Bakom galler - Dante Lindhe

TIO

Denna dagen ville jag bara skulle ta slut. Vi satt typ bara och väntade på att det skulle bli kväll och försökte ha en normal konversation. Men jag hatar att bara sitt och inte kunna göra någonting och alla blev ju på konstigt humör när vi har fått hotmeddelande i form av en avhuggen hand.

Klockan var nu 18.48 och vi satt bara och väntade ut tiden. Nicole kom ut från sitt rum och satte sig i soffan bredvid mig och la sina ben över mina. Det var mysigt men lite närhet.. eller ja. Bara som vänner, vi kan aldrig bli mer än vänner. Jag kan aldrig bli mer än vän med någon. För jag hade aldrig klarat av.. nej jag kan inte tänka på det. Inte nu. Aldrig.

Jag lutade mig fram för att ta elciggen på bordet och då var Nicole tvungen att ta ner benen. Det var ju ändå bäst så. Jag lutade mig tillbaka och drog in ett djupt andetag och blåste ut röken.

"Måste du? Här inne?" frågade Ludde irriterat och öppnade ett fönster.

Jag palla inte svara, jag vet att han är på hugget nu. Det var vi alla. Jag blåste ut röken en gång till och fick en arg blick fån Ludde. Jag skrattade lite och tog ett bloss till och gjorde det lite överdrivet bara för att reta Ludde.

"Dante, du kan gå ut" sa Carmelo.

"Hah, som om ni aldrig rökt här inne?" sa jag då jag inte såg problemet. Alla rökte här hela tiden.

"Seriöst, gå" sa Noel och alla kollade på mig.

"Visst" sa jag och reste mig.

Jag gick ut och satte mig på stentrappan, klockan var nu 19:14 och det hade börjat bli mörkt. Efter ett tag kom Nicole ut och satte sin bredvid mig. Hon hade med sig två glas vatten och gav ett av de till mig. Jag drack upp allt i tre stora klunkar.

"Törstig?" frågade hon och skrattade lite.

"Lite" svarade jag enkelt.

"Förlåt för igår" sa hon och kollade ner i marken.

"För att du blev min.. gråtkudde" la hon till innan jag hunnit svara.

"Det är lugnt" sa jag bara för jag visste inte vad jag skulle säga. Jag vill ju fortfarande att hon ska sticka, men det är väl lite mer lugnt nu. Antar jag.

"Var det första gången du rymde från ett fängelse?" frågade Nicole lite ironiskt och jag började skratta. Ändå lite sjukt, rymma från ett fängelse.

"Hah ja. Fast inte första gången jag sitter inne" svarade jag och kollade på henne.

"Jag fattar inte att vi inte åkt dit än" sa hon och hennes ögon lös till lite. Jag vet inte om det var för att hon var rädd eller stolt.

"Det är faktiskt ganska sjukt" sa jag och bröt ögonkontakten jag märkte att vi haft lite för länge.

"Hah ja. Jag hade aldrig trott att jag skulle bryta ut Dante Lindhe från ett fängelse i Halmstad"

"Visste du vem jag var?" frågade jag och kollade på henne igen.

"Ditt gäng är fan störst i stan bror" sa hon och knuffade till mig på axeln.

"Och hur vet du om Stockholms gäng?" frågade jag.

"Familj" svarade hon kort och jag kände att jag frågat om något olämpligt då stämningen föll platt på marken.

Fast som tur var så började resten av boysen komma ut. Noel kastade en pistol till mig och sa

"Klockan är 19:45"

Hej hoppas ni gillar boken, skriv gärna vad ni tycker <3
Min insta: minmeningmedlivet