Bakom galler - Dante Lindhe

ÅTTA

Jag knackade lätt på Nicoles dörr och jag hörde ett "kom in" så jag öppnade dörren och gick in. Jag såg henne sitta på sin säng och vicka sina kläder och det låg en stor väska på golvet som var halv full.

"Ehhm asså du behöver inte åka" sa jag och kände mig så jävla töntig, men jag visste verkligen inte vad jag skulle säga.

"Nej men om jag stör så mycket är det bäst att jag sticker vidare" sa hon och fortsatte packa.

"Nej du stör inte"

"Inte? För du verkar verkligen inte gilla mig" sa hon och slutade inte packa.

"Jag hade nog inte gillat någon som joinar oss nu, man alla andra vill att du stannar" sa jag och vet faktiskt inte vad det är jag håller på med. För allt jag vill är att hon ska lämna.

"Jag kan ändå inte stanna för länge" sa hon och ställde sig upp för att ta upp väskan.

"Vart ska du då?"

"Jag hittar något"

"Men seriöst" jag tog väskan ifrån henne "om du inte har någonstans att ta vägen så stanna" sa jag och satte mig ner på hennes säng vid fotändan.

Jag såg hur en tår rullade ner för hennes kind och hon satte sig ner på sängen och torkade snabbt bort den.

"Förlåt" sa jag och satte ner väskan på golvet. Nu förstår jag faktiskt inte vad som händer.

"Nej det är bara.." var det ända hon hann säga innan flera tårar kom strömmande ner för hennes kinder. Jag vet inte om jag skulle gjort det eller inte, eller om jag skulle gjort det tidigare. Men jag satte mig lite närmare och drog henne till mig och kramade henne. Hon lutade sig mot mitt bröst och grät.

Efter ett tag så drog hon ifrån och torkade sina ögon. Jag kollade på henne och förstod ännu mindre än innan jag gick in här.

"Hehh förlåt" sa hon och torkade lite med sin hand på min tröja där det var fläckar efter att hon gråtigt.

"Nej det är lugnt" sa jag och det blev tyst ett tag.

"Det är bara det att jag aldrig riktigt haft någon stans att bo, eller kalla ett hem. Så när killarna erbjöd att jag kunde få bo här så tackade jag ja. Man jag inser att jag ändå inte kommer kunna stanna här" sa hon och kollade ner i golvet.

"Nej stanna"

Det blev tyst igen.

"Kom" jag ställde mig upp "Noel och Greven lagar middag" sa jag och sträckte ut handen.Hon log och tog tag i den och vi gick ut till de andra.

När vi kom ut så hand Carmelo dukat och alla gick och satte sig. Sen åt vi en god middag och snackade och drack hela kvällen.