Bakom galler - Dante Lindhe

ARTON

Jag vaknade och fick ångestens morsa. Jag halv låg i passagerarsätet med Nicole bredvid mig. Vi hade iallafall kläderna på oss och det hade vi också haft hela natten. Minnena kom tillbaka från igår kväll och ångestens mormor knackade på dörren. Jag hade berättat allt för Nicole, det kanske var bäst så trots allt?

Jag öppnade försiktigt bil dörren och gick ut. Klockan var bara 05:46 så jag ville inte väcka Nicole. Jag satte mig på bilens bagagelucka och tände en cigg.

Min lur ringde och jag svarade direkt.

"Hallå vart fan är ni?!" hörde jag Noels röst i andra änden.

Jag blev lite orolig eftersom att han lät jävligt arg och tro mig det är faktiskt inte ofta Noel Flike blir arg. Men vad fan ska jag svara?!

"Ehhm asså jag vet inte riktigt" sa jag lite nervöst.

"Du är så jävla dum i huvudet. Kan ni fan bara sticka hit NU!"

"Ja, vad har hänt?" svarade jag och kände hur något var jävligt fel.

"Ja det får du fan se när ni kommer" sa Noel lika argt och sen la han på innan jag hann fråga mer.

Jag stampade ut ciggen och gick in till Nicole. Hon sov fortfarande och jag ville inte väcka henne. Motvilligt så tog jag tag i hennes axel och skakade om henne lite. Men utan att jag märkt det så blev skakningarna till smekningar. Hon grymtade till och öppnade sina ögon och kollade sömnigt på mig.

"Fyfan.. vad är ens klockan?" frågade hon och smekte mig över käken.

"Vi måste tillbaka, det har hänt nått" sa jag och drog mig ifrån henne.

"Åååh, varför händer allt så tidigt på morgonen?" sa hon med en liten raspig sexig morgonröst.

"Kan du köra? Jag tror inte att jag hittar tillbaka" frågade jag utan att svara på hennes fråga och Nicole startade bilen och började rulla.

Vi hade en bit att köra och stämningen var faktiskt lite stel. Igår kväll så hade vi gått in till bilden när det började bli kallt och bara pratat. Det var ett tag sedan jag bara kunde prata men någon som inte kunde min livshistoria. Men igår hade jag också kysst henne och det var av den anledningen det var en stel stämning mallen oss nu. Kanske också för att jag berättat en del av min förra relation.

"Jag har aldrig haft någon familj" sa Nicole plötsligt. Jag kollade på henne men fick inte ögonkontakt med henne eftersom hon kollade på vägen.

"Jag tänkte bara.. eftersom du berättade om.. ja" sa Nicole lite nervöst.

"Ja, asså du måste inte berätta om du vill" sa jag då det lät som om hon kände sig tvingad att berätta.

"Nej men, jag vet inte. Jag har liksom bott lite här och där. Sen skippade jag nästan hela skolan och nu är jag här. Det var det ända alternativet, att jobba kriminellt" sa hon och det låg något sorgset över det.

"Ja, jag har inte heller.. oh fuck!" sa jag. För bakom oss så hördes syrener och blåljus.