Complicated [ Dramione ]

Kapitel 24

Här kommer en fin fanart-bild på Hermione och Ginny!

-

Det hade nu gått några dagar sedan Hermione och hennes barn, och Harry, Ginny och Albus hade dykt upp hemma hos Draco, och nu hade även Harry och Ginnys två andra barn James och Lily kommit dit.

Hermione hade tyckt att det var bäst ifall alla stannade på en och samma plats i några dagar, bara för att vara säkra på att ingenting mer skulle hända någon av dem. De hade vakter som stod utanför Dracos hus för att se till att alla var trygga, men ärligt talat lugnade det inte Hermione det minsta.

Dessutom ville hon inte åka hem igen, dels för att hon var rädd efter att massa dödsätare nu visste vart hon bodde, men också för att hon ville vara hos Draco.

Hon kände sig trygg hos honom.

Draco hade verkat lite skeptisk över att så många människor skulle sova över hos honom, men efter att de sovit där två nätter i rad verkade Draco bli en aning mer avslappnad.

Han såg inte särskilt sammanbiten ut längre, utan verkade göra sitt bästa för att vara trevlig mot familjen Potter och mot Rose och Hugo.

Harry, Ginny och Hermione hade sovit i soffan i vardagsrummet, medan alla barnen hade sovit på varsin madrass inne i Scorpius rum, som var väldigt stort. Egentligen ville Hermione inget hellre än att smyga upp till Dracos sovrum och krypa ner i hans säng, men hon visste att det hade varit opassande just nu.

Harry och Ginny visste inte hur läget såg ut mellan dem än, och om Hermione skulle vara ärlig visste hon knappt det själv.

Medan Hermione satt och tänkte på detta hade Draco Malfoy låst in sig i badrummet och han tittade sig själv i spegeln en lång stund. Hans skägg hade blivit alldelles för långt nu, och till och med det vitblonda håret hade börjat växa ut mycket mer än han ville. Han tog snabbt fram en rakhyvel och började raka bort skägget. Det fick honom att känna sig gammal.

Han hörde skratt ifrån Scorpius rum medan han rakade sig, och insåg att det kom från Rose, Albus, Hugo och Scorp. Det verkade som att hans son hade gått och blivit bästa vän med Potter och Weasley-barnen nu bara över de två dagarna som familjerna hade stannat här. Det var konstigt, tänkte Draco. Det var konstigt att de funkade så bra ihop när han, Harry och Ron hade hatat varandra så mycket.

När Draco hade rakat bort varenda blont hårstrå som han kunde se på sin haka bestämde han sig för att gå ut och ta lite luft. Han hade varit inne alldeles för länge, och han hade huvudvärk då han knappt hade kunnat sova någonting i natt eftersom hans son hade pratat högljutt med Albus, Hugo och Rose halva natten. Visst var Draco glad för Scorpius skull och för att han hade hittat nya vänner, men några regler måste det väl ändå finnas. Han bestämde sig för att nästa gång han hörde sin son och de andra barnen sitta och skrika på natten skulle han sätta stopp för det direkt.

Draco gick ut på sin tomt och satte sig på en vit träbänk som låg mitt i hans stora trädgård. Trädgården var täckt av snö, och även det stora äppelträdet som stod precis bredvid bänken var helt vitt. Han fick borsta bort lite snö från bänken innan han satte sig ner, för att inte riskera att bli helt blöt.

Det var soligt ute, vilket gjorde Draco på bra humör. Han älskade att sitta ute på sin gård och tänka. Det fick honom alltid att lugna ner sig och kunna tänka klart. När han tänkte efter så hade han nog spenderat väldigt många timmar på den där bänken i samband med att han försökte komma på vem som låg bakom Weasleys död. Draco gissade på över tolv timmar.

En lång stund satt Draco där ute på bänken och bara tänkte. Han tänkte på allting som hänt, och  hur mycket som hade förändrats. Draco var faktiskt så djupt insjunken i sina egna tankar att han inte ens märkte att Hugo Weasley plötsligt stod bakom honom vid bänken.

