Complicated [ Dramione ]

Kapitel 1

[ Denna bok är en fortsättning av boken "Impossible" som är en Harry Potter / Dramione fanfiction och för att förstå den här boken ska du ha läst den förra. Om du har gjort det så är det bara att fortsätta läsa!

Omslaget är lånat från Sharonwwk.wordpress.com, de flesta karaktärerna är skapade av J.K Rowling, detta är endast en fanfiction.

Notera att detta utspelar sig cirka tjugo år efter första boken, och karaktärerna har blivit äldre. Trevlig läsning! ]

~

Det var en helt vanlig morgon när Draco Malfoy fick höra om tragedin. Han hade ingen aning om att det som hänt dagen innan skulle förändra hans liv, för alltid.

Draco hade nyss klivit upp ur sängen och skulle som vanligt ta en kopp kaffe och läsa lite ur det nyaste numret av The Daily Prophet som hans uggla Parrie nyss hade kommit hem med, vilket han brukade göra varje morgon innan han skulle bege sig mot Trolldomsministeriet. Det brukade vara trevligt att ha en stund på morgonen att bara koppla av framför tidningen, men idag var det annorlunda.

Idag skulle allt bli annorlunda.

En stor bild av den rödhårige stiliga trollkarlen på förstasidan av tidningen fångade snabbt Dracos uppmärksamhet och han himlade med ögonen.

Ännu en artikel om Ron Weasley? Skulle det aldrig sluta? Draco började bli väldigt less på alla artiklar om vilken bra auror Weasley var och hur mycket han hjälpt alla. Fanns det verkligen ingenting annat att skriva om?

Det var först när Draco såg rubriken under den stora bilden av Ron Weasley som han tappade andan.

Den välkända auroren Ronald Weasley död efter attack, blev endast 37 år gammal.

För ett ögonblick stod allt stilla i Dracos huvud och han bara stirrade på bilden på Weasley, en bild från Trolldomsministeriet där han bar sina aurorkläder och log varmt mot kameran.

Ron Weasley var död? Hur var det möjligt? Han kunde inte hjälpa det, men hans tankar vandrade direkt iväg till Hermione. Hermione Granger, Rons fru.

Draco skakade av sig tankarna och bläddrade fram i tidningen till den artikel som handlade om Weasleys död. Han kunde fortfarande knappt tro sina ögon och läste noga igenom hela texten flera gånger innan han stängde igen tidningen.

Han måste ta reda på mer.

~

Hermione Granger kände sig tom. Tom på ord, tom på känslor och tom på luft. Det var som om en del av henne hade slitits i bitar och bara försvunnit i tomma intet.

Ron var borta. Hennes älskade Ron var inte längre vid liv. Hon kunde inte tro det och hon ville inte tro det. Rose och Hugo hade skickats hem från skolan och hon skulle hämta dem båda vid Hogwarts expressen om en timme.

Så många tankar for genom Hermiones huvud, samtidigt som hon var så tom och knappt kunde tänka. Vad skulle hända nu? Hur skulle hon kunna låtsas vara stark inför sina barn?

Hon skulle aldrig kunna komma över Ron. Varje gång hon såg på sina barn var det ju Ron hon såg, med det röda håret och deras vackra ögon som såg precis ut som hennes mans.

Hermione såg sig själv i spegeln en gång innan hon skulle bege sig till Hogwarts expressen. Hon noterade att hennes ögon var röda och svullna och att de mörka ringarna under hennes ögon visade på att hon inte sovit en blund sedan incidenten inträffade.

Hennes nära vänner Harry och Ginny Potter skulle möta upp henne på expressen, vilket hon var tacksam över. Hon skämdes dock lite för att hon inte hade stöttat någon av sina vänner på något sätt. Hon förstod ju såklart att tragedin måste vara minst lika jobbig för både Harry och Ginny. Harry Potter hade varit både hennes och Rons bästa vän sedan dem var unga och Ginny var Rons yngsta syster och hon hade alltid haft sin äldre bror i sitt liv, fram tills nu.

När Hermione var framme så stod Harry och Ginny redan där. Hon såg på dem båda att de inte heller hade fått sig någon sömn och Harrys ögon såg mer rödsprängda ut än någonsin. Hon gick fram till dem och Ginny kastade sig i hennes famn och började gråta.

"J-jag kan verkligen inte fatta det", snyftade hon och Hermione kunde inte få fram ett enda ord. Hon grät inte, hon sa ingenting, utan hon bara stod där och höll om Ginny och försökte att vara stark, för sina barns och för Rons skull.

När hon hade fått höra nyheterna, tidigt igår morse, så hade det varit som om hela hennes värld på några sekunder bara fallit samman. Hon hade haft ett så bra liv de senaste åren: en underbar man, två underbara barn och ett jobb på Trolldomsministeriet som hon trivdes med. Hon hade trott att ingenting kunde gå fel i hennes liv, fram tills nu.

Ron var borta. Han var verkligen det. Han skulle aldrig mer komma tillbaka och Hermione kunde verkligen bara inte tro det. Var det här något sjukt skämt? Drömde hon? Det var som om ingenting kändes verkligt längre.

Det enda Hermione kunde komma fram till i sitt huvud var att hon aldrig någonsin skulle kunna gå vidare från det här eller bli lycklig igen. Allting var förstört.