Noels perspektiv
Jag såg Dante. Dante.
Jag kollade bak på Ludde och de andra som också kommit ikapp. De kollade på mig och jag kunde inte läsa deras ansiktsuttryck, vad fuck ska vi göra nu??
Jag kollade tillbaka på Dante och mitt hjärta brast, men han levde.
Han stod vid kanten på stupet, helt stilla och bara kollade rakt ut.
Vad ska vi göra? Kommer han hoppa om han hör att vi är här? Men vi måste ju ta han här ifrån, innan det är för sent.
Jag började gå fram och jag såg hur Ludde också började gå bakom mig.
"Dante" sa Ludde och jag hörde hur hans röst brast.
"Vi är här nu" sa jag och tog de sista stegen fram till honom.
Jag la en hand på hans axel och han tog ett steg tillbaka och började andas häftigt. Jag kände hur det rullade ner tårar från mina kinder och jag drog in honom i en kram. Ludwig kom också och kramade om oss båda.
Dante började skaka och jag tror alla stod och grät, Axel och Valter anslöt också i kramen. Och där stod vi.
Fan såhär ska ingen må, var de ända jag tänkte. Och fan vilken tur vi han fram i tid. Och fan, fan vad jag älskar mina vänner.
"Dante vi älskar dig"
Kort kapitel men jag lovar att uppdatera imorgon! Puss på er! <3
ESTÁS LEYENDO
Bakom galler - Dante Lindhe
FanficJag lovade att jag aldrig skulle få känslor för någon, inte för någon alls. Men den planen fungerade inte när du kom in i bilden. Men det är inte de ända problemet att känslorna började spraka. Nu var du, det finaste jag har, inblandad i allt skit j...
