Bakom galler - Dante Lindhe

TRETTIOSEX

Dantes perspektiv

Jag tog på mig en tröja och slängde en jeansjacka över axlarna. Sen smög jag ut, ville inte väka de andra. Jag har inte sovit en sekund denna natten. Klockan var något över midnatt när Ludwig och jag avslutat vår konversation. Nu var klockar strax efter fyra.

Jag tog ett par nycklar som låg på soffbordet och ett ciggpaket från en kökslåda. Jag låste upp ytterdörren och gick ut i en kyliga natt luften. Det var kallt och fuktigt. Jag satte mig på stentrappan och placerade en cigg mellan mina läppar. Fiskade fram tändaren ur fickan och andades in den lugnande röken.

Jag hoppade inte.

Jag tänkte hoppa.

Men jag gjorde det inte.

Helt ärligt vet jag inte vad jag känner just nu. Jag är helt tom. Eller alla känslor på en gång?

"Daaantee!" ropade en röst, en röst jag kände igen på två sekunder.

Jag lyfte blicken och kollade ut från gränden. Svor tyst för mig själv när jag insåg att jag glömt ta en pistol.Där kom han gåendes med sitt jävla flin på läpparna, David. 

Jag var tvungen att va lugn för nu var det han som hade övertaget, men inom mig brann det. Jag ville plåga honom till döds men var tvungen att bara sitta där.

"Jaha? Så du lever trots allt" sa han, jag spände käkarna.

"Jag vet att det kan vara svårt ibland, man måste kämpa sig igenom tuffa tider" sa han ironiskt och väntade på en reaktion.

Andas.

"Dante vad är det som är problemet" sa han och log. Nu har jag fan fått nog.

"Vad vill du? Säg det och dra" sa jag mellan sammanbitna tänder.

"Tja, jag ville bara kolla om du har gett upp på din brud. Jag ser ju nu att du gjort det, men det är väl bara bra för mig. Vi tjänar fett med pengar på henne." sa han.

Där gick han över min gräns. Jag ställde mig upp hastigt och han riktade pistolen mot mig och skrattade. Man jag var snabb och tog tag i hans handled som höll om pistolen och drog han närmare mig. Han sköt två skott i frustration men de träffade bara trottoaren sen brände jag honom bakom örat med min cigg. Han skrek och ja tryckte den hårdare mot hans nacke.

Skrattar bäst som skrattar sist.

Jag puttade bort honom och drog pistolen ur hans hand. David började springa men förgäves. Jag siktade pistolen och sköt.

Det hände ingenting, skotten var slut och nästa sekund var David utom synhåll.

Fan, men en sak vet jag har inte gett upp på Nicole. Aldrig.

<3