Bakom galler - Dante Lindhe

FYRTIO

Dantes perspektiv

Vi åt frukost tillsammans och hade nästan helt normala konversationer. Det var faktiskt väldigt skönt att bara snacka skit med grabbarna. Men jag kände hela tiden att Axel var irriterad på mig. Jag viste inte vad jag gjort, eller jo jag sa till han att han inte behövde ha en terapisession med mig. Kanske inte på det trevligaste sättet men han brukar aldrig direkt ta åt sig. Vi alla har den jargong mot varandra.

Jag kände iallafall att jag var tvungen att reda ut det. Så när Axel sa att han skulle sticka iväg och köpa cigg så erbjöd jag mig att följa med.

"Varför vill du följa med mig?" mumlade Axel irriterat. Jag höjde ena ögonbrynet, vafan?

"Va?" sa jag och gestikulerade med händerna att jag inte fatta vad som händer.

"Axel lägg ner nu!" sa Noel argt och gav Axel en mördarblick. Jag fatta ingenting, är jag efter nu?

Axel tog ett par bilnycklar, mumlade något och gick ut. Jag följde efter honom till bilen. Han satte sig snabbt i bilen och startade den. Jag var tvungen att snabba på stegen och skynda mig att öppna dörren så att han inte skulle köra iväg utan mig.

"Vafan?" frågade jag, inte argt utan skrattade till.

"Vad?" sa Axel inte helt flygförband men han var inte glad.

"Vad händer?" sa jag.

"Jag ska köpa cigg" sa Axel och backade ut bilen.

Jag lät han va, skulle fråga honom när vi stannade så att han kunde lungan ner sig lite. Så vi började rulla, Axel körde till närmade Ica. Jag funderade över om jag skulle gå in eller inte, jag är ju fortfarande efterlyst. Vi har hört att det har spritt sig till massa länder och polisen är frustrerade som inte hittat oss. Fattar egentligen inte, hur jävla svårt kan det va? Kanske de inte tänkt sig att vi skulle fly tillbaka till vår hemstad?

Jag bestämde mig för att dra upp luvan över huvet och sätta på mig mina glasögon jag hade i jeansfickan. Vi klev ur bilen, och jag tog tag i Axels arm innan han hann gå in.

"Du vad är det?" frågade jag.

"Inget, inget viktigt" sa han och började gå, jag följde efter honom.

Men vi hann aldrig in genom glasdörrarna. Min mobil ringde, det var Noel. Jag drog tummen över skärmen och svarade. Jag stelnade till när jag hörde Noels stressade röst, hörde att han hade tårarna i halsen.

Jag kände paniken stiga, jag kunde inte höra vad Noel sa då han bara fick ur sig osammanhängande ord. Jag hörde någon rycka mobilen från honom och sedan Valters röst. Valter kunde förklara, men han sa saker jag inte ville höra. Det var för tidigt, vi hade ingen tid.

Axel hade stannat och kollade på mig. Jag la på. Svalde.

"Vad händer?" sa han oroligt.

Jag kunde inte svara.

"Dante?! Vad fan händer?!!!"

Oj, fan förlåt för uppdateringen.. vet typ inte vad jag ska säga, har varit stressad och omotiverad så det har inte gått så bra här. Undrar om ni hänger på fortfarande?

Glad midsommar iaf! ❤️❤️