Complicated [ Dramione ]

Kapitel 14

Draco hade inte sett Goyle på flera år när hans gamla vän kom in i det lilla rummet på förhör. Han noterade att han nästan såg exakt likadana ut som sist Draco såg honom, och han tänkte på att det var en aning konstigt att se Goyle utan Crabbe på hans sida.

Förhörsledaren påbörjade förhöret och Goyle verkade lugn, vilket gjorde att Draco tappade hoppet ännu mer. Goyle var den sista misstänkta personen som de hade att intervjua... Vad skulle han göra efter detta om ingen av de misstänkta bevisades skyldig?

De hade inget mer att gå på efter det här.

"Vet du varför du är här?" frågade förhörsledaren.

"Jag har lite svårt att förstå det måste jag säga", svarade Goyle med en röst som lät en aning dum.

"Du är misstänkt för att ha varit inblandad i mordet på Ronald Weasley."

"Varför skulle jag ha dödat Weasley? Jag bryr väl mig inte om honom", sa Goyle. "Jag har inte sett honom på flera år", tillade han.

"Vart var du påväg den här dagen?"

"Jag var bara påväg till Trolldomsministeriet för att prata med ministern. Privat ärende." Draco kunde höra på Goyles röst att det han sa var förutbestämt. Något var definitivt fel. Han visste någonting som han inte ville dela med sig av.

Draco antecknade lite i sitt anteckningsblock och rynkade sedan på ögonbrynen då han insåg något. Goyle hade sagt att han inte hade sett Wealsey på flera år, men hade garanterat sett honom innan han dog, med tanke på att han gått bara någon meter bakom honom på bilden han hade.

"Du har visst sett honom", avbröt Draco och Goyle tittade upp. Draco tog upp bilden som låg bredvid honom och visade den för sin gamla vän. "Hur förklarar du annars detta?"

För en sekund såg Goyle lite nervös ut men på ett ögonblick försvann det nervösa ansiktsuttrycket och ersattes med ett flin.

"Ni kom på mig..." Några sekunder senare drog Goyle fram en trollstav ifrån insidan av sina skor och han riktade den mot Draco och förhörsledaren. Hur kunde han ha lyckats smuggla med en trollstav in på förhöret?  Draco var snabb på att dra fram sin egen trollstav och Goyle log fortfarande ett obehagligt leende. I några sekunder stod de båda föredetta vännerna bara och såg på varandra, innan de verkade förstå vad som behövde göras.

"Expelliarmus!" Både Draco och Goyle uttalade orden samtidigt, men till Dracos frustration var det hans egen trollstav som föll till marken. Han borde inte ha väntat sådär länge med att agera.

Plötsligt öppnades dörren till förhörsrummet och tre personer kom inrusande. 

Och en av dem var Mona Smith som tidigare hade blivit förhörd.

Allting hände så snabbt att Draco knappt hann uppfatta vad det var som faktiskt hände.

En trollkarl som Draco inte kände igen uttalade crucio-trollformeln över förhörsledaren, och  han vred sig av smärta. Ett fasansfullt skrik fyllde rummet, och Draco sträckte sig över golvet efter sin trollstav. Mona sköt förbannelsen mot Draco också, men han duckade och kastade sig ner på golvet.

Han fick snabbt tillbaka trollstaven, men då hade Mona, de två andra personerna och Goyle redan hunnit försvinna. 

Han svor högt för sig själv och sprang sedan fram till förhörsledaren - som förövrigt hette Oliver James - och kastade sig ner vid hans sida. 

"Mr. James? Är du okej?" James såg ganska förvirrad ut, men han var till Dracos lättnad i alla fall vid medvetandet. "Jag måste försöka följa efter dem."

"G-gå... Jag klarar mig", svarade han och Draco sprang ut genom dörren.

Hur kunde de ha varit så oförsiktiga att de inte insåg att Goyle hade en extra trollstav med sig in på förhöret? tänkte Draco igen. De hade beslagtagit en trollstav innan förhöret skulle starta, men tydligen hade Goyle haft en extra med sig hela tiden... Såklart han hade. Det borde Draco ha kunnat förutspått.

