Sex dagar har gått och imorgon så är det den femte september. Vi hade gjort allt vi kunde för att försöka komma åt David. Jag hade nu också förklarat hur det låg till mellan mig och Nicole. Alla hade varit glada över att jag äntligen gått vidare, men nu när vi inte fått fram någonting så var de mer oroliga. Orolig är bara en procent av vad jag har varit.Jag var på väg mot källare med luvan uppdragen till fots för de andra hade tagit bilarna. Denna dagen gick också ut på att åka till alla våra kontakter och deras kontakter. Sedan hota dem så att de gav upp nya kontakter. Men vi hade inte hittat någonting.
"Hallå, vi måste tagga nu. David kommer flippa om vi är sena" sa en snubbe till en annan när jag gick förbi.
Jag stannade tvärt och började följa efter dem. Jag fick upp min lur snabbt och ringde Axel och sa åt dem att följa min mobil tills de kom dit jag är.
Jag följde efter de två männen en bit och jag tyckte jag kände igen den ena mannen. Efter ett tag så svängde de in mot ett parkeringshus. Samtidigt svängde en stor svart Jeep svängde upp på trottoaren, det var Axel och Valter. Jag gick snabbt mot bilen och hoppade in vid passagerarsättet.
"Jag hörde två snubbar som sa att de skulle till David!" sa jag så fort jag stängt dörren bakom mig.
"Ja, var är de då!?" frågade Valter från baksätet.
"De kommer i en bil snart.. hoppas jag" sa jag medans vi väntade vid utfarten från parkeringshuset.
Fuck tänk om de bara gick igenom parkeringshuset och vi sitter här utanför och väntar på ingenting?? Jag tänkte precis säga det jag tänkt högt,men då kom en bil ut rullandes och jag kände igen han som körde.
"De är dom" sa jag och Axel började rulla.
Valter var i full gång med att ringa de andra och förklara vart de skulle köra för att komma ikapp oss. Jag bad på mina bara knän att vi skulle hitta Nicole nu och inte så som vi hittade Sabina. Nej det går inte. Även om vi bara varit med varandra drygt en månad, kanske en och en halv, så skulle det göra så ont att förlora henne. Just för att jag kommit över Sabina, iallafall lite mer, och att Nicole fyllt mig med den värmen jag nu fruktade jag aldrig skulle få känna igen. Fan, nej det kan inte sluta såhär, nej.
Jag tog några djupa ande tag och försökte fokusera på bilen framför oss.
"Hallå Noel tror han kör framför bilen nu! Vad är registreringsnumret?" frågade Valter som hade telefonen mot örat.
"BHD 752" sa jag och Valter upprepade det så Noel hörde.
"Ja okej Noel är framför dem och.." sa Valter och vände sig mot bakrutan.
"Och vi har Greven, Ludwig och Marco bakom oss" fortsatte han.
"Okeyy, och Carmelo?" frågade Axel.
"Han är med Noel" svarade Valter.
Nu skulle vi bara inte tappa bort dem, tänkte jag då vi inte hade någon särskilt bra historia va biljakter utan Nicole.
Förlåt för världens sämsta uppdatering, förlåt. Hoppas alla har det bra iallafall ❤️
YOU ARE READING
Bakom galler - Dante Lindhe
FanfictionJag lovade att jag aldrig skulle få känslor för någon, inte för någon alls. Men den planen fungerade inte när du kom in i bilden. Men det är inte de ända problemet att känslorna började spraka. Nu var du, det finaste jag har, inblandad i allt skit j...