"Hej!" utbrast Hugo och Draco hoppade till och flög snabbt upp från bänken. Han vände sig snabbt om och det första han såg var Hugos skrikröda hår.

"Jäklar!" utbrast han och skakade sedan på huvudet. "Förlåt, jag menar... Oj vad du skrämde mig."

Hugo skrattade lite, men blev snabbt allvarlig igen. "Förlåt, jag ville bara ta ett litet snack med dig", sa han sedan och satte sig på bänken precis bredvid där Draco stod stående. Draco satte sig tveksamt ner igen och stirrade på Hermiones son.

"Ett snack? Varför vill du ta ett snack med mig?" frågade han. Det verkade misstänksamt.

"Därför att jag vet vad som pågår mellan dig och mamma", sa Hugo långsamt med en sträng min och Draco rynkade på ögonbrynen.

"Du... du vet vad som pågår? M-men, hur kan du veta?"

"Jag visste det inte riktigt, men nu har du själv sagt det!" sa Hugo och hans stränga ansiktsuttryck ersattes av ett flin. "Du är inte särskilt bra på att hålla hemligheter, mr. Malfoy."

Draco förbannade tyst sig själv och gjorde allt vad han kunde för att pressa fram ett leende.

"Okej... om det nu var något mellan mig och din mamma skulle jag inte prata om det med dig ändå", svarade Draco sammanbitet.

"Jo, det måste du!" Hugo hade höjt rösten nu. "Hon är min mamma och jag vill veta vad det är som pågår. Och jag vet att mamma inte kommer säga någonting. Hon berättar aldrig något för mig... Hon säger alltid att jag är för liten och inte ska behöva bekymra mig över hennes problem." Draco tog ett djupt andetag och såg på Hugo. Alltid skulle han bli störd så fort han hade en lugn stund.

"Okej, det kanske är någonting mellan mig och Hermione. Och om du bara är här för att säga att du inte tycker att jag borde träffa din mamma något mer kan du gå in igen, Hugo. Det här är mellan din mamma och mig."

"Nej nej, du missförstår mig", sa Hugo. "Jag är inte arg för att du träffar mamma, även om det känns konstigt. Jag ser att hon blir jätteglad när hon är med dig. Gladare än hon har varit sedan pappa dog." Hugo log lite svagt mot Draco, och Draco kände sig helt chockad.

Var verkligen Hugo okej med att Draco träffade hans mamma?

"Ehm... menar du det?" fick han fram.

"Såklart. Bara mamma är lycklig", sa Hugo. "Men jag kommer vara på min vakt..." fortsatte han. "Med tanke på allting pappa har berättat om dig."

Draco skrattade till. "Din pappa hatade mig, och han hittade säkert på massa saker om mig."

Det blev tyst ett tag, och Hugo såg ut att fundera.

"Vad synd att ni hatade varandra så mycket", sa han. "Jag tror att ni hade kunnat bli bra vänner tillslut om ni bara hade gett varandra en chans. Du verkar ju ganska trevlig... ibland i alla fall."

Senare samma kväll när Draco öppnade upp dagens The Daily Prophet-tidning såg han något som fick honom att flyga upp från soffan i vardagsrummet och ge ifrån sig ett högt läte.

"McLeud har blivit av med jobbet som chef!" utbrast han, och Hermione och Ginny som satt bredvid honom i soffan tittade förvirrat på varandra. "Hon blev upptäckt när hon betedde sig opassande mot ännu en manlig kollega..." Draco räckte över tidningen till Hermione som snabbt läste igenom artikeln.

"Jag visste att det var något konstigt med henne..." mumlade Hermione och såg sedan belåten ut.

"Jag kanske har chansen att få tillbaka mitt jobb nu!" sa Draco ivrigt och Hermione log mot honom. Ginny, som fortfarande var väldigt noga med att ignorera Draco, tittade envist åt ett annat håll.

Men Draco brydde sig inte om det, för det kändes som att allting tillslut faktiskt höll på att lösa sig.