Bakom galler - Dante Lindhe

TRETTIOETT

Min pistol var riktad mot Davids huvud och jag avfyrade ett skott.

Snabbt spolades scener upp i mitt huvud, när David och jag var som bröder. Jag trodde inget skulle skilja på oss och jag hade aldrig trott att vi senare i livet skulle vilja döda varandra. Men det tog fan en vändning och nu står vi här med ett skott som sakta flyget mot hans huvud.

Pang!

David viker sig dubbel men blod rinnandes från hans ansikte. Han håller för sitt öra och stapplar bort åt. Jag tror skottet bara snuddat honom vid örat och inte gjorde någon större skada men det var väl fan bättre än ingenting. Den lilla stugan var tyst och alla var helt stilla.

Jag började gå med bestämda steg mot Nicole, hon måste bort här ifrån. Jag hann bara ta några steg innan högt ljud av glas som splittras nådde mina öron. Stugan började fyllas med rök och snart kände jag hur jag log på golvet och nästa sekund var allting svart.

Var är jag? Strunt samma, det är skönt att bara ligga här med ögonlocken, som var väldigt väldigt tugga, stängda. Min mun är lite torr eller ja kanske väldigt torr. Kanske borde öppna ögonen? Var va jag nu igen? Eller vet jag de?

"Dante! Vakna! NU!"

Jag slog snabbt upp ögonen och insåg var jag va, i den lilla stugan mitt ute i ingenstans. Fan! Jag satte min snabbt upp och såg direkt att Nicole och David var de ända som saknades. Dörren stod på vid gavel, Noel satt framför mig, Carmelo och Ludwig var också vakna resten låg deckade och det låg fyra döda män på golvet.

"Vaddd fassk häändeee?" fick jag fram, jag förvånades över hur jag lät och när jag tänkte efter så kände jag knappt min tunga.

"Det var David som slängde någon slags giftig rök grej" sa Carmelo lite sluddrigt.

"Jag vaknade först och sköt de fyra snubbarna, nu försöker vi få liv i er" sa Noel som verkade mest återställd.

David har alltså tagit Nicole och flytt, flytt var? Vänta han har tagit, tagit Nicole. Sönder slagna, med djupa sår och stora blåmärken, nakna, kalla, ensamma Nicole. FAN HAN HAR TAGIT HENNE IGEN!!

Jag ställde mig hastigt upp och kände hur jag blev yr och stapplade bort mot dörren. Jag måste ut och jaga ikapp honom!

"Vi har redan varit ut och kollat, skogen är helt becksvart och du kommer gå vilse" sa Noel innan jag han ut.

Jag skiter fan i. Jag slet upp dörren och stapplade ner för den lilla trappan och såg mig omkring. Jag andades häftigt, fan Noel har rätt. Jag kände hur tårarna brände bakom mina ögonlock så jag drog upp en cigg och satte mig på trappan.

Jag tänkte på dig. Kommer jag någonsin få se dig igen. Jag drog in några blås.

Det mörka himlen får mig att vilja slåss, vill känna vindar runt omkring mig nu. Jag står i ögat av stormen å allt jag ser är du.

Hallå uppdatering två dagar i rad?? Vaaa?? Hahah ja ibland är jag fan bra! Hoppas ni har en fin kväll ❤️❤️