Bakom galler - Dante Lindhe

NITTON

Vi kollade stressat på varandra. Vi såg blåljuset bakom oss.

"Okej ska vi köra iväg eller lossas va normala?" frågade Nicole eftersom hon körde.

"Ehhm kommer vi ha nån chans att köra ifrån dem om de upptäckt att det är vi?" frågade jag och drog en hand genom mitt hår.

"Det beror på"

"Bara kör!" sa jag och Nicole gasade på.

"Ring de andra och se om de snabbt kan haka sig in på polisradion och se om de skickar ut fler bilar och var de är!!" sa Nicole och.

Jag drog snabbt upp mobilen och gav instruktionerna till Noel. Som i sin tur gav instruktionerna till Valter som är vår 'hacker.'

"Okej det är fem bilar ute efter er just nu, det kan bli fler." sa Noel genom telefonen.

"Okej ni måste ta nästa höger!" hördes Valters röst.

"Nästa höger!!" sa jag stressat till Nicole som svängde snabbt.

Adrenalinet har redan kickat igång och jag måste erkänna att jag är lite road av biljakten i utkanten av Stockholm. En biljakt som jag och Nicole var med i, andra gången på mindre än två veckor. Var det ödet? Pahh tönt, ödet? Ödet för vadå?

Nicole och jag kom tillslut fram till gränden efter massa poliser och omvägar.

"Vågar vi ens gå in?" skämtade Nicole innan hon öppnade bildörren och började gå in.

Jag kom in genom dörren strax efter henne och såg sju oroliga blickar mot oss. Jag kollade frågande på dem innan jag såg att det låg en hand på soffbordet.

"Är det ett skämt eller??" frågade jag då jag inte förstod om de bara lagt dit den gamla handen och skulle driva med oss. Eller om det faktiskt var så att vi fått ett till hotmeddelande i form av en hand.

"Nej din tjockskalle!" sa Ludde och slog till mig i huvudet.

Det blev tyst och jag visste inte vad jag skulle göra. Helt ärligt så skulle jag bara vela gå och lägga mig eftersom att jag varit uppe och snackat hela kvällen.

"femte i nionde" sa Noel rakt ut.

"Ja? Vad?!" sa jag då jag inte förstod varför han ville dra upp det nu.

"Det står 5/9 på handen" sa Axel tyst.

Och det blev tyst, helt tyst. Andra gången sen vi kom tillbaks då det blev helt knäpptyst i källaren när alla var här. Vi alla visste vad som hänt fen 5/9 men ingen sa nått. Eller ja alla utom Nicole.

Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra så jag gick snabbt in på mitt rum och stängde dörren. Jag hörde att de andra började parata dämpat där ute och jag visste att de pratade om mig. Ärligt så kunde jag faktiskt inte bry mig så mycket, jag är bara glad att jag inte är med i diskussionen.

Jag la mig ner på min säng och stängde ögonen, jag visste att jag inte skulle kunna somna men det var ändå skönt. Jag låg så ett tag och försökte att tänka på så lite som möjligt. Sen hörde jag hur dörrhandtaget trycktes ner och någon kom in. Jag antog att det var Ludde, jag menar det är ju faktiskt också hans rum. Men när personen la sig bredvid mig i sängen så var jag tvungen att öppna ögonen. Jag mötte Nicoles klara ögon och hon kollade rakt in i mina.

"Jag var tvungen att fråga dig om vag skulle få svar på vad som hände den 5/9. Jag kan gissa vad som hände men jag frågar för att vara på den säkra sidan. Vad hände den 5/9?" frågade hon och jag kollade upp i taket.

"Det var då vi hittade henne" svarade jag enkelt och blinkade bort tårarna innan de hann lämna mina ögon.

Heej blir så glad när ni kommenterar och röstar och tack till alla som läser det betyder så mycket <3
jag vill bara säga att uppdateringen denna veckan kan bli lite skev pga mycket skola och allt inför jul men jag ska göra mitt bästa. puss