bero på att min fucking farsa var otrogen med någon jävla kärring på övervåningen, eftersom att jag inte älskade mina föräldrar tillräckligt mycket.

Det kunde heller inte bero på att den där ''jävla kärringen'' på övervåningen kanske var kär i trollet och trodde att det kunde bli något mellan dem, men att pappa inte brydde sig ett skit om henne utan bara ligget.

Jag såg ursinnigt på min spegelbild som nu inte längre såg ut som en katastrof.

Innan jag hunnit tänka mig för hade jag slagit knytnäven rakt i spegeln.

''Fucking fitta! Jävla... Skit!'' Ja, så ont gjorde det. Det gjorde så ont att det kändes som att jag skulle svimma.

Jag såg försiktigt på handen och oj, den var helt röd, dels av blod och dels bara av att den var.. Röd. Knogarna hade spruckit lite och jag insåg att jag skulle få värsta blåmärket.

Sen tittade jag på spegeln. Den hade inte spruckit! Jag suckade lättat.

Gud vad jag överreagerade.

Kanske hade jag bara gråtit över allt som hänt under kvällen och natten. Nästan-ligget med Chris i städkammaren, fallet från muren, Sallys ondskefulla blickar, nästan-ligget med Chris igen under verandan, komma på pappa med att ligga med någon annan. Fan bad mycket som hänt.

Det jag skulle behöva mest just nu var en djup sömn till, ungefär, samma tid imorgon.

Jag kröp ner under täcket och somnade nästan genast.

Jag drömde om att jag var uppe på ett högt tak och såg ut över villorna i Chris område. Sedan började jag springa mot kanten och jag hoppade ut i luften, men jag föll inte. Jag flög.

Vinden lyfte upp mig och lät mig glida genom luften och upp till stjärnorna...

__________________________

Inte längsta kapitlet och inte det roligaste heller tror jag, men jag har inte tid att skriva mer just nu, för jag ska städa... Toaletten! Hurra vad man blir glad! :)

Sedan måste jag städa mitt rum också och sen har jag fotbollsträning. Så jag kommer nog inte att hinna skriva mer idag och ikväll är det ju Tyskland - Portugal..

Jaja, i alla fall. Skriver kanske i morgon.

Men rösta, kommentera och lägg till ''boken'' i erat bibliotek så blir jag glaaad! :D

3 votes till till nästa kapitel!!

~^•^~