Utanför dörren till rummet låg två vakter utslagna och medvetslösa och Draco svalde hårt. Han började springa så fort han kunde genom korridoren som gick en lång väg utanför förhörsrummet, men han insåg snabbt att det var försent. 

Gänget hade antagligen redan transfererat sig därifrån.

Med ett stön begravde Draco sitt ansikte i sina händer. Inte ens det här kunde han göra på rätt sätt. 

-

Det hade gått en vecka sedan Hermione och Draco hade träffat varandra, och Hermione började bli lite fundersam. 

Sist de träffades hade de sagt till varandra att de älskade varandra - vilket Hermione fortfarande hade väldigt svårt att smälta - och nu hade hon inte hört ett ord från honom på sju dagar. Tänk om något hade hänt honom?

Dessutom hade hon den här morgonen fått ett brev från Hugo där det stod att han var orolig för Rose eftersom hon hade råkat ut i mycket trubbel de senaste veckorna på Hogwarts. Som tur var skulle barnen komma hem om bara några veckor att fira jul, och då skulle Hermione få chansen att prata med Rose om detta... Och hennes dotter skulle definitivt inte komma undan med någonting, om hon trodde det.

Hermione såg på sig själv i den stora spegeln som satt upphängd i hennes sovrum. Hennes lockiga hår hade blivit väldigt långt på senaste tiden och slutade nedanför brösten och hon började fundera på om hon kanske borde ta och klippa det snart. 

Hon undrade vad Draco tyckte att hon passade bäst i. 

Snabbt skakade Hermione av sig tankarna och började byta om till de kläder hon tänkte ha på sig idag. Hon tog på sig en lila blus och ett par svarta kostymbyxor, innan hon gick ner till köket för  att fixa lite frukost.

Plötsligt hörde hon ett högt ljud från sin öppna spis och hon ryckte till av rädsla. Sedan fick hon syn på Draco, stående i hennes vardagsrum, och hon tappade andan över hur fin han var. Hon hade verkligen saknat att se på honom.

"Hej", sa han bara och Hermione kände hur hon nästan tappade talförmågan nu igen. Efter ett tag fick hon i alla fall fram ett ord.

"Hejsan." 

Draco gick med snabba steg mot Hermione och stannade några få meter ifrån henne. Han såg både upprörd och ivrig ut på samma gång, vilket gjorde Hermione lite nervös. Vad var det nu som hade hänt?

"Jag vet vilka som ligger bakom hans död", sa Draco och Hermione slutade andas. Var det verkligen sant?

"V-vem?" frågade hon, och hon var inte riktigt säker på om hon ens var redo för att höra svaret. 

"Gregory Goyle, Mona Smith och två andra trollkarlar." Draco tog en kort paus. "De rymde igår under förhöret... Men vi vet i alla fall vilka det är nu." Han såg på Hermione för att se hennes reaktion, men hon bara stod där, helt uttryckslös, och såg på honom.

"Men, varför?" Hon kände att hon fick lite svårt att andas. "Varför skulle de göra det? Jag förstår inte hur någon skulle kunna göra något sådant."

Draco svalde och hon såg på honom att han visste någonting mer. 

"Berätta bara", sa Hermione, ännu en gång osäker om hon verkligen skulle vilja höra vad han hade att berätta. 

"De är dödsätare. Och de planerar att döda resten av aurorerna också. Mona Smith tappade ett papper där deras planer stod nedskrivna", sa han. "De planerar att rensa ut aurorerna en efter en, tills alla är borta. Och sedan ska de samla ihop en armé för att attackera och ta över trolldomsministeriet."

Det tog några sekunder innan hon förstod vad det betydde. 

Harry.

Harry var auror. Henne bästa vän var i fara.

Och hon kunde bara inte mista en till av sina bästa vänner. 

-

Friends are the sunshine of life.