Noels perspektiv
Med tårarna i halsen ringde jag för 100 gången till Dante, paniken i mitt bröst har aldrig varit större.
Ludwig körde som en idiot mot de ställe vi kanske trodde han kunde vara. Axel och Valter satt i baksätet och ringde och messade precis lika mycket som jag, resten var på väg mot ett annat ställe.
Vi alla var väl nästan 100% säkra på vad som höll på att handa, vad om vi inte fick låta hända. Dante har inte varit sig själv på sista tiden efter Nicole och vi alla har varit oroliga. Men nu har han varit iväg själv alldeles för länge och när han först inte svarade när vi ringde kastade vi oss i bilarna.
Jag tittade ut genom fönstret och allt som svischade för bi och bad en bön som jag hoppades någon skulle höra. Bara vi inte kom fram för sent.
Jag kollade på Ludwig som körde koncentrerat, jag såg att han hade tårar i ögonen och bet ihop käkarna.
"Ludde. Oavsett vad.." började jag men blev avbruten fast i och för sig visste inte hur jag skulle fortsätta.
"Säg inte så!" sa Ludde och stannade bilen mitt på vägen.
"Vad gö.." började jag men blev avbruten igen.
"FUuCk!" skrek Ludde och torkade snabbt bort en tår som letat sig ner för hans kind och slängde upp bildörren och började springa.
Jag slet upp bildörren och hörde att Axel och Valter gjorde samma sak. Bilen hade väl antagligen kraschat och nu sprang vi allt vi hade. Det var bara en lite bit till dit vi trodde Dante var. Han måste vara där, levande.
Ludwig rundade några träd och stannade, varför i helvete stannade han? Fuck, varför stannade han?? VAD såg han?
Jag rundade hörnet och såg Dante.
Slut.
Hah fan förlåt jag skoja! Ett sent aprilskämt.. hoppas ingen blev kränkt.. hihi ;) alltså den är inte slut än!
YOU ARE READING
Bakom galler - Dante Lindhe
FanfictionJag lovade att jag aldrig skulle få känslor för någon, inte för någon alls. Men den planen fungerade inte när du kom in i bilden. Men det är inte de ända problemet att känslorna började spraka. Nu var du, det finaste jag har, inblandad i allt skit j...
