Bakom galler - Dante Lindhe

SJUTTON

Nu var vi framme. Vi hade kört i kanske en halvtimme och vi klev av bilen. Vi var ute vid skärgården och Nicole gick före mig och visade vägen. Plötsligt stannade hon och satte sig ner på en liten klippa. Jag satte mig ner bredvid henne och vi kollade ut över havet. Det höll på att bli mörkt och lite kallt.

"Vill du prata om det?" frågade Nicole.

"Jag vet inte" svarade jag enkelt och fortsatte kolla ut över havet.

Hon satte sig lite närmare och mer framför mig. Och då var jag tvungen att möta hennes blick, hennes intensiva blick.

"Vill du göra det igen?" frågade hon och kollade djupt in i mina ögon.

"Jag kan inte.." svarade jag och bröt ögonkontakten.

"Varför?" frågade hon, inte jobbigt eller irriterande utan genuint undrande. Jag suckade.

"Jag lovar du vill inte höra" sa jag.

"Jo jag lyssnar, hur ointressant det än är" sa hon och jag kände att jag nästan blev lite nervös.

"Nej, jag.. kan inte" sa jag och kollade ner på mina händer.

"Dante, jag lovade ju att lyssna" sa Nicole lugnt och tog min hand. Jag blev genast lite lugnare, sen gjorde jag något jag inte trodde jag skulle göra.

"David, som vi träffade innan och som de andra sagt så var vi väldigt nära innan" sa jag och Nicole nickade. "Han var som en bror för mig, om man kan säga så. Men när jag blev tillsammans med Sab.. en tjej så började han bete sig väldigt konstigt. Ja tillslut fick jag reda på att han gillade henne väldigt mycken, tjejen jag var tillsammans med. Han blev så olyckligt kär att han bröt kontakten med mig helt. Och en dag.. den facking dagen." jag svalde hårt och kämpade för att hålla tillbaka tårarna.

"En dag var Sabina borta" mina tårar föll hejdlöst. Nicole som fortfarande höll min hand tog tag i båda mina händer och kramade dem hårt.

"Vi fick ett bara en adress och när vi kom dit hittade vi henne.. vi hittade henne... död" lyckades jag få fram mellan tårarna.

Nicole satte sig nu över mina ben och kramade mig hårt. Vi satt så länge och jag brydde mig inte om att jag grät. Efter ett tag lutade hon sig ifrån och kollade mig in i ögonen, hennes fina, intensiva, gröna ögon.

"Jag beklagar" sa hon lågt.

Jag tog lätt tag om hennes käke med min ena hand och mötte hennes läppar mjukt. Hon besvarade kyssen direkt. Den var en djup kyss dränkt av passion. Kyssen varade länge innan hon drog ifrån för att ta ett djupt andetag. Sen mötte hennes läppar mina igen. Jag drog med mig henne ner på den svala klippan så att hon låg halvt över mig. Jag bad om inträde och fick det snabbt och vår kyss blev mer intensiv och fylld av lust. Andra gången för idag dansade våra tungor med varandra. Fast nu under stjärnorna.